Komedi, tidsresa, male bonding, föräldraskap och kärlek är fem ingredienser som ska försöka samsas i denna – på pappret – romantiska komedi.
Richard Curtis är mannen bakom filmen, Curtis som skrivit och regisserat The boat that rocked och Love Actually, och som skrivit manus till Notting Hill, Fyra bröllop och en begravning och Jeff Goldblum-klassikern En lång en. Det är svårt att dissa nåt som kommer från den snubbens hjärna även om filmaffischen här till höger ser för himla trälig ut.
Trälig var det ja. Nånting måste ha gått riktigt snett vad gäller PR-maskineriet för denna film eftersom typ ALLA missade den på bio (utom Jessica och Dilan som båda hyllade den, Jessica på en filmspanarträff och Dilan på twitter). Det borde inte vara möjligt. Kanske beror det på att huvudrollsinnehavarnas namn – Rachel McAdams och Domnhall Gleeson – inte per automatik säljer in en film? Kanske beror det på att även trailern vittnade om att fem genres kan ha svårt att platsa i en och samma film? Kanske berodde det helt enkelt på en himla…trälig… filmaffisch?
Lite synd är det hur som helst, både för filmen och för alla som missat den. Det är nämligen en ganska bra liten film. Charmig i all sin enkelhet, jag ler men skrattar inte, jag förstår men känner inte, jag hänger med men orkar inte. Movies-Noir beskriver den som en ”chick flick för killar” och det känns sant. Det är mycket killfokus för att vara en romcom, fast….det är ju ingen romcom. Det är istället en hel del pappa-son-förhållande i fokus, nästan lika mycket som Tims (Gleeson) letande efter kvinnan i hans liv hoppandes mellan olika åldrar.
En lördag som denna tycker jag About time är ett perfekt filmtips. Den är lagom mycket av allt. Den funkar för nykära par, den funkar för slentrianfilmtittande par, den funkar för dom som febrilt letar efter sin pusselbit och önskar dom kunde timehoppa, den funkar för alla som hellre tittar på film än på OS och den funkar för alla därute som har eller har haft en älskad pappa.
Ingen perfekt film, men jag blev otroligt rörd/känslosam under några partier av filmen, vilket händer sällan när jag ser på film. Definitivt ingen typisk romcom som man tror och som den verkar vara på ytan.
Bättre än en lättglömd medelfilm. Svag fyra blev det 🙂
Movies-Noir:
Håller du med om att PR-människorna har misslyckats en hel del med att få ut budskapet/handlingen för denna film? Jag tror att väldigt många skulle kunna se den med dina ögon men dom hittar liksom inte filmen, vilket är synd. Själv blev jag inte lika rörd som du men jag förstår att man kan bli det om pappa-scenerna klickar (vilket dom ju inte gjorde för mig).
Jo, håller med dig, även om jag inte haft koll på hur filmen lanserats. Men postern och det mesta tydde på att det skulle vara en romcom av det klassiska slaget.
Det var nog därför jag blev tagen på sängen när far-son relationen fick så stort utrymme, vilket jag alltså uppskattade och tog till mig.