Nu är slutet inte bara nära, slutet är faktiskt här.
VA?? kanske du tänker nu när du sitter och läser det här. Kanske sätter du kaffet i vrångstrupen, kanske blir du lite tom, kanske lite chockad, kanske glad, lättad, förvånad, besviken, arg, tossig, gråtmild? Jag vet inte riktigt hur du som läser detta känner men jag känner såhär:
Fiffis filmtajm har funnits som en lojal vän vid min sida i TIO år. Det betyder att jag gjort detta i ett decennium. Jag har alltså skrivit om film i stort sett VARENDA DAG I TIO ÅR, 4261 inlägg för att vara exakt. Jag har inte tjänat en krona på detta, jag har gjort det enbart för att det varit roligt och jag har lagt ner i princip all min lediga tid på att göra bloggen så bra som möjligt.
Mina barn var 10 och 12 när jag började blogga, småttingar ju. Jag var 37. Det har hänt så ofantligt mycket i mitt liv dom senaste tio åren att det banne mig är både en bedrift och en lycka att ha haft bloggen att luta mig mot.
Att blogga har hållit mig mentalt stabil i perioder när hela havet och livet stormat, lugnat ner mig när ansvar och måsten tyngt mig. Bloggen har gett mig utlopp för känslor och för den extrema skrivarlust jag har i kroppen hela tiden och den har fått mig att bli en del av ett filmiskt sammanhang i recensions-Sverige som jag är ofantligt stolt över. Som medlem i Filmspanarna har jag träffat vänner för livet och jag kommer fortsätta följa alla dessa bloggar – och personerna bakom – med glädje.
Jag har gett den här bloggen precis allt jag har av fritid, energi, kreativitet och engagemang. Jag har älskat den här bloggen av hela mitt hjärta. Men, det är inte min grej att pausa och jag vill inte minska inläggsfrekvensen, jag vill helt enkelt göra något annat nu. Jag vill skriva om andra saker än ”bara” film. Jag vill hinna läsa böcker. Jag vill måla tavlor igen. Jag vill kunna njuta av en TV-serie utan att känna dåligt samvete för att den tar tid jag behöver för filmtittande, jag vill se film BARA för att jag vill, inte med baktanken att jag sedan måste ”prestera” något. Det är lite för mycket prestation i mitt liv just nu och det vill jag försöka ändra på.
till dig som följt mig under alla dessa år! Det är helt otroligt fantastiskt superhäftigt att se hur många som läser/har läst mina recensioner och att det funnits ett underhållningsvärde i att läsa om något så pass vanligt som texter om film. Jag har försökt skriva på mitt sätt, göra denna filmblogg till en del av mig och jag är övertygad om att du som följt mig känner både mig och min filmsmak rätt bra vid det här laget.
Känner du separationsångest? Gör inte det. Jag kommer fortsätta prata om film varje vecka i podcasten som heter Snacka om film. Möjligtvis att det dyker upp en filmårslista för 2019 under nästa vår, vi får se. Kanske ångrar jag mig och börjar blogga igen, sånt vet man aldrig. Men, hur som helst, just nu sätter jag Fiffis filmtajm på en flotte och skjutsar ut den på det böljande havet, nu får texterna leva sitt eget liv. Jag släpper taget. Tack för den här tiden, tack för allt roligt. Hej då!
And now, the end is near
And so I face the final curtain
My friend, I’ll say it clear
I’ll state my case, of which I’m certain
I’ve lived a life that’s full
I’ve traveled each and every highway
And more, much more than this
I did it my way
Tack för alla år och alla filmtips Fiffi! Jag har alltid varit ändlöst imponerad av ditt engagemang när det gäller filmer.
Njut av ledigheten nu! Det är faktiskt mycket roligare att kolla på film utan att behöva prestera efteråt. Tro mig!
Addepladde:
Tack tillbaka för fina ord. Och jag tror dig. Det är bara det att jag inte riktigt minns hur man gör när man ”bara” ser en film och sen inte behöver göra något av detta. Det här med att ständigt ”prestera” är kanske inte alltid av godo. Jag ska verkligen försöka njuta lite av det nu. 🙂
Tack för lång och trogen tjänst. Själv smet jag ut bakdörren, lämnade den på glänt men har ännu inte känt suget att gå tillbaka. Mer hederligt att göra som du och stänga helt enkelt. Skönt att kunna höra dig i podden i alla fall. Jodå, jag lurkar där i bakgrunden. Åren går men det känns som igår jag var på filmspanarträff. Saknar gänget!
