Årets skräckfilmsvecka kör igång i min soffa.
Det är en söndageftermiddag som-vilken-som-helst, jag har bestämt mig för att skräckactionfilmen Carnage Park ska bli film nummer ett och jag passar på att äta lite mat samtidigt. Oxfilépasta närmare bestämt. Alltså, det är nåt speciellt det där med att äta kött när man tittar på skräckfilm, det funkar inte för mig. Jag mår illa även om filmen jag ser inte är speciellt otäck eller ens (till en början) blodig. Köttbitarna växer i munnen och jag har två val. Sluta äta eller pausa filmen. Jag väljer det förstnämnda, skadan är liksom redan skedd.
Carnage Park nominerades i tre kategorier till iHorror Awards 2017, Bästa skräckfilm, Bästa regi (Michael Keating) och Bästa Kvinnliga Skådespelare i en skräckfilm (Ashley Bell). Det blev ingen vinst men ser man sig slagen av Don´t breathe, James Wan för The Conjuring 2 och Mary Elizabeth Winstead i 10 Cloverfield Lane så kanske man inte bör vara så ledsen. 2016 var helt klart ett riktigt starkt skräckfilmsår.
Carnage Park utspelar sig 1978 och handlar om två bankrånare som tagit en kvinna som gisslan och som hamnar mitt ute i ingenting där en psykiskt sjuk krigsveteran med seriemördarlook (spelad av Pat Healy) sköter biffen på sitt alldeles egna vis.
I filmens början står det att det är en sann historia men att namnen på alla inblandade har ändrats. Jag har försökt ta reda på sanningshalten i detta men inte hittat någon information alls, således är detta i min värld fejk. Å andra sidan spelar det ingen större roll för filmens skull om historien är sann eller inte, den är ändå filmad som en typ av ”Tarantino-saga” med ett slags sandigt sepiafilter över sig. Inte alls helt oävet, i alla fall inte till en början.
Det är gritty, det är blodigt, det är spagettivästerntypsnitt i förtexterna och Ennio Morricone-wannabe-musik och det är inget snack om var den 26-årige regissören Michael Keating hämtat sin inspiration ifrån. Precis. Tarantino. Sam Peckinpah. Grindhouse. Motorsågsmassakern. Inget fel i det men det resulterar heller inte i något nytt under solen.
Helt okej under filmens gång men ingenting som fastnar vare sig på näthinnan eller i magen. Inte ens oxfilébitarna fastnade, dom hamnade i sopen. Att jag aldrig lär mig. Dagens filmtips blir alltså: ÄT INTE KÖTTBASERAD MAT NÄR DU KOLLAR SKRÄCKFILM.
Blir du nyfiken på filmen så finns den att hyra på Itunes för endast 19 kr.
Hoppa nu över till Johan och Sofia för att läsa om vilja otäcka filmer dom skrivit om idag. Johan skriver om något riktigt spännande och Sofia skriver om Last Shift Imorgon dyker en ny skräckis upp här på bloggen precis som det kommer göra varje dag heeeela veckan lång.
Nä, kött och skräckfilm är nog ingen bra kombo. Popcorn funkar dock alltid är min erfarenhet 🙂
Det låter som om det var mer värdiga filmer som tog hem priserna vid den där ceremonin…
Sofia:
Den hade rätt tuffa filmer att brottas mot. Kanske inte så konstigt att den inte vann 😉
Vid rätt tillfälle kanske den passar – äta vid skräckis går bra så länge det inte är kannibalfilm
filmitch:
Haha, ja usch, det är hemskt!
När du jämför med Tarantino och Peckinpah undrar jag hur mycket, eller lite, skräck detta är? Är filmen mer en blodig action-thriller? Det låter som en blodig am-indie likt Surveillance eller The paperboy.
På tal om sanningshalter… Är det någon som har koll på om fallen i tv-serien Fargo är riktiga eller luras de i sina förtexter? Håller på att se S2 just nu.
Henke:
Det är inte så mycket skräck, inte som jag ser det i alla fall. Men är man ovan att se skräckfilmer kanske den kan anses vara otäck och blodig som tusan… Dina jämförelseförslag är inte alls ute och cyklar.
Jag tror dom luras rätt bra där 😉
Jamen den här rackarn har jag ju sett.
Och ännu inte skrivit om..kanske för att den inte direkt satte sig i sinnet…? Hrm… 😉
Steffo:
Kan förstå att den försvann rätt fort från minnet 😉
Halloj.
Vilka är dina 3 favoritskräckisar?
/S.
Staffan:
Oj, det är jättesvårt. Men mina favoriter gjorda mellan 1997 och 2014 är
5. Dead Birds (2004)
4. Case 39 (2009)
3. The Others (2001)
2. Sinister (2012)
1. Inside (2007)
Men det finns en del 80-talare som skulle platsa på listan också. Plus den filmen som dyker upp på lördag. Men en all-time-topp-tre är nästan omöjligt att göra… Vilka filmer skulle du ha med?
Haha… Lite kul att du skrev 5 för jag tänkte ganska snabbt efter jag postat att 5 hade nog vsrit bättre 😉 Jag måste fundera lite på mina topp 5.
Ett par rullar på din lista jag inte sett….
I’ll be back…
Efter mycket övervägande kommer här min högst personliga lista:
Jag skräms överlag inte av klassisk skräck så kanske tycker många min lista inte är så läbbig men som sagt det är det jag tycker är läbbigt.
1. The Descent (mest för att min värsta mardröm är instängd i stort grottsystem, snart ingen ljuskälla och något okänt där i grottan)
2. The Orphanage (2007)
3. Inside
4. Session 9
5. [REC]
Staffan:
Bra filmer alla 5! The Descent är rent vidrig i vissa scener, man får (ju) klaustro så man knappt kan andas…
Jag måste också lägga in en ”Special credit” bara för den traumatiserade min barndom (hehe)….
– The Texas Chainsaw Massacre eller på svenska ”Motorsågsmassakern” (originalet från 1974 förstås).
Staffan:
Härlig film den där! En klassiker! 😀