Efter att ha tagit fram sticksågen och gnott Joel Schumacher på smalbenet med min recension av Trespass och efter att jag idogt försöker arbeta mig igenom min favvo Michael Fassbenders filmiska yrkesliv har turen nu kommit till en knasig kombo av dessa tu.
Blood Creek med Fassbender i huvudrollen och Schumacher i regissörsstolen kan bli precis vad som helst, jag menar VAD SOM HELST. Jag har inga förväntningar, hjärnan är i stort sett helt tom på tankar när jag stoppar skivan i spelaren och som omväxling är det rätt skönt.
Hitler och tyskarna trodde tydligen på 30-talet att texten på runstenar var facit till evigt liv. Tyskarna trodde också att det var dom som upptäckte Amerika och att det fanns runstenar gömda och glömda nånstans i Oregon som på nåt sätt skulle letas upp.
Tysken Richard Wirth (Fassbender) besöker en familj på den amerikanska landsbygden som han (och den tyska staten) VET har grävt upp en runsten. Hur denna information nått Berlin har jag däremot ingen aaaning om. Wirth åker i alla fall dit, bor hos familjen och beter sig allmänt jävligt underligt. Runstenen visar sig vara en del av källargrunden och hittas enkelt. Wirth blir polare med familjens unga dotter och börjar dricka blod.
Sen har Evans (Henry Cavill) bror, den rättrådige och modige Irak-krigaren Victor (Dominic Purcell) försvunnit vid en sjö när bröderna fiskade tillsammans. Pappan sitter i rullstol, använder syrgastub och är arg. Evan jobbar som ambulanspersonal och väldigt mycket övertid. Evan drömmer om Victor på nätterna och mitt i en dröm dyker Victor upp som nån smutsig Jesusfigur i otvättat hår och med piskrapp på ryggen. Han vill ha hjälp att hämnas men på vad vet inte Evan. Kanske på en monsternazist som heter Wirth och dricker blod?
Rörigt? Ja.
Sevärt? Inte alls.
Oklar handling? Ja, nåt så in i helvete!
Hur klarar sig Michael Fassbender då? Förutom att han givetvis dör så är han inte så vidare värst snygg i vit plastmask. Prova att dra en kirurghandske över ansiktet och måla ett extraöga i pannan, inte ens en snygging som Fassbender fixar den biffen.
Men asså, jag fattar inte. Tilldrar den sig på 30-talet eller i nutid? Om det är i nutid, varför är tysken/tyskarna _fortfarande_ intresserade av runor?
Sofia:
Det är dåtid och nutid eller kanske lite forntid men definitivt inte framtid men äsch, jag önskar jag kunde hjälpa dig bli klokare men jag kan inte. Halvvägs in i filmen trodde jag den var kvar i 30-talet men det visade sig vara nutid men ändå såg allt ut precis som när det var 30-tal. Typ. Totalt ologiskt och verkligen inte bra.
Ok, kan man inte ens fixa sådana enkla grejer (så länge det inte är medvetet) att man inte ens vet vilket årtionde som gäller, då är det verkligen illa…
Sofia:
Då förstår du exakt HUR illa det är med den här filmen. Kända namn räcker liksom ingenstans alls i det läget.
Börjar få en aning. Då kör jag nog hellre Hellboy för femtielfte gången för lite nazimystik…
Sofia:
Det är en bra tanke 🙂
här hann du varna mig 🙂 Har haft ögonen på den här filmen har känt att den verkade oklar o rörig i handlingen därmed har jag väntat på att ngn annan skulle ta kulan vilket du mkt riktigt gjorde 😉 Tackar för det.
filmitch:
Kan du lova att du håller dig borta också? Att du inte i bajsfilmsiver ser den i alla fall och sen spottar och svär? 😉