Jessica:
Kul att höra att du lyssnar på podden! 🙂 Ja jag har ju massor att säga där och många filmer jag vill prata om, tror jag måste få utlopp för ”filmnojjan” nånstans 🙂
Lycka till med ditt nya kapitel Fiffi! Känns som en livstid sedan vår pod promenerade in med mössan i hand på vår första filmspanarträff och förvirrade alla med vårt namn.
Tack för allt du gjort för vårt lilla community! ♥️♥️♥️
Johan:
Vet du? Det VAR en livstid sedan! Otroligt va? 😀
Tack själv för att du hängt med hela vägen. Ni var ju dessutom pionjärer i filmspodcastsammanhang. Utan Har du inte sett den? kanske Snacka om film aldrig hade funnits 🙂
Tack för allt Fiffi! Riktigt bra kämpat – 10 år skojar man sannerligen inte bort! Lycka till med allt! ?
Plox:
Nejdu, tio år är tio år är tio år! Ofantligt lång tid egentligen.
Tack själv för att du orkat följa bloggen ända in i mål 😀
Oj vilken överraskning! Tack för resan och lycka till med nästa fas. Det har varit kul att följa dig både på bloggen och i livet! ???
Henke:
Ja, jo, det är kanske en överraskning men ibland måste man chocka till och med sig själv för att försöka få lite mer ro i själen. 😉
Ska bli kul att fortsätta följa dig och din blogg! 😀
End of an Era!!!! Grymt jobbat Fiffi, kommer naturligtvis sakna bloggen (hoppar fortfarande in ibland även om jag inte kommenterat så friskt på slutet) men tycker det är rätt att trappa ner lite på aktiviterna för att inte tappa glöden för film i sig. Tog mig själv ett branschbyte för att hitta tillbaka.
För mig var du nog den första svenska bloggen jag läste inte enbart för att hitta en åsikt utan också för att bli underhållen.Återigen stort tack för alla Inlägg!
Joel:
Haha, tackar tackar! 😀
Jo, jag känner precis så. Jag vill verkligen inte tappa glöden och kärleken för film och jag tror att detta kan hjälpa på traven. Det måste få vara lustfyllt och jag har inte tiden jag behöver för att hinna göra allt jag vill på fritiden, så är det bara.
Tack för att du varit med hela vägen! 😀
Tackar för tio år och alla filmtips, livet går vidare mot nya utmaningar och din blogg är redan saknad men för att citera en känd film: ”We always have Snacka om film”.
Filmitch:
Haha, ja DEN kända filmen!! 😀 😀
Nu kanske det blir ÄNNU roligare att lyssna på podden och få filmtips, vem vet? 🙂
Oj, instämmer förstås med alla som redan skrivit — ett bra beslut av dig men en tråkig överraskning för oss andra. Men det går ju inte att leva för att tillfredsställa andra, vilket du ju redan visat att du vet 🙂 Lycka till på nya äventyr, vad de än må bestå i och hoppas att jag kan få vara med på ett hörn i de sammanhangen också
Sofia:
Det är ju precis så, det måste vara lustfyllt för en själv att blogga annars är det inte värt det. Och jag kan inte göra saker på annat sätt än ”allt eller inget”. Tyvärr….
Jag hoppas både på nya äventyr och en lite mer avstressad fritid, vi får se vad som händer. Spännande ju, to infinity and beyond! 😀
Allt har sitt slut, förutom korven som har två.
Tråkigt för oss förstås. Det är ju som att din blogg alltid har funnits, så lite trist och märkligt känns det. Men rätt gjort för dig själv förstås. Och tack för alla samarbeten genom åren som t ex det första om en viss Renée… 🙂
Jojjenito:
DET var roligt, det var riktigt roligt!!! Renée Zellweger. Oj oj 😀
Jag förstår känslan att det känns märkligt, jag känner likadant när bloggar jag följer (eller poddar för den delen) hux flux inte finns mer. Det blir liksom…tomt. Antagligen kommer jag känna detsamma även gällande min egen ett tag men det får bli så, jag kan inte göra på något annat sätt just nu.
TACK för 10 smarriga år! Nu rullar vi vidare!
