Att vara domare innebär inte att du ska döma om en skurk är skyldig eller oskyldig, det innebär att du ska se till att lagen följs, alldeles oavsett konsekvenserna.
För domare Steven R. Hardin (Michael Douglas) kommer den insikten som en svidande hurring när han två gånger på kort tid tvingas frikänna uppenbara mördare och banditer då lagtexten har logiska luckor som är alltför lätta att smita igenom.
Samvetet gnager, det är svårt att sova, ännu svårare att vara fokuserad och hemma undrar frugan (Sharon Gless, den fantastiska Cagney i TV-serien Cagney & Lacey) om han träffat nån annan. Så presenterar domarkollegan Benjamin Caulfield (Hal Holbrook) en idé som Hardin får svårt att tacka nej till. Vad den idén innebär tänker jag inte avslöja, den är väl inte apsvår att klura ut om man är lite fiffig men jag bjussar inte på den med risk för att spoilera nåt.
Jag är infernaliskt svag för rättegångsfilmer, såna som utspelar sig i domstolar med härligt retoriska och smarta advokater och åklagare och jag tycker väldigt mycket om Michael Douglas som skådespelare. Det finns alltså ingenting med Den inre cirkeln som borde göra den till en dålig film i mina ögon.
Första halvan av filmen (och lite mer än så) är väldigt bra, alltså VÄLDIGT bra. Det är en tät stämning från början, jag känner på mig att det kommer genomtänkta twister, det är maktfullkomliga män med otäcka blickar, det är kriminella element, det är mord, skön musik och det är sådär rekordeligt filmat som det var ”förr i tiden”. Men när två tredjedelar av filmen gått kommer jag på mig själv med att fladdra iväg i tankarna på andra saker (Vad har jag för mat i frysen? När var nästa tvättstugetid? Såna saker…) och det är ju aldrig ett bra betyg till en film. Historien blir i ett huj ganska oklar, det känns som att regissören har bråttom att komma vidare och det blir ett par manushopp som gör att jag tappar intresset rätt rejält. Det är synd, riktigt synd, däremot är Michael Douglas bra, riktigt bra.
Filmen lämnar en helt okej eftersmak och jag känner att jag vill se mer – mycket mer – av smarta, spännande och välgjorda 70-och-80-tals thrillers. Jag har lite cravings kan man säga. Nu ska jag bara börja gräva efter guldkorn.
Movies-Noir har också sett filmen. Här är hans recension.
Verkar som vi tycker exakt lika, nästan som att läsa mina egna funderingar kring filmen 😉 Visst är det något extra med just 70- och 80-tals thrillers ? Då och då hittar jag fortfarande någon pärla jag tidigare inte sett, men med jämna mellanrum tittar jag även på pärlor jag redan sett för att jag älskar känslan från de filmerna.
Och jag håller även med dig om rättegångsfilmer, speciellt de från 80-talet. Det är något speciellt över dem som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Kan man säga att de är ”mysiga” ? 😉
Angående just denna film så kan jag inte annat än hålla med om att den börjar riktigt intressant innan den tappar sista halvtimmen (eller efter två tredjedelar som du skrev). Trots det ser jag gärna fler såna här filmer, any time.
movies-noir: javisst är det nåt speciellt med politiska thrillers från dom årtiondena, det känns litegrann som att den typ av filmer knappt görs längre, åtminstone så är det långt mellan höjdarna. Fast jag såg en alldeles nyss som var superbra, en sprillans ny som har premiär om några veckor. Kan du gissa vilken?
Ja, jag tror jag vet vilken du syftar på. Funderade på att gå och se den jag med, men jag valde att vänta då jag håller på att bli förkyld och det är aldrig kul att gå på bio i det tillståndet. Kul att höra att den var bra, nu blir jag än mer sugen på att se den 😉
Movies-Noir:
Jag väntar med superlativen till den riktiga recensionen men det är den klart bästa nya film jag sett hittills i år (vilket egentligen inte säger så värst mycket, det har inte varit nåt höjdarår på bio direkt, inte ÄN i alla fall).
Det finns inget bättre än en riktigt tät rättegångsfilm. Det vore väl några West Wing-avsnitt eller en Woody Allen-film. Bättre än så kan inte mitt filmliv bli. Därför tackar jag glatt för detta tipset. Hal Holbrock är ju hur skön som helst, så bara det bådar gott.
Pladd: Håller med dig, Hal Holbrook är oftast sevärd och han är bra här, perfekt roll för honom.
Pladd:
Håller med, fast om West Wing vet jag inget för jag har inte sett ett enda avsnitt 🙁
Holbrok dök upp i en liten roll i Water for elephants han hade rynkor i rynkorna så gammal har han blivit 😉
The Inner circle är en helt ok film från den här tiden och visst är rättegångsfilmer mysiga 🙂
Åh nu blev jag så himla nyfiken, vilken film kan det vara. kan bara hålla med om att 2011 har varit lika bedrövligt som 2010 so far.
filmitch:
Hihi, nu får du fundera lite. 😉
Recensionen av denna film kommer hamna mitt i skräckfilmsveckan då den har premiär då.