Ibland blir saker och ting lite bakvänt men oftast blir resultatet rätt bra ändå.
Jag såg The Innkeepers för ett tag sedan, en spökfilm som jag gillade skarpt. Att den filmens regissör Ti West gjort en liknande film innan den visste jag inte men blev snabbt tipsad om den av mina kära bloggkollegor och nu är den sedd. Min första tanke när eftertexterna rullar är att jag vill stalka upp Ti och bjuda honom på middag men efter en snabb titt på Imdb ångrar jag mig. Trots mustasch så tilltalar han mig inte alls, inte på det viset. Hans hjärna gör det däremot och hans sätt att filma.
Redan vid förtexterna är jag fast. Gula bokstäver, lite grumlig bild, filmat som vilken skön skräckis från 70-80-talet som helst (eller så hade Tarantino kunnat vara framme). Samantha (Jocelin Donahue) har jeansen uppdragna till armhålorna, sådär så Tone Norum borde vara grön i ansiktet av avund om hon såg det och hon har det där obligatoriska smala svarta skärpet, retrofrillan, freestyle i samma storlek som en unikabox och sånadär skumgummihörlurar.
Precis som i The Innkeepers tar West tid på sig att bygga upp stämningen och när 36 minuter har gått tittar jag på klockan och tror att det gått en timme. Det är en tunn linje mellan snarkvarning och mystempo och han klarar sig på rätt sida snöret även denna gång. Filmerna är otroligt lika varandra både i uppbyggnad, känsla och färger men där The Innkeepers var spännande så är The house of the devil nästan på gränsen till tortyr. Jag sitter som på nålar och det sticker i huden och jag tittar bort, tittar dit, tittar hit, tittar överallt utom på TV:n för jag vet, jag vet så vääääl att NU kommer jag att hoppa till, nu kommer jag lyfta en halvmeter men varenda gång blir jag lurad och det är coolt gjort. Det är inte helt enkelt att lura gamla skräckfilmsrävar.
Av filmens nittio minuter är sjuttio i princip en fullpoängare. När filmens klimax närmar sig och det borde utmynnas i jubel, applåder och hjärtsvikt från mig i soffan så blir det tvärtom, det blir ett anti-prefix och en liten tyst jamen-ooookejdå-suck. Det är klart att det inte kunde vara bulls eye. Det är klart att det måste finnas mer att se fram emot, högre mål att sträva efter. Jag är mätt men inte illamående, det hade gått att få ner en kula glass till men inte mycket mer.
Jag känner för att texta en banderoll och demonstrera lite. Mer Ti West åt folket!
Vill du läsa mer om filmen? Plox, Movies-Noir, Rörliga bilder och tryckta ord och Filmitch har också skrivit om filmen.
Kul att även denna Ti gick hem och tack för länkningen. Jag håller helt med om allt du skriver — den långsamma uppbyggnaden som precis håller sig på rätt sida, de mycket välavvägda jump scarsen men tyvärr också det i och för sig följdriktiga men ack så otillfredsställande slutet. Ska du starta en petition för ”Mer Ti West åt folket” är jag den första att skriva under!
Sofia:
Det kanske är dags för Filmspanarna att börja trycka upp tröjor? 😉
Tackar för länkning och konstaterar att den här bör jag se om då jag troligtvis inte alls var beredd på tempot eller var på rätt humör.
Instämmer i kören: Mer Ti West åt folket!… och det blir det hans nya V/H/S är klar och bör komma relativt snart 🙂
Filmitch:
Visst ska nya filmen bli intressant! Inga höga förväntningar alls 😉
Jag är en av få (verkar det som) som gillar denna klart mer än The Innkeepers. Och jag håller med dig, filmen är mycket bra under 70-75 minuter. Tyvärr håller inte upplösningen riktigt, men som helhet är den inte alls dum och jag gillar retrokänslan man fått till och det faktum att man lyckats bra med den långsammare uppbyggnaden som ofta saknas i dagens filmer i genren.
Och tack för länkningen 😀
Movies-Noir:
Jag tycker den här är snäppet bättre än Innkeepers, även om dom fick samma betyg. Det är bara synd på slutet, tänk vilken WOW-film den hade varit om den hållt hela vägen!
Nädå, jag är helt på din linje Movies-Noir. Den här är klassen bättre än The Innkeepers. Sen håller jag med om att avslutningen är sisådär, men resan dit var sannerligen en fröjd för både nerver och öga.
Tackar för länk också, Fiffi.
Plox:
Nerverna fick sannerligen jobba. Härligt tycker jag! 🙂