Onwards and Upwards! 😉
”Do not go gentle into that good night,
Old age should burn and rave at close of day;
Rage, rage against the dying of the light.”
Steffo:
Tack själv! Nu kör vi vidare på podspåret! Som bröderna Blomqvist mot Mora! 😉
Internet blir ju lite torftigare utan dina personliga recensioner av ett spretigt urval filmer, men det är alltid inspirerande när glädje prioriteras över prestation. Hoppas det blir rätt balans med bara ett par heltidsjobb.
Carl:
Haha, jadu, tack, det hoppas jag med. Baktanken är ju att hitta nån slags balans och ett mänskligare tempo, jag hoppas och tror att detta beslut kommer hjälpa. Och spretiga filmval kommer det förhoppningsvis fortsätta vara i podden 🙂
Jag satte definitivt kaffet i strupen, andligen åtminstone, när jag läste på Instagram att du lägger av! Men du har ju haft superhjälte-standard som hållit på så länge och så intensivt som du har, så det är bara hatten av och en fet high five till dina 10 år! Maffigt! Dina texter kommer att vara saknade, men jag förstår till fullo att du kanske har andra prioriteringar än att hålla oss andra (latmaskar) underhållna för evigt 😉
Men du har ju skapat en guldgruva här ändå, och jag hoppas att bloggen kommer att finnas kvar – det är ju min ”go to”-sajt när jag vill kolla upp någon film, för du har ju sett ALLA.
Hoppas att en får fortsätta biosällskapa med dej ändå ibland. <3
Cecilia:
Det var ju inte meningen att chocka dig, den känslan går över om några minuter ska du se. Bloggen kommer ligga kvar på nätet, det blir inga förändringar på det sättet annat än att den inte kommer uppdateras och om några veckor tas kommentarsfunktionen bort.
Jag biosällskapar gärna med dig även framöver! Jag finns ju kvar och min kärlek till film består, den får bara ta sig lite andra uttryck än att hamna just här på bloggen. Podden, först och främst. Och sen får vi se vad som händer 🙂
Skönt att höra 🙂 Ses i poddosfären och IRL när andan faller på!
STORT TACK för en toppenblogg!
Vrångmannen:
Stort tack själv för att du hängt med så länge 🙂
Tack för de här åren! Har läst länge, men sällan kommenterat. Är ingen stort filmfan, men har alltid uppskattat dina personliga texter och kommer sakna dig.
Eve:
Tack själv, tack för att du hängt med och för att du läst mina texter. Det värmer. 🙂
Tack för bloggen! Längesen jag var inne och läste, blev lite sorgsen över att det inte kommer att komma mer. Har alltid uppskattat det du skriver!
Henke:
Tack för värmande ord. Bloggen kommer ligga kvar så du kan hoppa in och läsa ”gamla” texter när du vill. Och det är fullt möjligt att det dyker upp något framöver, en årslista framåt vårkanten kanske. Den som lever får se 🙂
Hoppsan. Tänkte börja se mig för vad som händer nu för tiden i filmbloggosfären egentligen. Uppriktigt sagt förstår jag inte hur du, Sofia och andra har orkat hålla uppe samma standard och nivå dag in och dag ut under så lång tid. Life happens. Bra jobbat. Nåja, jag ser dig väl nån gång i nåt filmsammanhang.
/David, Filmmedia
David:
Ja, hoppsan liksom. Vem kunde tro att den häringa bloggen hux flux skulle sluta existera? 😉
Men visst är det så att life happens och jag måste erkänna att det är en väldig lyx att kunna se film nu utan att behöva prestera en text efteråt. Även om det bara är jag själv som lagt det ”måstet” på mig.
Ha det fint! 🙂
Hur känns det nu när det har gått en stund, börjar suget komma tillbaka? 🙂
Jag tycker din sida varit intressant och kul, jag har nog inte alltid tyckt samma om allt men gillat att du varit trogen dina smaklökar vilket är grunden för bra innehåll.
Vi kanske ses på filmdagarna i januari? Ha de gott!
Mikael:
Hej! Nej, bloggsuget har inte kommit tillbaka, det är väldigt skönt att ha släppt detta ”skrivmåste” och allt det som tillkommer runt omkring bloggen. Att ”bara” podda om film räcker bra 🙂
Jag kommer på filmdagarna! Vore kul att ses! 🙂
Ha det fint!