På färjan från Staten Island och Frihets-gudinnan sitter Tess (Melanie Griffith) med sina tjejkompisar.
Jobbet på Manhattan är målet, ett Manhattan som då fortfarande stoltserade med två höga torn och en tuff men naivt skön syn på omvärlden och en Melanie Griffith med tuperad helikopterlugg och en liten, men ändock mänsklig, dubbelhaka.
Tess är en driftig, målmedveten och allt annat än arbetsskydd kvinna med skinn på näsan som inget hellre vill än att få och behålla ett bra jobb. Men en rak ryggrad och en stor käft gör att hon sätter sig själv i skiten (om man nu kan säga att det är det hon gör när hon står upp för sig själv mot skitskallechefer) och blir omplacerad, återigen. Hon får en fjärde och sista chans och blir förflyttad till en annan våning där hon blir sekreterare till Katharine Parker (Sigourney Weaver).
När Katherine råkar ut för en skidolycka hamnar allt ansvar på Tess och snart har hon både medvetet och omedvetet nästlat sig in i Katherines liv på massor med olika vis, varav ett av sätten stavas Jack Trainer (Harrison Ford).
Alltså, smaka på det. Working girl. 1988. Tänk, Alec Baldwin var tunn som en räka, Kevin Spacey såg ut exakt som nu, Carly Simon sjöng på ett soundtrack som var riktigt jäkla ballt när det begav sig. Joan Cusack såg ut som sin bror fast med väldigt långt och högt hår, Melanie Griffith hade ingen Antonio-tatuering men hon hade läppar som gick att stänga utan att hon såg ut som en badanka. Sigourney Weaver var lika snygg då som nu och Harrison Ford var mer Indy än geriatrisk klinik.
Jag gillar Working girl precis lika mycket nu som jag gjorde när den var ny. Det finns själ, hjärta och hjärna i manuset och skådespelare som lyfter den lättsamma berättelsen till oanade höjder. Inte alls ett dumt sätt att tillbringa en vintrig eftermiddag på.
Det här var första filmen som hackade vid uppspelning. Inte jättemycket, jag kunde se klart den, men det var ändå rätt irriterande.
Det fanns ett väldigt smidigt ”felrapporteringsformulär” på hemsidan där det bara var att klicka i vad som var fel samt om man vill ha ett nytt ex av samma film hemskickad eller en annan film.
Jag måste säga att det känns som den smidigaste lösningen som går att frambringa på ett problem som visserligen skriker I-land men som ändå är ett faktiskt sådant när man sitter där och längtar efter att se filmen.
När jag såg den på bio när det begav sig gillade jag den otroligt mycket och jag har inte sett den sedan dess. Griffith är en plasikkirurgisk tradegi jag förstår faktiskt inte varför folk gör detta???
Denna vill jag verkligen se om. Såg den på TV för en sisådär… femton år sen. Och minns den än, vilket borde vara ett gott betyg.
Det borde nästan vara varning på Griffith-länken. Usch! Jag skriver under på filmitchs fråga. Why, oh why?!
Jag tackar för länken också. Det räknade jag inte med när jag tryckte på den. 🙂
Det värsta är att damen i fråga ser helt ok ut på bilden mot vad hon brukar glra nuförtiden.
Brukar gå in/söka på failed plastic surgery där man kan se before/after och det är skrämmande tittning. Meagan Fox har t.ex modulerat om sig ganska mycket de senaste fem åren – man kan fråga sig varför?
filmitch:
Framförallt förstår jag inte folk som lägger ner en massa tid och smärta på att operera om sig och bli FULARE.
BlueRoseCase:
Det är ju absolut ett gott betyg. 🙂
addepladde:
I Griffiths fall förstår jag verkligen ingenting. Hon var skitsöt innan tycker jag.
Angående länken, visst var det lite finurligt? 😉
filmitch:
Om Megan Fox anser sig behöva plastikkirurgi då är det lika bra att montera ner speglarna härhemma.
Bifogar en länk titta och gråt.
http://stylefrizz.com/200906/megan-fox-before-and-after/
Mm, den pampiga eftertextlåten …
http://www.youtube.com/watch?v=cv-0mmVnxPA
Den här har jag inte kollat in på säkert 7-8 år. Den var riktigt bra om jag minns rätt. Synd att den hackade, nu blev jag sugen på att hyra den igen. Undrar bara om la familia skulle vilja se den ihop med mig. Tror att det skulle bli en del protester. Men jag spanar ju in deras filmer! Tack för påminnelsen.
filmitch:
Hmmmm. Det är nånting major wrong här i världen…
Sara:
Den är inte så pjåkig alls den där låten. Funkar ju finfint i filmen.
Anonym:
Du kanske kan sälja in filmen som att det är en romantisk komedi med Antonio Banderas fru, Indiana Jones och Alien-Ripley?
Just ja, en av de där klassiska 80-talsrullarna som jag faktiskt INTE sett. Kanske är på tiden…
Ang Megan Fox: Hon har ju i alla fall inte snabbopererat sig i Polen http://www.dn.se/livsstil/reportage/brostoperationenstal-deras-liv
Har nu sett Working Girl för andra gången och tycker fortfarande det är en mysig och bra 80-talare som går att se lite då och då. Lagom av det mesta, aldrig för mycket av något dåligt. Och Melanie Griffith är bättre än jag mindes när jag skrev om den efter första titten. Inte riktigt en klar fyra, men en svag fyra är den allt värd.