Lena Nyman är en skådespelerska som liksom alltid funnits. Nu finns hon inte mer och det känns lite konstigt tycker jag. För att minnas henne och försöka navelskåda hennes skådespeleri en smula tittade jag på Jag är nyfiken gul, filmen som verkligen satte henne på kartan.
Jag är nyfiken gul känns som en film jag redan ”borde” ha sett, men den har fallit mellan stolarna och jag har aldrig direkt haft nån anledning att hyra den. Förrän nu då.
Filmen handlar om Lena Nyman (Lena Nyman) som är teaterelev och ska spela in en intervjufilm tillsammans med regissören Vilgot Sjöman (Vilgot Sjöman) som hon även delar säng med.
Hon går runt på stan med en mikrofon och frågar folk frågor om politik, om utbildning, om sex, om kvinnofrågor, fångvården, klassamhället samtidigt som hon utforskar sin sexualitet genom att sätta på en ung Börje Ahlstedt. Olof Palme intervjuas och visar prov på sitt sköna och tydliga sätt att prata som jag minns från min barndom och han säger kloka vettiga saker samtidigt som Lena slickar sig om munnen och flirtar med Vilgot i bild.
Som tidsstudiedokument är Jag är nyfiken gul väldigt intressant men som film, nej, inte alls. Inte för mig. Jag tycker filmen spelar alldeles larvigt mycket på ”den svenska synden”, den frispråkiga och frigjorda blonda svenska kvinnan och men inte för att det ger en extra dimension och behövs i handlingen utan mer för att skapa debatt och löpsedlar. Det kanske inte var Vilgot Sjömans baktanke men jag kan inte se det på något annat sätt.
För mig kommer Lena Nyman alltid att vara Ronjas mamma Lovis och Börje Ahlstedt alltid Mattis hur många nakenscener dom än gör tillsammans i denna film. Så är det.
Kanske skulle jag göre ett försök att se spektaklet men då jag såg Åsa Nisse på bio igår och inte riktigt hämtat mig än vet jag inte om jag vågar utmana mitt känsliga sinne, risken finns att jag slutar se på film 😉
Släpper Ahlstedt väder i filmen? Det brukar vara hans signum när han skådespelar 😉
Jag såg faktiskt till att spela in den här när den nu gick på TV, men där bra då vet jag i alla fall att jag inte ska anstränga mig för mycket. Ska bli intressant att se den här mot filmer som verkligen inte gjorde anspråk på att vara något annat än "Svenska synden"-filmer. Och så "Änglar, finns dom?" förstås. Men Christina var ju lite finare i kanten än Lena.
Båda filmerna väntar i min dvdhylla på att ses. Jag tror att jag sett någon av dom på TV för läääänge sen men som vanligt är mitt minne kort.
filmitch:
Han la inte av nån brakare tydlig nog för mina öron att uppfatta men nån illaluktande smygare blev det säkert. Stackars Lena ;D
Sofia:
"Änglar finns dom?" har en mycket tydligare historia och är i mina ögon bra mycket bättre som film betraktat än denna. Däremot är Jag är nyfiken gul ganska spännande om man ser den som ett inlägg i en politisk debatt eller som ren nostalgi.
BlueRoseCase:
Det kanske är bra att ha dåligt minne när man gillar film? Det går ju att se om samma filmer måååånga gånger utan att komma ihåg handlingen, men tyvärr kanske inte bara dom som är bra?! 😉
Ja, i slutänden är det ju positivt för många filmer får ju en chans till. Men det är klart att de som jag uppfattade som riktigt usla inte får några återbesök…