När jag satt i biosalongen i onsdags och väntade på premiärdagens första visning av Alien: Covenant kände jag en hurv gå genom hela kroppen. Jag var bara sju år när första Alien-filmen gick upp på biograferna och det är en av mina stora filmsorger, att jag inte fick se Alien på bio, då, då när den var ny. Det är nämligen SÅ man ska se Ridley Scotts Alien-filmer. På stor duk och med full koncentration. Så av ren självrespekt och av kärlek till filmmediet tänker jag inte lägga min energi på att kasta en mental facehugger i plytet på idioten bredvid mig som roade sig med att prassla med godispapper i två timmar istället för att se på filmen, jag tänker försöka bortse från detta och bara skriva av mig om filmen (även om jag vill DÖÖÖÖÖDAAAAAAAAA när jag tänker på fanskapet).
Var var vi?
Jag har nyligen sett om alla fyra Alien-filmerna men med facit i hand, den enda jag BORDE ha sett var Prometheus. Den här filmen utspelar sig mellan Prometheus och första Alien i tid och med Prometheus i färskt minne kan man nog se betydligt fler beröringspunkter än dom alldeles uppenbara, alltså dom jag la märke till. Androiden David (från Prometheus, spelad av Michael Fassbender) introducerar filmen med pianospel och barfota teserverande när hans skapare Peter Weyland (Guy Pearce) är fikasugen men på rymdskeppet Covenant är det en uppgraderad android vid namn Walter (Michael Fassbender) vi får se.
Två gånger Fassbender alltså. I mångt och mycket är det hans film. Inga av dom andra skådespelarna kommer i närheten av hans skådespelarprestation och detta utan att dom andra är det minsta bleka. Katherine Waterston (från Fantastic beasts and where to find them, bland annat) spelar den kvinnliga ”Ripley-karaktären” Daniels med kort mörkt hår och sedvanligt linne. Gråter hon inte extremt mycket? Jo, jag tycker det. Tårarna rinner i var och varannan scen men inte för att hon är vek, mesig eller handlingsförlamad av sorg utan för….? Jag vet inte.
För visst händer det sorgliga saker i filmen, visst utsätts besättningen på Covenant för omänskligheter MEN överlevnadsinstinkten är stark, det är bara att bita ihop och gå vidare. Den lilla stugan SKA byggas på en okänd planet även om den ska byggas med två händer istället för fyra.
Där Alien är en helt igenom oklanderlig film rent manusmässigt (ja, på ALLA sätt, det måste framhållas) där har Alien:Covenant vissa riktigt blajjiga fel och luckor, småsaker som är jättekonstiga och som med lätthet hade kunnat skrivits om/bort men av nån outgrundlig anledning är kvar i filmen (väljer att inte skriva ut dessa i texten då det kanske kan upplevas som spoilers, är du nyfiken på vad jag menar, skriv en kommentar så kör vi spoilers där). Jag kan dock med lätthet blunda för filmens fel och brister för det här är en fröjd för både ögon och öron, det är Hollywood när det är som mest och bäst och varenda använd dollar syns på duken. Det är snyggt så man smäller av och det är MYS för kropp och själ att få se både facehuggers, chestburster (OCH backburster för den delen!) OCH ett riktigt Alien-monster på stor duk.
Jag tycker Alien:Covenant är en superbra film och jag vill se om den utan prassliga godispapper vid min sida. Jag vill se om den NUUUU!!!
I avsnitt 89 av Snacka om film pratar både jag och Steffo om den här filmen. Lyssna här om du vill.
Ska försöka hinna lyssna på afterburner också så snart som möjligt 🙂 Annars ska jag be att få återkomma på måndag med mer utförliga åsikter. Förutom de jag redan ventilerat över mail förstås 😉
Sofia;
Ser fram emot att läsa dina tankar imorgon 🙂
Önskar jag hade fått samma wow-känsla som du när vi fick se chestbursters och facehuggers och monstret. Men tyvärr.
