Jag älskade att gå i skolan. Det fanns inte en dag under alla mina år i skolan som jag hellre hade velat göra nåt annat. Jag älskade miljön, jag gillade dom flesta lärarna och då som nu tycker jag inte att det finns så mycket som klår känslan av att just denna dag ha fått lära sig något nytt.
Trots min kärlek till skolan tänkte jag Nämen om jag skulle ta å bli lärare när jag blir stor-tanken i ungefär tio minuter innan jag slog bort den idén. Hur fan skulle det se ut? Hur mycket jag än lockas av tanken att få lära ut sånt jag själv är intresserad av så finns det ungefär tvåtusenmjlarders procent för lite tålamod i min kropp för att överleva mer än en halv lektion som fröken och det kände jag redan i början på nittiotalet. Undrar hur jag hade känt nu?
Max är en lärare med höga ambitioner. Han jobbar på Hallonbergsskolan (men jag är ganska övertygad om att det hade kunnat vara nästan vilken skola som helst). Han försöker vara en bra lärare på alla sätt han kan men vad hjälper det när han får noll respons från eleverna? Noll, verkligen. Det är tuggummin, mobiltelefoner, kepsar, sena ankomster, inga böcker med sig på lektioner, snack, snack, snack och jag blir galen i huvudet redan efter att ha sett bara en kvart av filmen. Herregud vilken arbetsmiljö! Hur kan någon människa frivilligt vilja bli lärare? Jag förstår det inte men jag är grymt tacksam att det finns människor som orkar och vill.
Folke är en man som besitter både en vilja av stål, en till synes obegränsad ork och han är dessutom en magisk pedagog. Han har hittat knapparna, han ger respekt, han får respekt och han är över 70 år men jobbar fortfarande. Folke är Max gamla lärare och Max ringer honom och ber om hjälp. Max har liksom fastnat i vinkelvolten och behöver lite inputs och Folke ställer upp. Han kommer till undsättning och vikarierar i Max stökiga klass. Kommer Folke att fixa det? Hjälper hans erfarenhet, går det att få fason på den här klassen?
Vikarien är en dokumentär som gör mig både skitförbannad och asglad. Om jag skulle skriva allt som gör mig förbannad så skulle jag lätt kunna avfärdas som en kvarleva från juraperioden och jag vägrar använda mig av frasen ”dagens ungdomar” för jag vet hur mycket jag avskydde att höra detta när jag var ungdom själv. Jag tror nämligen inte att ungdomar är ett dugg mer annorlunda än ungdomar på 40-talet, 60-talet eller 80-talet men det är klart att miljön, omgivningarna, pressen, människosynen, ja, hela Sverige har förändrats genom åren. Att Max inte bara sadlar om och blir hästskötare eller korsordskonstruerare eller nåt, jag fattar inte hur han orkar och speciellt inte efter det som händer på slutet. Otacksamt är ordet, det svartnar framför ögonen på mig.
Det som gör mig glad med Vikarien är det som bubblar under ytan. Viljan finns både hos eleverna och lärarna och så länge den finns kvar finns det hopp. Och Folke, denna gamle man tar sig direkt in i mitt hjärta. Han gör mig riktigt jävla glad.
Jojjenito har också sett filmen.
Här finns filmen.
Japp, Folke är en skön typ (lite att jag jämförde vissa scener med honom med Plötsligt i Vinslöv också, haha). Det var inte med lite pondus han tog sig an eleverna. Men allt gick ju inte smärtfritt för honom heller.
Ja, början av filmen är ruggigt jobbig att se. Jag stod nästan inte ut att se på det och då kan man ju bara tänka sig hur det är att själv försöka vara lärare i den miljön. Helt galet. Åh, dansläraren, hans reaktion var ju helt naturlig t ex.
En femma till filmen är dock i överkant tycker jag men kul att du gillade den så mycket, och tack för ping! 🙂
”lite kul” ska det förstås vara i parentesen i första meningen.
Jojjenito:
Jag kände instinktivt att det var en femma när jag såg den men så blev jag lite osäker och såg om den dagen efter. Det ÄR en klockren femma för mig, den diametrala motsatsen till Vinslöv 🙂
En ganska bra film om den stämmer med verkligheten jo ibland gör den det men riktigt så illa är det inte i dagens skola tycker jag. På det stora hela trivs jag bra i skolan om man bara fick syssla det man är utbildad till dvs undervisa. F.n är det mer administration än undervisning. Dagens ungdom 😉 är helt ok enl. Filmitch 🙂
filmitch:
Jag får känslan, utan att vara den minsta påläst eller invigd eller nånting alls, att skolan i filmen är en ganska ordinär stockholmsskola. Jag tror inte det är överdrivet på något sätt. Dom besöken jag gjort i ungarnas skola har gjort mig totalt mörkrädd och då går dom ändå i en ganska liten och ”lugn” skola.
Du och landets alla andra lärare borde bära en guldstjärna i pannan. 🙂
Jag instämmer med dig, tack gode gud att det finns folk som vill och orkar vara lärare för jag skulle inte klara av det ens i fem minuter. Min tålamodströskel är obefintlig i förhållande till det jobbet.
Sofia:
Min med….ojojoj, min med….