Alien – Resurrection är som en pall som står på fyra rätt intressanta ben.
Sigourney Weaver är givetvis det första benet. Utan henne, utan Ripley ingen Alien-film, i alla fall kändes det inte möjligt 1997. Det andra benet är den egensinnige regissören Jean-Pierre Jeunet, fransosen som innan denna film faktiskt endast hade gjort Delikatessen och De förlorade barnens stad. Tredje benet är den amerikanske multikonstnären Joss Whedon som innan han fick chansen att skriva manus till denna Alien-film faktiskt ”bara” hade skapat Buffy the Vampire Slayer-TV-serien samt varit med på ett hörn och skrivit manus till Toy Story. Sen har vi det fjärde benet som är en man vid namn Jean-Christophe Comar men som i filmsammanhang endast rör sig med sitt artistnamn: Pitof.
Denne Pitof jobbar mest med visuella effekter i diverse filmer men han har även regisserat Vidocq (2001) samt Catwoman (2004) och efter den fadäsen var det nog läge att backa in i regissörsgaraget för evigt. Namnet ger mig dock en känsla av att killen har hybris. Pitof. Låter som en resande i knallpulver eller en suspekt trollkarl i Montmartres mer ljusskygga kvarter.
Nåja. Alien återuppstod i vilket fall 1997, både som franschise och i verklig mening. Ripley som ju dog i förra filmen är med i matchen igen men denna gång som en artificiell uppenbarelse eller en klon för att vara lite mer exakt. Det har gått 200 år sedan Alien³ slutade och på det rymdskepp där dagens film utspelar sig forskas det i biologiska vapen. Aliendrottningen som Ripley hade i magen (när hon tog självmord genom att kasta sig själv i ett eldhav för 200 år sedan) omhändertogs efter en lyckad operation och lever nu i trygg och säker fångenskap och har dessutom producerat ägg. Monstrets DNA har dock på nåt sätt fått fäste i Ripley som nu är badass-vältränad och robot-like på en helt ny nivå.
Jag har alltid tyckt att Aliens är den svagaste delen i Alien-universumet men efter att ha sett Alien – Resurrection kapitulerar jag. Det. Här. Är. Inte. Bra.
Dom stundtals kassa effekterna i Alien³ känns med ens charmigt moderna (trots att den kom hela fem år tidigare) för CGI:n som används i dagens film har verkligen INTE åldrats väl. Alla Alienfilmerna är väldigt grund-mörka, alltså nu tänker jag på färgskalan, men Alien – Resurrection är så mörk så man ser knappt vad som händer i vissa scener om man inte ser filmen i ett helt mörklagt rum.
Winona Ryder är med på ett hörn också. Och Ron Perlman och Dominique Pinon såklart eftersom det är en Jean-Pierre Jeunet-film. Jag kan inte direkt säga att någon skådis sticker ut som varken lågvattenmärke eller oscarsmaterial för filmen är så jävla dum att det går inte att kräva så mycket av aktörerna. Dom gör säkert så bra dom kan.
För mig spelar Alien – Resurrection litegrann i samma liga som Hajen 4, vilket är en film jag gillar mycket mer än jag borde. Den är toklökig, jättekonstig och har en historia som inte håller för mer än en nanosekunds granskning men gillar man hajfilmer är den helt okej. Funktionell. Sevärd för stunden. Alien – Resurrection är likadan. Gillar man Alien-världen är det självklart att man ska se filmen och man kan absolut se den med förlåtande ögon. Bara att återse Ripley känns fint även om möjligheten till varför är helt kockobello.
Vill du läsa alla mina Alien-recensioner så finns dom här:
Alien
Aliens
Alien³
Och nu blickar vi framåt mot Alien: Covenant! Hurra!
Mjae håller inte riktig med här – fram till finalen som inte alls är bra är detta en bra rulle men visst slutet drar ned filmen rejält? Hur tänkte man där.
filmitch:
Jadu…hur tänkte man där…?
Jag hade nog lite för höga förväntningar på filmen tack vare Jeunet. När Winonas ”riktiga” personlighet visade sig började jag nästan gråta av besvikelse. Alla effekterna har inte hållit, men scenen i det vattenfyllda köket är fortfarande häftig.
Sofia:
Mmmm, det är en cool scen 🙂
Jag hatade denna film när jag såg den första gången. Slutakten är fruktansvärt dålig, speciellt pga The Newborn. Hur tänkte man där???
Vid omtittar har jag lagt märke till att första halvan av filmen är riktigt bra, precis som filmitch är inne på. Vattenscenerna gillar jag också, precis som Sofia.
Det finns mycket att säga om hur de gjorde denna också, precis som med trean. Joss Whedon har i princip tagit sin hand från filmen. Lite som Fincher med trean alltså. Många saker gick tydligen fel.
Joss fick i uppdrag att skriva manus när idén var att göra en film som skulle ha en dna-återskapad tonårsversion av Newt i huvudrollen. Detta ändrade man på efter Joss startat sitt arbete. Det andra Joss ville göra med ”sin” del av filmserien var att avsluta filmen på jorden. Han ville ha ”människor mot alien” på hemplaneten. Detta gick filmbolaget inte med på på grund av att det skulle bli för dyrt. Joss skrev fyra slut på filmen, det sista skulle utspelas i öknen (billigast!). Ingen av de sluten tog producenterna till sig. De valde avsluta filmen uppe i orbit ovanför jorden. En annan scen som de klippte från manus var en fajt i rymdskeppets växthus (där de producerade mat). Också för dyrt.
Dessutom skrev Joss inte in The Newborn i filmen, den kom som en obehaglig överraskning. Joss har pratat ironiskt om den fadäsen… En annan udda ändring var beslutet att låta The Newborn sugas ut genom det lilla hålet. Idén kom från Ridley Scott som tänkte låta en av Ripleys kollegor råka ut för det i första filmen (har för mig att det var Lambert), men det blev för dyrt att genomföra specialeffekten. Joss skrev in scenen där General Perez (Dan Hedaya) skulle råka ut för det, men producenterna bestämde i sin oändliga vishet att förlägga den till slutet. Jag har alltid tyckt att det var ett uselt sätt att avsluta ett uselt monster. 🙁
Men ändå 3/5 med första halvan 4/5.
Henke:
Du kan din Joss du! 🙂
Och du! Förresten! Jag som har egentligen noll koll på den mannen såg hans profilbild på IMDb för några dagar sedan och han skulle ju kunna vara DIN BROR! Jäklar ni är lika!
Hehe. Jag ser det inte lika tydligt. Men du är inte den första som påpekat likheten! 😀