I tisdags skrev jag en fördomsanalys av den här filmen. Jag försökte känna in den bara genom att titta på fodralet och fundera på titeln och jag måste säga att jag tycker min analys var rätt bra om jag ser till dom hundratals filmer jag tidigare sett i denna genre, däremot hade den ingenting att göra med just denna film.
Blondinen på bilden, Annie (Malin Åkerman), är inte blond i filmen. Hon har faktiskt inte ens hår. Hon lider av sjukdomen alopeci och har inte ett hårstrå på hela kroppen och bara där känner jag mig en smula lurad av fodralet (fast lurad på ett larvigt sätt eftersom jag egentligen skiter en hel hög i hennes hår). Jag trodde att blondinen skulle vara en killmagnet men eftersom blondinen alltså inte var en blondin var hon heller inte en killmagnet utan mer en ganska olycklig tjej som fortfarande hade känslor för sitt rätt otrevliga ex.
Brunetten Mississippi (Kate Mara) jobbade i en bar och drömde om att bli sångerska. Jag trodde hon skulle vara den ”snälla kompisen”, hon som aldrig får den snygga killen för att hon är reko och fulsöt, inte beräknande och asläcker och min analys av henne var både rätt och fel. Hon är snäll i filmen. En bra tjej liksom. Men hon är också tjejen som snygge killen faller för.
Att han med stora skor, Sam (Josh Radnor), skulle vara en kvinnotjusare hade jag också rätt i men han är mer än så. Han är lite tyst, rätt underlig, skönt framfusig och otippat personlig för denna typ av film.
Mitt absolut största fördomsanalysfel är den lille svarta killen som jag trodde skulle vara ”en skojfrisk figur med lätt till skratt och glada tillrop”. Jag vill bara köpa en stor hockeytuta och bröla mig själv i örat, SÅ fel hade jag. Rasheen (Michael Algieri) vet inte hur gammal han är, han har ingenstans att bo, han säger inte flaska större delen av filmen, han är bara en liten ensam pojke som hellre rita än pratar vilket är ljusår ifrån den tokrolige sidekicken jag trodde han skulle vara.
Sammanfattningsvis är Kärlek i New York inte riktigt den film jag inbillade mig att den skulle vara. Framförallt var den sämre än jag trott. Ganska mycket sämre dessutom.
Här finns filmen att hyra.
Vilken kul idé det här var, ser fram emot fler omslagsanalyser med efterföljande recensioner!
Och hoppsan, här kom betyget som en stålskodd känga mitt i plytet… Kul spin 😀
BlueRoseCase:
Kul att du tycker det!
Det kan nog tänkas bli fler analyser framöver.
Sofia:
Japp. Betyget blev konstigt sett till vad jag trodde innan. Jag var rätt säker på att det skulle bli en fyra.
Jag såg den igår och ställer mig lite oförstående till ditt betyg, främst eftersom jag själv tyckte den var rätt bra. Men när jag läser din text från början till slut får jag intrycket att du gillar den, speciellt eftersom du talar så varmt om alla karaktärer.
Bevisligen är det inte så, vilket jag tycker är synd för den är väldigt fin. Kan det skyllas helt på dina förväntningar eller tyckte du bara den var skit? 🙂
addepladde:
Vad gäller denna tror jag mina fördomar förstörde en hel del. Jag trodde innan att jag skulle tycka att det var en fyra, en stark fyra kanske till och med men när den inte var så bra som jag trott kändes den hux flux VÄLDIGT tråkig…
Jag tycker inte filmen är skit och jag hoppas att min recension inte läses så, men för mig är det en tvåa om än en stark.
Fyra.
http://fripp21.blogspot.com/2010/11/happythankyoumoreplease-2010.html
Henke:
Du gav den det betyget jag trodde jag skulle ge 😉