Berättelsen om Dean (Ryan Gosling) och Cindy (Michelle Williams) är ingen självklar linjär saga, kärlekshistorier är sällan det. Det fanns ett liv före, det är oftast inte helt friktionsfritt under tiden och om framtiden kan ingen sia oavsett hur goda intentionerna är när man ger sig in i ett förhållande.
Jag vet, det här kan bli kanske den sämsta recension jag någonsin skrivit men jag vill verkligen inte berätta handlingen. Jag vill inte det alls. Nu är inte handlingen alls lika ”spektakulär” som i exempelvis Never let me go (som fick mig att bli lika spoilerobstinat förra veckan) men jag känner mig som en fyraåring med röd spade i sandlådan och en snorig dagispolare bredvid mig som vill att jag ska använda min spade till att gräva honom en grop.
– Nej, säger jag, N E J, jag vill inte! Jag vill INTE.
Jag vill att du ska se filmen med vakna, nakna och öppna ögon och utan förväntningar (vilket kanske inte är så lätt efter den här recensionen). Jag vill att du ska titta på filmen och se den för precis vad den är. Den förtjänar det. Den förtjänar din fulla uppmärksamhet.
Michelle Williams blev oscarsnominerad för sin roll som Cindy och det med all rätt. Men att akademin inte nominerade Ryan Gosling för manlig huvudroll eller filmen för bästa film (och kastade ut skräpet The fighter istället) är för mig en stor stor gåta.
Jag tycker Blue Valentine är en av förra årets bästa filmer, kanske DEN bästa till och med. I alla fall det bästa dramat. Den har allt, precis allt som ett bra vardagsdrama ska ha och det enda jag tänker på när eftertexterna rullar är att jag inte vill att den ska vara slut. Jag vill se den igen och det på direkten.
Jösses, här haglar antispoilerkärleksförklaringarna minsann. Jag tycker man har hört mycket gott om den här och både Gosling och Williams tycks gå från klarhet till klarhet. Ska bli spännande att se.
Sofia:
Ja det gör dom och det med rätta 🙂
Jag har gillat Michelle Williams länge men Ryan Gosling har i min värld varit rätt beige – fram tills nu.
Jag tycker absolut att du ska bege dig till en biograf nära dig och se denna 🙂
Det börjar bli lite creepy nu Fiffi. Jag sitter och filmar på en recension av samma film: Blue valentine. Tog en paus för att bloggkolla lite och se där ! du har precis postat samma film som jag sitter o skriver på. Min kommer nog senare i kväll eller i morgon så då får du se vad jag tyckte.
filmitch:
Vi kanske är inne i samma "filmstim" (säger jag med tanke på att jag just sett The reef)?
Eller så är det telepati i luften? Vem behöver Henrik Fexeus eller Uri Geller liksom? 😉
Ska bli kul att läsa din syn på filmen!
Jag fick tag i Half Nelson för ett par år sedan och även om inte filmen var någotn jättehit för min del blev jag klart impad av Gosling.
Oj oj oj! Här måste ju tittas på ovanstående omgående! Den finns på min lista as of now!
Både Filmitch och du ringer ju för tusan i fullpoängsklockan! 🙂
Det måste tas på allvar!
Sofia:
Han har helt klart potential att bli riktigt STOR.
Steffo:
Och sällan har vi haft så rätt som nu 😉
Ska se den här ikväll (nu)! 🙂
andreashyllman:
Vad mysigt! Då har du ett par timmar riktigt bra film framför dig 🙂
Jag tyckte filmen var jättetråkig, har precis skrivit en recension av filmen på min blogg 😉
nicole:
Läste precis vad du skrev. Men "världens dåligaste film", det är ord och inga visor det! 🙂
Som du skrev inne hos mig kan bara instämma. Det är sällan vi är såhär överens.
Joel:
Men ibland, ibland klickar det! .)
Kan bara instämma. Det är filmer som dessa som man minns och som får en att känna ordentligt. Hade Blue Valentine (2010) i topp över 2010-års bästa filmer och jag kan inte annat än hålla med om att Ryan Gosling (en personlig favorit) definitivt borde blivit Oscarsnominerad.
Movies – Noir:
Ja, det här är verkligen en film som sitter kvar och skaver på alla möjliga ställen. 🙂