Asiensommar: FLU (GAMGI, 2013)

Katastroffilmer är en genre som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Precis som när det gäller filmer med undervattensodjur har jag en osviklig förmåga att se något gott i nästan alla katastroffilmer oberoende av egentlig kvalitet. Det är underhållande filmer helt enkelt och jag blir glad över att jag har ett enklare och trivsammare liv än människorna i filmen. Denna filmgenre påminner mig om att känna tacksamhet, så kan man säga.

Flu är en sydkoreansk katastroffilm som tar oss till Budang-distriktet i Sydkorea där en container med illegala immigranter hittas. Samtliga är döda och i filmens första scen får vi se en av männen i containern som hostar strax innan ”locket” läggs på. Hostningen är alltså något smittsamt, något dödligt och det visar sig att denna luftburna smitta dödar alla i sin väg inom 36 timmar och med ett invånarantal på över en halv miljon är det av yttersta vikt att detta influensaliknande virus stoppas. Såklart.

I filmens början får vi se Kang Ji-koo (Hyuk Jang) som jobbar på Budang Emergency Response Team i yrkesmässig action när han ensam ska försöka rädda en kvinna, Kim In-hae (Soon Ae) ur en bil som åkt ner och fastnat i ett schakt. Det är inga svårigheter att se Dwayne Johnson i rollen som Kang i en eventuell amerikansk remake även om kroppshyddorna inte riktigt är jämförbara dessa män emellan, men viljan att ”skämta till det” även i tuffa situationer är desamma.

Kvinnan, Kim, är en såndär människa som jag fan bara avskyr både i verkligheten och på film. Jag sitter i soffan och tänker ”släpp henne”, ”vad fan ska du rädda den där tajtassbitchen för?”. En sån gnällig jävel! När Kang drar tag i henne för att få ut henne ur bilen råkar kjolen gå sönder och då blir det ett jävla liv. Va fan alltså, sluta böla, vad spelar det för roll om kläder går sönder, vad spelar det för roll om han får se lite ben, HAN SKA FUCKING RÄDDA LIVET PÅ DIG DIN SUR-RÖV!

Han lyckas såklart och han blir betuttad i henne (hon är ju så vacker…..mmmm men hon är också en JOBBIG JÄVEL, har du glömt det??) men till och med hans manliga kollegor reagerar över att hon inte ens sa tack när allt var klart. Att hon kändes stroppig. Kang har dock teflonminne och är helt säker på att hon kommer leta upp honom igen, om inte för något annat så väl för att tacka.

Det visar sig att Kang får rätt, Kim letar upp honom men inte för att bete sig schysst och normalt utan för att be honom om en tjänst. Viktiga dokument är kvar i den kraschade bilen och hon behöver dessa desperat. Kanske kan han hjälpa henne? Vinschas ner i schaktet igen och leta upp detta? Det visar sig att Kim är läkare och att det hon saknar ÄR viktigt men usch, hon ÄR bra osympatisk alltså. Det är svårt att känna med och för både henne och Kang och just den grejen kan vara problematisk i en katastroffilm när man behöver huvudpersoner att ”hänga upp sig på”. Det finns visserligen ”det obligatoriska söta barnet” man kan hålla på (om man vill) men flickan Mirre lyckas inte ta sig in i mitt hjärta på samma sätt som den lilla tjejen i Train to Busan gjorde förra året.

Som katastroffilm är Flu helt klart både habil och sevärd och har man minsta anlag för bacillskräck är den kanske inget vidare bra att se. Jag tycker det är en riktigt BRA film och betygsmässigt står den och väger mellan en trea och en fyra. Det som får mig att fälla heller än fria den här gången är avsaknaden av ”trevligt folk” samt några (obligatoriska i koreansk film) farsartade scener som jag tycker blir alldeles för konstiga och over-the-top i en sån här film. Men som helhet: två underhållande timmar.

Här kan du se vilka övriga filmer jag skrivit om i temat (listan fylls på vartefter).