Det var söndagen den 4 december 1994. Jag skulle träffa en kompis vid Svampen, mitt på Stureplan i Stockholm, för en gemensam och kort promenad bort till biografen Sture. Vi skulle se The Nightmare Before Christmas, Tim Burtons knepigt animerade-eller-vad-det-nu-var-för-typ-av-dockfilm som haft premiär veckan innan.
Jag går av vid Hötorget och promenerar Kungsgatan ner mot Birger Jarlsgatan och ju närmare jag kommer ju tydligare ser jag avspärrningarna. Vad är det som har hänt här? Varför är hela Stureplan tejpat med polisband, varför får jag känslan av att det är en brottsplats jag besöker?
Att ta sig fram till Svampen är en omöjlighet och det börjar hopas med folk runt torget. Jag försöker hålla utkik efter kompisen samtidigt som jag försöker ta reda på vad som hänt. Jag hör orden ”skottlossning” och ”döda” men får inte ihop allt i skallen. Det här är Stockholm, det är inte Beirut och tanken på Jack Skellington är långt långt borta.
Jag ser kompisen komma gående och möter upp honom. Han har inte heller hört något och det är inte förrän vi sett klart filmen och jag kommer hem till dom extrainsatta nyheterna på TV som jag fattar vidden av mecket på Stureplan. Tre döda på nattklubben Sturecompagniet. Tommy Zethraeus och Guillermo Marques Jara har skjutit skarpt och verkligheten känns med ens betydligt otäckare än filmen jag nyss sett, även om The Nightmare Before Christmas långt ifrån var en glad och lättsam barnfilm.
Jack Skellington är rätt less. Han vill hitta på nåt annorlunda. Han hittar landet där julen firas samma dag varje år och där folk är snälla och givmilda. Vilket skit tänker Jack, här ska det smidas planer. Tomten ska väck och ersättas med honom själv för nu ska det bli ordning på mes-julen en gång för alla.
Vad Zethraeus ville med sitt skjutande står skrivet i sten, kanske ville han liksom Jack förändra världen på nåt sjukt jävla sätt. Verkligheten är inte alltid kul och inte filmer heller.
The Nightmare Before Christmas är en rätt jobbig film tycker jag. Välgjord men inte särskilt underhållande och det varken då eller nu och även om jag bortser från alla omständigheter i världen.
The Nightmare Before Christmas, är en av fååå filmer ja sett fyra gånger på bio. 🙂 (Två ggr på ”vanlig” bio. Två ggr på filmhuset.) Så jävla bra. Värd 5 julstjärnor.
Bra filmtips:
Fyra gånger, det var inte dåligt!
Historien runt omkring själva visningen var klart intressantare än själva filmen i det här fallet. Hmm, olustigt när man kopplar ihop en film med en sådan händelse…
Filmen såg jag själv för inte allt för länge sen. Tim Burton är inte riktigt min grej, The Nightmare Before Christmas var inget som ändrade på den uppfattningen, även om den var småtrevlig på sina ställen.
Movies-Noir:
Det känns lite konstigt när en film förknippas med något så här hemskt men å andra sidan kunde det ha varit värre, det kunde ha varit en bra film 😉
Vad jag tycker om NBC torde vara ganska självklart – älskar filmen. Din berättelse om vad som hände innan filmen var desto ruskigare. Minns själv att jag var på julfest på fritidsgården med mina barn när folk började tala om vad som skett. Det lade en vis sordin på julkänslan.
Filmitch:
Vet att du gillar den men jag ser inte riktigt det du ser -kanske du märkte 😉
ÄNTLIGEN någon som tycker exakt som jag när det gäller den här galet överskattade dockmusikalen. Tack Fiffi och GOD JUL! 🙂
Vrångmannen:
Varsågod och GOD JUL 🙂
Nämen, nämen… Jag kan bara gråta en skvätt över att det vidriga verkligheten armbågade sig in och förstörde upplevelsen av den här pärlan för dig 🙁
Kan tillägga att hade det inte varit för att jag var tvungen att skicka in en recension på filmen när jag såg den på bio första gången hade jag gått raka vägen till biljettluckan och köpt en biljett till nästa visning när den var slut.
Sofia:
Då du tycker så pass mycket om filmen. Vad härligt 🙂
Den finns absolut med på listan för tio all-time-high. För mig är den helt magisk. Och sådana filmer är ju alltid härliga 🙂
God Jul på er, lite sent men…!
Obehaglig kväll det där som du beskriver. Minns att jag tyckte det kändes så nära när det inträffat i centrala Stockholm.
Jag gillar den här rullen, men kan sträcka mig till att vissa partier inte är lika bra. Troligen blir jag invaggad i en lite bubbla av förtjusning över hantverket och sedan rullar det på, och jag gillar Tim Burton överhuvudtaget.
Här kommer en julhälsning a la glamrock: http://www.youtube.com/watch?v=wyDDKyutN1A&feature=related
Nin:
God fortsättning 🙂
Vad gäller filmen så har jag inga invändningar mot hantverket, jag tycker bara filmen är trist. Tim Burton är ju alltid väldigt duktig på ytor men det där som finns därunder glöms bort ibland, nu senast i Alice i Underlandet som var ett sömnmedel av rang tycker jag 🙂
Ja, håller med dig om Alice, och barnslig som jag är så tycker jag inte en mer vuxen Alice funkar så bra. Jag gillar den fina TV-serien från 1999 med massor av bra skådisar. http://www.imdb.com/title/tt0164993/
NBC däremot har det där speciella Tim Burtonska, att det är både snyggt, mörkt, lite sorgligt och skruvat. Förstås gillar jag de filmer jag såg först, t.ex. Edward scissorhands och Mars attacks, nu är han mer glassig tyvärr.
Nin:
Jag måste säga att jag gillar ytorna på det du kallar glassigt även om det inland blir mest BARA ytor och inte så mycket innehåll. Dom gamla filmerna var lite ”köttigare” på det viset 🙂
Håller inte med om betyget jag skulle ge 4/5 tycker det är en mystisk vacker film. Underbar musik med. Men din recension var verkligen bra skriven! Hur du fick in något du själv varit med om och sedan ser likheten med det. Sedan är The Nightmare before christmas från 1993 och inte 1994.
anc888:
Visst är filmen från 1993, det står också under recensionen, men jag såg den 1994 🙂
Ja nu ser jag att det var rätt här inne på själva recensionen. Men där alla filmer står i alfabets årdning står det 1994. Och så står det också À det ska vara the.
anc888:
Min filmlista skriver jag manuellt så det kan nog dyka upp en hel del fel där 😉