AFTER EARTH

 

 

 

 

10 ANLEDNINGAR TILL ATT JAG TYCKER AFTER EARTH SUGER APRÖV.

1. När jag ser en film får jag alltid efter några minuter en känsla. Den kan vara bra, den kan vara lovande, den kan ge mig ståpäls, den kan få mig att vilja fly och den kan lukta surt men i nio fall av tio stämmer den känslan även på resten av filmen. Redan dom första scenerna av After Earth gav mig det-är-nånting-som-inte-stämmer-vajbs. Scenografin kändes billig, det var noll kemi mellan skådespelarna och segelduk användes som nån scenografiskt nyskapande wohooo-pryl. Kom igen! Var och varannan svenne skippar markisen och köper en segelduk på Blocket för att skugga altanen. Det här utspelar sig tusen år framåt i tiden. Filmen försöker andas high tech. Det går inte riktigt fram.

2. Kitai (Jaden Smith) har en pappa som heter Cypher (Will Smith) och Cypher är nån värstingmilitär och en frånvarande pappa som Kitai givetvis har som måttstock för en lyckad man. Kitai vill också bli militär. Såklart. Han vill också springa fort och döda. Såklart. Han får chansen att visa sina färdigheter när deras farkost kraschar på jorden, alla dör utom far och son och Kitai tvingas att ensam ta sig från A till B för att rädda pappan, jorden, sig själv och hela tjofaderittan. MEN han måste inhalera ballerinakakor för att kunna andas.

3. KAN NI SOM BESTÄMMER VILKA MANUS SOM BLIR FILM GE FAN I ATT GE EN MASSA PENGAR TILL IDIOTER SOM SKRIVER IN KVINNOROLLER SOM DENNA:

DEN VACKRA FRUN SOM SITTER HEMMA OCH VÄNTAR – GLAD, LOJAL OCH FULL AV ENERGI OCH TÅLAMOD – PÅ EN FRÅNVARANDE, SNYGG OCH GIVETVIS FRAMGÅNGSRIK ÄKTA MAN MEDAN  HON TAR HAND OM SÖTA BARN, ETT PERFEKT HEM, SITT JOBB OCH SITT OKLANDERLIGA YTTRE OCH NÄR MANNEN NÅN ENSTAKA GÅNG PALLRAR SIG HEM ÄR HON FÖRSTÅENDE SOM EN JÄVLA BEDÖVAD KO OCH PRATAR MED SPÄD, VÄN OCH LITE HES PEDAGOGISK RÖST SÅ ATT MANNEN FÖRSTÅR ATT HAN NOG BEHÖVER GE SITT BARN KVALITETSTID. MEN HON RETAR INTE UPP HONOM. HON HÖJER INTE RÖSTEN, VISAR INGA KÄNSLOR, BLINKAR BARA SAKTA OCH LER MED ALLA TÄNDER SYNLIGA. SOM MAN SKA.

Jag hade kunnat skriva en text enbart om hur energiskt jag avskyr alla  ”Fru Cypher” i filmhistorien. Nu blev det inte så. Men att Sophie Okonedo som spelar mamma/fru dessutom kramar sitt barn enbart med handflatan gör inte att jag tycker bättre om henne. Hon är inte bara irriterande, hon är läskigt iskall också.

4. Ja, jag somnade. Jag sov nog ett bra tag men verkar inte ha missat nåt väsentligt av handlingen. Det är inget bra betyg på en film. Att jag vaknade och förbannade mig själv att jag inte var mer trött är inte heller nåt plus. Eller när dom säger i filmen att dom hunnit halvvägs i sitt letande, då får jag brainfreeze. Halvvägs? Vad fan menar dom? Är det Ben Hur? Är filmen fyraochenhalvtimme lång eller vadå? Nej den är 100 min. Världens längsta hundra minuter.

5. Filmens enda positiva inslag är scenerna med Zoë Kravitz. Hon spelar Kitais döda syster Senshi och hon har en fantastisk utstrålning. Tyvärr är hon knappt med alls. Det känns som att Will Smith, som är upphovsman till själva storyn, medvetet har eliminerat alla risker att ta bort fokus från sonen. Det här är Jadens film. Hade Senshi varit en lillasyster hade hon säkert haft mer screentime och antagligen spelats av Willow Smith.

6. Jag kan inte säga att jag läste eftertexterna sådär jättenoga men jag kan ana att folket bakom filmens effekter hette Jeff och Buck och Jason och Patch (och 204 pers till med samma typ av namn). Det känns som att dessa män (och kanske någon kvinna)  har orden ”you have to go fucking CGI-bananas” i sin arbetsbeskrivning. Det är apor och kattdjur och orm, det är stor fågel, det är småfåglar och en vulkan som ser ut som en dålig fototapet. Det är valar, flygande insekter, vattenfall, segeldukar – många många segeldukar – och det är Ursa som är nån form av alienmonster specialdesignad att leta upp människor och döda dom. Dom känner av feromoner vi människor utsöndrar vid rädsla, det är så dom letar upp oss. Bestarna är nämligen blinda. Smart tänkt vid uppfinningen av dom. Not.

7. När en film har logiska luckor bredare än luckan mellan Thore Skogmans framtänder så kopplar den überkritiska delen av hjärnan in. Jag hamnar i trotsåldern. Köper jag inte grundhistorien så köper jag inte nåt alls. Cyphers ben har gått av. Han försöker rädda benet genom att trycka in en slang mellan ingångshålen i benen. Byxbenet är trasigt, dom blodiga såren syns tydligt. I nästa scen har han byxor på sig igen. Hela. Rena. Obegripligt.

8. Det finns en scen filmen där Kitai blir biten av nån skalbaggsliknande blodigel (?) och blir förgiftad. I dejtingkomedin Hitch får Will Smiths karaktär en allergisk reaktion, en anafylaktisk chock. Det är samma nu-är-det-elefantmannen-på-gång-snart-spricker-ansiktet-masker användes som användes i båda filmerna (såhär såg det ut i Hitch) och jag kan riktigt se Will Smith med tårar i ögonen tokskrika ”That´s my boy!” när tagningen sitter.

9. När filmen är slut och jag ser M. Night Shyamalans namn som regissör slog det mig, javisst ja, det var ju HAN. Jag visste det nånstans i bakhuvudet men hade inte tänkt på det under hela filmen. Som Johan sa, vad är det med den mannen som gör att han tar fram det absolut sämsta i alla skådespelare? Jag håller med. Shyamalan lyckas få till och med Will Smith att underprestera, snubben som skulle kunna sätta guldkant och skönt schvung på en begravning.

10. Jag pratade med Sofia innan filmen och hon konstaterade att det bästa med After Earth är att man VET att den inte kan vara sämre än The last airbender. I viss mån har hon rätt. I min värld är den här inte sämre, det blir remi.

 

 

Vi var ganska många Filmspanare som genomled den här filmen i lördags. Finns det någon som gillade den? Spännande läsning väntar på dessa bloggar: Rörliga bilder och tryckta ord, Fripps filmrevyer, Jojjenito, The Velvet Café, Har du inte sett den.