Veckans Sarandon: IRRESISTIBLE

Det var den här filmen jag trodde jag såg när förra veckans Peacock satt i DVD-spelaren. Här är Emily Blunt, här är Sam Neill och här är Susan Sarandon som spelar kvinnan Sophie Harley som tror sig antingen vara förföljd eller bo i ett hus besatt av andar. Hennes psyke blir svagare och svagare för var dag som går och för var sömnlös natt och ingen i hennes närhet tror henne.

Äkta mannen Chris (Sam Neill) har fullt sjå med sitt arkitektkontor och är glad över all hjälp han får där av sin nya vackra anställda Mara (Blunt) och hemma ska Sophie hålla deadline för sina bokillustrationer samtidigt som hon ska sköta hemmet och deras två döttrar – och försöka få sinnesro mellan alla smällande dörrar, försvunna leksaker och klänningar som gått upp i rök.

Irresistible är en film som är precis det den ger sig ut för att vara – men ändå inte. Jag tror mig kunna knäcka koden alldeles på direkten men fann mig lurad och det är såklart positivt i sammanhanget. En paranojjathriller gjord enligt Formulär 1A som ändå kan överraska litegrann hör inte till vanligheterna.

Sett till skådespelarprestationen så tycker jag Susan Sarandon är i sitt esse i roller som denna. Hon är ganska ordinär, hon är inte överdrivet uppsminkad eller flådigt klädd, hon är en arbetande morsa och en trovärdig sådan. Hon agerar inte, hon bara ÄR.

Filmen som sådan glömde jag redan till eftertexterna men jag hade en bra stund framför TV:n och återigen slår det mig hur BRA Emily Blunt är och hur ÄNNU BÄTTRE hon kommer att bli med några år och roller till innanför västen. Sam Neill är Sam Neill och jag har lite svårt att se vad det var jag tyckte var så hett med honom förr i tiden. Jag har väl helt enkelt växt upp, precis som Sam Neill själv.

Här finns filmen.