Människor som vågar gå mot strömmen är rätt härliga egentligen. Jag menar, hur troligt är det att en stumfilm gjord 2011 skulle bli verklighet? Tänk dig det mötet, det runda bordet på produktionsbolagets kontor.
Hej. Jag vill göra en stumfilm. En svart-vit. Ja, en såndär riktig stumfilm med textrutor i gammalt typsnitt och sen lite stepp och dans på det. Nej, ingen Clooney i huvudrollen, jag vill ha okända franska namn, såna ingen jävel känner till. Jag kan tänka mig att slänga in nåt fejs folk känner igen men absolut inte i en huvudroll. Om det går att hitta nån på dekis som gör vad som helst för en tunnbrödrulle så kör på, jag är inte den som är den. John Goodman? Ja, why not?
Vem låg med vem för att få ihop pengar till det här, jag bara frågar?
The Artist är ingen lätt film att titta på samtidigt som den är superenkel. Historien är lövtunn och det behövs inte många IQ för att hänga med i svängarna men samtidigt är formatet – i alla fall för mig – så pass ovant att det tar ett bra tag innan jag accepterar att ingen kommer öppna truten, i alla fall inte i kombination med att det kommer ljud. Sen är det mycket musik, hög och enerverade sådan, plus att skådisarna övergestikulerar (för att kompensera bristen på ord?).
Stumfilmsstjärnan George Valentin (Jean Dujardin) blir kär i Peppy Miller (Bérénice Bejo) som blir känd genom ljudfilmen men George tror benhårt på att han har tillräckligt med lojala fans för att fortsätta göra stumfilm och slippa den där ”nymodigheten”. Ljud, baah, who needs it?
Helt ärligt, jag behöver ljud. Jag tycker det här blir rätt tjatigt och tråkigt i längden hur retrospektivt nyskapande, modigt och snyggt det än är. Priserna kommer antagligen hagla över filmen och jag har inte så mycket att säga om det, inte mer än att detta inte är min kopp thé och så är det med den saken.
Neeeeej! Mysiga charmen ju! 🙂
Vrångmannen:
Ja, jo, visst, om man är på rätt humör så visst är den charmig men jag nådde inte fram till den känslan tyvärr.
Jag är imponerad av att du ens la ner tid på filmen och att du orkade se den. Vi lever på 2000-talet och inte på 1920-talet. Detta är en film som jag vägrar att se. Kan dock inte förstå varför folk är så imponerade. Det är inget nytt, det har gjorts i åratal och vi har gått vidare från stenåldern. Men så ska de ta oss tillbaka i tiden och väcka en gammal utdöd vana. Nej, detta är skamligt.
Lina:
Jag kan inte heller riktigt förstå det som är så imponerande med filmen i sig, jag menar, det här är nåt filmskaparna klarade av att göra redan för hundra år sedan, det är inte nyskapande direkt. Sen står jag fast vid att det är modigt av filmbolaget att lägga in pengar i det här projektet men det hjälps liksom inte.
Jag förstår om du inte vill se den 🙂
Det är en hyllning till filmen och talfilmen. Jag tycker inte heller det är ett mästerverk, men en mycket charmig och trevlig film.
Det är en film för riktiga filmälskare och jag fullkomligt älskar sista scenen med twisten. Det är nog inte en film för den yngre publiken som vill ha en massa snabba klipp och action. Det är kul med något sånt här, och det är kul att man vågade göra en stumfilm och inte bara delvis.
Jag har läst folk som klagar på att den är svartvit, men inte har några problem med att det inte är tal. Andra tycker tvärtom, att det borde vara tal men i svartvitt. Jag gillar den som den är. Charlie Chaplin, Buster Keaton och andra älskade filmmakare gjorde odödliga filmer på det här sättet, så varför inte nu ? Varför ska man vara tvingad att göra effektfyllda filmer ?
