Det finns en såndär larvig lek som gärna ska lekas på midsommarafton, att man springer några meter och sedan ska man ha huvudet mot nån pinne och springa runt runt på stället för att sedan försöka ta sig tillbaka till målet och då göra det omöjliga: springa rakt. Det går ju inte. Det säger sig självt. Och har man dessutom några sillsnapsar innanför västen går det definitivt inte.
Att titta på Triangle är som att springa runt runt den där pinnen med en nyligen uppdrucken femlitersdunk HB i magsäcken. Det är snurrigt, för att uttrycka det milt.
Jess ska åka på en segeltur med sin nya vän Greg. Med på båten är ett annat par, den tjejens väninna och Gregs bredaxlade inneboende. Jess har en autistisk son som kräver en hel del omsorg och tålamod och jag får känslan av att den där båtturen är en välbehövligt liten paus i vardagen.
Jag börjar nästan skratta när jag läser den sista meningen här ovanför för paus i vardagen är det sista hon får, liksom det sista JAG fick var en ordinär filmkväll med en hjärndöd rysarskräckthriller. Triangle är mycket mer än så.
Triangle är väldigt mycket mer. Triangle är så bak-å-fram-in-å-ut-underlig att den är svårbedömd, men jag går som vanligt på magkänslan, annat kan jag inte göra eftersom jag inte förstår ett jota men i detta fallet känns det befriande att bara släppa taget och följa med på segelbåten.
Du tyckte lite bättre om den än mig men vid hade ungefär samma uppfattning.
http://filmitch.wordpress.com/2010/02/04/triangle-2009-storbr/
Kändes lite som ett blodigt Twilight Zone avsnitt. Kan rekommendera Creep av samma regissör.
Missade en bit där. Jag fick ihop pusslet någolunda mot slutet men man får en hint precis i början av filmen vad det rör sig om. Men vill inte spoila för ev. tittare.
filmitch:
För egen del skulle nog filmen vinna ännu mer på om jag såg om den och det snart. Det var många turer att hänga med i och det kändes kul. Det är samma visa i så många av dessa skräckrysare att jag till slut är lite blasé när jag tittar, men här fick jag mig en slabbedask på kinden och vaknade till 🙂
Men Creep sa du. Ska kolla in den.
Den här filmen är knepig. Får inget riktigt grepp om den. Min sambo däremot tyckte att den var bra. Kanske borde titta igen. Kanske borde titta ensam!
Anonym:
Ja, varför inte. Prova vettja 🙂
Men om jag förstår Fiffi och filmitch rätt finns det alltså någon form av linje ändå mitt i all den där rörigheten som man eventuellt skulle kunna följa om man är på alerten?
Sofia:
Det finns en linje, visst gör det det, men trots att jag försökte hålla mig till den så blev jag bortkollrad. Jag tror som sagt att jag skulle behöva se om den ett par gånger för att mentalt hamna i fas 🙂
Det är nog en film som behöver ses om en gång när man sitter med facit i hand.
Det är en tänkvärd skräckis/thriller som dessutom rymmer filosofiska frågeställningar.
För att inte spoila, så skall jag inte fördjupa mig i en del logiska luckor som jag tyckt mig upptäcka… men den lämnar mig ingen ro efteråt. Det är ett bra betyg.
Förresten Fiffi – Peter Greenaway? Har du sett/recenserat honom?
Nemo:
Jag har sett Kocken, tjuven, hans fru & hennes älskare men inte så mycket mer av honom. Tror jag. Det är han som gjort Pillow book, visst?
Är det nån speciell film av honom du tänker på?
Mmm… tänkte på Kocken, men det finns fler intressanta pärlor i hans katalog – innan hans filmer blev…. jättekonstiga (Pillow Book, Barnet från Macon).
Dränkta i nummerordning (Drowning by numbers) tror jag att du skulle gilla samt Tecknarens kontrakt och Arkitektens mage
Nemo:
Ska hålla ögonen öppna om jag springer på nåt av honom 🙂
Jag såg den igår och det är verkligen en skruvad thriller. Den kändes som ett Twilight Zone-avsnitt.
Micke:
Ja, jag fattar den fortfarande inte riktigt.