Ethan Hunt (Tom Cruise) är i gasen igen, denna gång är han kär och lycklig och på jakt efter en hemlig ”hartass”. Den som letar efter nämnda hartass är ondskan personifierad i elakingen Owen Davian (Philip Seymour Hoffman).
Mission impossible III har inte alls samma charm och finurlighet som ettan, den är inte alls lika snyggt filmad med motorcyklar i slow motrion som John Woo fixade till med kärlek och överflöd i tvåan, nej, denna den tredje delen är bara råare och skitigare än föregångarna. Fulare liksom.
Rollslistan är maffig: Ving Rhames, Michelle Monaghan, Jonathan Rhys Meyers, Simon Pegg, Billy Crudup, Laurence Fishbourne OCH helgens favvo-Phille, det är hög standard och trevliga ansikten men det hjälper liksom inte. Filmen går på tomgång och trots att det bangas och pangas och kraschas och skjuts så blir det…tråkigt.
Jag måste erkänna att jag hade svårt att se PSH som redigt elak innan jag såg filmen, men han klarar det bra. Han har en isande psykopatblick att ta fram när han måste och han är vidrig på ett helt klart trovärdigt sätt. Däremot är det inte som actionfilmsskurk JAG vill se honom. Å andra sidan är Micke Nyqvist skurk i Mission impossible IV och det känns om möjligt ÄNNU mer twistat.
Jag tycker att M:I-2 är den bästa filmen, och det var också en av de första filmerna jag köpte på DVD. Det är en sån film jag kan stoppa in i DVD-spelaren bara för att se om vissa scener.
Nu går direkt på kollisionskurs Fiffi då jag anser M:I 3 är den bästa av de tre. Ettan gillar jag men de har krånglat till intrigen onödigt mkt. 2:an försöker jag låtsas som att den inte finns. Är det inte kalkoner som flaxar istället för duvor i slutet av den filmen?
Trean har PSH som skurk, en begriplig handling samt mkt bra action.
Micke:
Då förstår jag att du har ett extra gott öga till den filmen 🙂
filmitch:
Krasch, boom, bang och jag vejar inte ens 😉
Håller med dig om duvorna i tvåan, om att PSH höjer standarden i trean, om att det är en begriplig handling men bra action, nääääe, jag gasar vidare där och vägrar svänga.
Förresten, att intrigen i ettan är lite krånglig skriver jag under på, men på ett bra sätt eftersom jag såg filmen på bio två dagar i rad för att jag inte riktig hängde med första gången 🙂
Spoiler: har sett M:I kanske tre eller fyra ggr. Det kan hända att jag är trög men jag har fortfarande inte räknat ut hur skurken avslöjar sig pga bibeln. vet du svaret tar jag tacksamt emot det 🙂
Ettan tycker jag fortfarande är bäst, inte minst för att den har lyckats behålla lite av TV-seriestämningen men ändå uppdaterat den. Tvåan är ett rent ologiskt elände, oavsett hur snygg Woo har lyckats göra den. Trean blev i detta avseende bättre, men från min TV-soffa ändå inte bra. Jag blev liksom aldrig engagerad av någon anledning — fullkomligt genomsnittlig Hollywoodaction. Inte ens PSH gjrode någon skillnad, och då är det illa.
filmitch:
Nu när du säger det… Det där har jag inte ens tänkt på…
Sofia:
Ettan känns lite TV-serie på nåt sätt, dova färger, klurigt spännande. Men tyckte du inte PSH gjorde något alls för trean? Ingenting?
Ettan är indeed spännande, trots att den känns precis som en tv-produktion ibland (minus det påkostade slutet). Är det tidens tand eller var det tänkt att vara så? Jag gillar det oavsett.
Tvåan är snygg, men ack så tråkig. Det enda som räddar den från bottenbetyget är Cruises snygga frilla.
Trean då? Jo då. En stor spark uppåt. Gillar den enkla spänningen. Känns inte alls lika övergjord som t ex Die Hard 4, även om vissa saker så klart är snubblande nära. PSH är riktigt bra som skurk också. Riktigt äcklig!
INGENTING! 😉
addepladde:
Har Cruise snygg frilla i tvåan? Måste jag se om den nu? 😉
Sofia:
VAD SÄGER DU??? ;D