Den som letar hon skall finna!
Här är recensionen som försvann nu när Blogger strulade. Det kanske inte är en sån hemsk fredag den 13:e i alla fall?
Daniel Balint (Ryan Gosling) är en arg ung man. Han är arg nåt så inihelvete på mycket men mest är han arg på judar. Vältränad, överarmstatuerad och iklädd svastika-T-shirt går han genom livet rak i ryggen alldeles oavsett om han bultar ner en jude på tunnelbanan eller diskuterar politik med fascister.
Han har talets gåva, han är påläst och kan väldigt mycket om judendomen, alltså VÄLDIGT mycket. Daniel är en övertygad aggressiv nazist med en stor hemlighet: han är själv jude.
Filmen är baserad på en sann historia från 60-talet om en Ku Klux Klan-medlem som visade sig vara jude. Något så utbota dumt som att vara just denna kombination har jag inte hört talas om sen jag läste för några år sedan att Jackie Arklöv var nynazist. Nåja, nazister är överlag inte kända för att vara dom vassaste knivarna i lådan så varför är jag ens förvånad?
The believer är annars en bra film. Filmen snurrar igång en hel hög med funderingar i min skalle, vilket jag gillar och Ryan Gosling är för The believer vad Edward Norton var för American History X: stjärnglans och stort skådespeleri i en uppumpad kropp. Historien i American History X är egentligen mindre intressant än denna men jag tycker ändå att The believer blir blekare som film. Det hade gått att krama ur mer, både manusmässigt och rent filmtekniskt.
Billy Zane är skrattretande dålig och Theresa Russell, ja herregud, jag vet inte om hon spelar över eller under eller inte alls. Summer Phoenix är dock duktig som unga Carla och Ryan Gosling, ja, vad ska man säga? Han spelar så övertygande att jag i vissa scener blir rädd. Det är som om Danny Balint tagit över honom, som en exorsism gone bad, som om han bara har en växel och full gas på den.
En MYCKET imponerande Gosling i en tänkvärd film.
Ser man på — grattis till återfinnandet! Nu ska vi se om jag kommer ihåg vad jag skrev förra gången 😉
Hade som sagt inte en aning om att Ryan hade gjort en Eddie, men filmen låter helt klart intressant. Däremot skulle jag (utan att ha sett The Believer iofs) inte hålla med om att historien är mindre intressant i AmHX, däremot låter de ju rätt annorlunda.
Ryan är "one of them selfhatin' jews" medan Eddie försöker göra bot och bättring. Fast när jag tänker efter lite till handlar väl bägge filmerna om att försöka ändra historien och sig själv, den person de bägge unga arga männen är/har varit?
Sofia:
Jag tror din kommentar var i stort sett identisk, i alla fall dom två första styckena 🙂
Och som svar på din sista fråga: ja, visst handlar filmerna om just det 🙂