Jag tänker inte försvara filmen mer än så, men att klaga på den utan att ha sett den tycker jag bara är fel. Vill man inte se den, fine. Jag vill t.ex. inte se Harry Potter-filmerna eftersom jag är säker på att de inte faller mig i smaken. Men jag klagar inte på de som gillar dem.
Så här skrev jag om The Artist om någon mot förmodan skulle vilja läsa en lite mer positiv syn på filmen 😉
Movies-Noir:
En kul grej är det absolut men jag tycker personligen inte den har något i oscarssammanhang att göra, nästan lika lite som hästfilmen.
Visst har den sina förtjänster och det är ibland kul att se något annorlunda (såklart) men som sagt, mig föll den inte helt i smaken, nästan inte halvt heller, men jag tycker nog nånstans att jag kan få kalla mig filmälskare ändå 😉
Det var egentligen mest ett svar till Lina det där med att vara filmälskare för att uppskatta något sånt här. Det jag syftar på är att många kan bli avskräckta bara för att filmen är svartvit. Sen att det är en stumfilm gör inte saken bättre. Men som filmälskare ger du det mesta chansen, och i det här fallet kan man även uppskatta det.
Det är som sagt inget mästerverk i mina ögon, men bättre än mycket annat som hyllas och som egentligen bara är ordinära mainstream-filmer 😉
Movies-Noir:
Jag försöker ge alla möjliga – och omöjliga – filmer chansen och jag försöker se filmerna med så öppna och fördomsfria ögon jag kan men det är inte alltid det går vägen 😉 Alla kan inte gilla allt, så är det ju.
Att The Artist var svartvit störde mig inte det minsta. Störd är förresten fel ord i sammanhanget, jag tyckte nog mer att filmen inte var så bra än att jag störde mig på saker. Jag saknade dock prat men det är ju inte så konstigt 😉
Du tipsar hellre om att se Mästerkatten till helgen snarare än att se den här? 😉
dan:
Utan minsta tvekan 🙂
Detta är minsann en film som skapar mycket diskussion, det ska den ha credd för. 🙂
Tycker personligen att den var helt okej, men Chaplins stumfilmer gillar jag betydligt bättre.
Voldo:
The Artuist ska ha cred för mycket tycker jag, det är alltid en frisk fläkt med någonting annorlunda på biorepertoaren. Sen faller såna filmer sällan alla i smaken men den här har ju ändå lyckats rätt bra måste jag säga. Inte hos mig dock, men hos många andra.
Chaplin är inte riktigt min kompis – heller – så att jag inte gillar den här filmen kanske har med just det att göra – det är inte min bag helt enkelt 😉
Ja, nu har jag också sett den. Och har full förståelse för folk som inte gillar den och håller med om filmen inte ska ha massa hyllningar bara för att det är en stumfilm gjord 2011. Men å andra sidan tycker jag det är en film som fungerar ganska bra, oavsett tal eller inte. Tyckte man sögs in i historien och dess struktur ganska snabbt. Sen håller jag fullständigt med Movies-Noir om sluttwisten – briljant!
Ett betyg skulle landa någonstans vid en trea, möjligtvis med ett litet plus framför dessutom. Charmig film – om än överdrivet hyllad.
Plox:
Håller helt och hållet med om hela din sista mening. 🙂
Är det stumfilm generellt som inte är din bag?
Sofia:
Jag har sett pinsamt lite stumfilm och kanske finns det en anledning till det. 😉
Nå, har du inte sett den ännu tycker jag absolut att du borde ge Metropolis en chans. Annars är väl min upplevelse att humor generellt funkar väldigt bra även i stumfilmsformatet, men det är nog uteslutande Chaplins förtjänst.
Sofia:
Jag kan absolut ge Metropolis en chans. Med den snygga postern så kan väl filmen inte vara helt usel ? (neeeeejå, jag är inte ytlig ;))
Apropå humor och stumfilm, jag uppfattade inte The Artist som speciellt humoristisk alls. Kanske missade jag nåt där.