Håller med om att det var Fassbenders film. Han är strålande. Och just att han lyckas göra sina två androider så lika men ändå olika på ett subtilt sätt är väldigt skicklig.
Tänkte inte alls på att Daniels grät mycket. Jag tyckte ganska många skrek och grät om vartannat. De var inte soldater, de var forskare och nybyggare så inte så konstigt att de reagerar naturligt.
Jojjenito:
Jamenvisst! Otroligt skickligt av honom att med så små medel göra androiderna så olika. Han har nog lärt sig ett och annat av sin flickvän, precis som du skriver i din recension 🙂
Och vad gäller gråten så är det synd såklart att en så naturlig reaktion upplevs onaturlig för att man ser den så sällan på film (av denna typ i alla fall). Hade allt detta hänt i verkligheten hade nog hela gänget gått heeeeeelt bananas mentalt.
SPOILERS***
Spoila gärna – vilka fel o luckor tänker du på? För egen del är spåret med ingenjörerna/jättarna det som kittlar mest. Där hoppas jag på någon form av hopknytning i kommande filmer (2-3 st??)
Samtidigt… att se David stående på det stora ostkroksrymdskeppet o släppa ut aliengas? över jättarna… asså… va?
Nemo:
*** OBS!! SPOILERS****
Jag tänker dels på att hela besättningen specialstuderat den planet dom är på väg till jättelänge för att ha full koll på allt och sen HOPPSAN HEJSAN SVEJSAN byter dom riktning och landar på en helt okänd planet och utan att tveka landar dom på vatten och utan att veta hur djupt det är knallar dom bara ut och tar för givet att det är grunt nog för att gå in till land. Och dom gör detta utan skyddskläder trots att dom inte kan veta att det finns tillräckligt med syre i luften osv osv. Att delar av besättningen dessutom röker cigarr/cigarett och slänger iväg en glödande fimp mitt i naturen känns också konstigt. Det kanske finns explosiva gaser tänker jag?
Jag reagerade även på (som många andra i salongen) att Davids hål efter spiken i hakan/halsen läkte så fort. En nödlösning för att twisten skulle funka kanske men en lite för enkel lösning kan jag nog tycka.
Hur det kom sig att den (i Prometheus) rediga och snälla (eller hur?) David förändrades till den David vi ser här hade jag också velat se lite mer av för att förstå men kanske kommer det en film till som knyter ihop alla trådar…..?
Helt klart ett bättre manus än Prometheus. Men att denna skulle vara lika snygg som dess föregångare har jag svårt att hålla med om. Men jag har heller inte sett om Prometheus så jag kanske har överdrivit hur snygg den var i mitt huvud…
Jag hade hellre sett en renodlad alien-film än en uppföljare till Prometheus. Det där filosofiska om ”vem har skapat mig?” håller inte lika bra. Hellre riktigt spännande men människor mot alien än Davids filosofiska dilemman.
Jag adderar till er spoiler-rika diskussion ovan…
OBS SPOILERS FÖR ALIEN: COVENANT!!!!
Håller med om dina synpunkter om att de landade och obekymrat gick ut i skogen. De är kanske lite av nitpicking-karaktär men de skulle ju så enkelt kunnat fixas i manus eller av regissören. Sen påminner du mig om spiksåret på Davids hals. Hade jag redan glömt. Har han bra läkekött? Nej knappast. Snarare att han hade tillgång en liten ask med lagningsgrejjer, likt den man hade för punka på cykeln! Däremot kommer jag inte ihåg David som snäll från Prometheus.
OBS SPOIL FÖR PROMETHEUS:
Såvitt jag kommer ihåg var det David som släppte ner en vätska eller liknande i ett glas med dryck som Dr Elizabeth Shaw’s pojkvän drack av och sedan blev han väldigt sjuk. Aja-baja på David i den scenen. Han försökte skapa något nytt redan då kanske?
SLUT SPOILERS.
Henke:
Jag har verkligen för dålig koll på Prometheus, måste se om den och sen se Covenant igen. Så får det bli.Tack för klargöranden, jag minns helt klart David fel 🙂