Efter att ha sett Working girl, som är en film från 1988 som fortfarande håller, bestämde jag mig för att se en annan komedi från samma år.
Precis som det finns mat jag åt som yngre som jag inte tycker om nu, precis som det finns ställen jag minns som jättespeciella från min barndom som jag skulle tycka var blaha-blaha om jag åkte tillbaka till, precis som det finns dofter jag älskar som påminner om min barndoms nära kära vuxna som luktar ren skit på andra, precis som det finns filmer som jag minns som gnistrande pärlor och härliga skrattfester från min tonårstid så är det ibland dumt att ge dessa filmer en andra titt. Ibland är det bättre att leva på minnen men den klokskapen får jag oftast när det är för sent.
En fisk som heter Wanda var stor komik för en sextonårig Fiffi. Fiffi 38 tycker inte att en naken John Cleese, en överspelande Kevin Kline, en tokflirtande Jamie Lee Curtis och ketchupkladdiga pommes frites upptryckta i näsan på en stammande Michael Palin är lika kul.
Jag fnissar fortfarande åt scenerna med dom små hundarna men det är liksom allt. Jag vill inte bli spydig här men En fisk som heter Wanda har inte åldrats med grace direkt. Knappt med värdighet. Jag är ledsen faktiskt och väldigt väldigt förvånad.
1988:
2011:
Håller med dig helt. Tycker inte alls den här är rolig, men för min del blev det två redan första tittningen. Jag var nog runt 16 då, så det kanske är omvänt för mig. Förmodligen inte. 😉
jag var 22 och tyckte det var bland det roligaste jag sett. Den på TV häromkvällen i och för sig såg jag bara sista kvarten men jag kände nog att filmen inte hade åldrats så väl. Men två saker är roliga: Hundmorden och när Cleese försöker få Palin att inte stamma.
addepladde:
Det är nog ingen risk att det blir omvänt för dig. Ingen risk alls.
filmitch:
Tänk vilken sjukt dålig smak – och konstig humor – vi måste ha haft 1988. Hahaha!
Har heller aldrig riktigt förstått storheten i filmen och då är det väl en tio år sen jag såg den. Minns den mest som påfrestande.
BlueRoseCase:
Påfrestande var ett bra ord. Full med jobbiga "skämt" som liksom bara blev…plumpa.
Det är alltid riskabelt att se om gamla favoriter.
Angående min egen relation till "En fisk som heter Wanda" såg jag den när jag var liten, men hade inget större minne av den. Så jag såg om den förra julen tror jag det var och tyckte den var helt ok. Vissa skämt var riktigt roliga och andra föll platt.
Men jag är också ett stort Monty Python-fan och allt som gruppens medlemmar gör utanför detta jämförs automatiskt med Pythons-filmer och sketcher, och så bra var inte "En fisk som heter Wanda".
Hoppas inte så är fallet, men det kan ju vara så att någon filmbolagschef fick bestämma för mycket för att locka den "breda massan". För jag tyckte nog att man kunde göra skämten mer "extrema" och dra det ännu längre, någon som Monty Python är bästa på (enligt mig).
Men, hur kan ni inte tycka det här är kul? Jag älskar den här filmen och skrattar lika gott åt den idag som för tio år sen. Träffsäker komik med Kevin Klines i särklass bästa roll i karriären.
Mästerverk i min bok. Verkar jag vara ganska ensam om att tycka. Ställer mig i skamvrån en stund.
Martin:
Jag har aldrig förstått mig på storheten hos Monty Python och nu förstår jag tydligen inte Wanda heller 😉
Plox:
Det är ganska lätt att inte tycka det här är kul. Lättare än jag trodde. 🙂
Den är fortfarande smart och mycket välberättad. Skulle fortfarande ge den en fyra. Lite damm på en bokhylla sänker inte läsvärdet.
DRL:
Men lite sarre mellan sidorna i en lånebok gör det definitivt.
Det är märkligt… det är som med Hasse & Tage. Eller Povel Ramel. Var tid har sin komik, liksom.
Kommer ihåg 80-talet då Ursäkta, vad är klockan, Fawlty Towers och Wanda var kioskvältare, snackisar och sågs av alla hela tiden.
Tidens tand har naggat hårt på den här humorn även om det finns klassiska scener när Kline är i högform eller Cleese blir så där oerhört stirrig.
Få "roliga" flmer är roliga många gånger. Till o med Nilecity o Torsk på Tallin börjar fisa ihop.
Eller så håller jag på att tråka till mig… så kan det ju oxå vara
Nemo:
Så är det nog. Det är bäst-före-datum på mycket humor, men sen finns det ju guldkorn som håller. I manegen med Glenn Killing tycker jag är lika kul nu som då. För att ta ETT exempel.
Python och Fawlty Towers är fortfarande bra. Ursäkta…. får jag återkomma till det var åratal sen sist.
Jag älskar den här filmen! Har inte upplevt samma sak som du, att humorn har föråldrats, jag tycker att den är fantastiskt rolig. 🙂
filmitch:
Håller med om att Fawlty Towers fortfarande håller, i alla fall i jämförelse med Wanda.
RJ:
Då säger jag grattis till dig RJ ;D
Nu var det iofs ett par år sedan jag såg den här sist och medan den kanske inte var riktigt lika hysteriskt rolig som när det begav sig tycker jag nog att den fortfarande höll en hyfsad klass. Klines överspel _är_ roligt. Clockwise tyckte jag däremot var jobbig redan när den kom.