Gud vad det är härligt ibland att se riktig kvalitetsfilm från 70-talet. Att beskåda Alla presidentens män är rentav kontemplativt.
Tempot är lugnt och skönt, manus är smart, färgerna dova, det är rediga telefonlurar, damerna har sköna tantiga BLUSAR, Robert Redford har sina brun-beiga kläder som går så fint ihop med hans rödblonda hår, Dustin Hoffmans hår är lite längre, lite yvigare, lite lockigare och vill man se på denna duo ur en liten annan synvinkel så är det lätt att förväxla dom med Starsky & Hutch, eller äldre modeller av Brad Pitt och Tom Cruise om man så vill.
Alla presidentens män är en sann historia baserad på en bok som Carl Bernstein (Hoffman) och Bob Woodward (Redford) skrev 1974 när dom beskriver hur det var att jobba som journalister på Washington Post när Watergateskandalen uppdagades.
För mig är politiska dramer ofta rena ytterligheter. På ena sidan kan det vara väl fungerande sömnmedel , å andra sidan riktigt spännande verklighetsthrillers (som denna) och jag vet egentligen inte vari skillnaden ligger. Alla presidentens män är ingen actionrulle direkt, helt ärligt, det händer inte mycket alls men det funkar på grund av den genuina stämningen, yrkesskickliga skådespelare och en fingertoppskänslig regissör.
Alan J Pakula var en skicklig thrillerregissör. Han står inte bara bakom denna utan även Misstänkt för mord med Harrison Ford, Pelikanfallet med Julia Roberts och En fiende ibland oss med Brad Pitt och Harrison Ford som han gjorde året innan han dog – plus den ultimata det-är-en-fantastisk-film-men-ingen-människa-på-jorden-klarar-av-att-se-den-mer-än-en-gång-det-finns-liksom-inte-tårar-nog-i-kanalerna, alla föräldrars mardröm: Sophies val.
Joråsåatteh, Alla presidentens män var ett glatt återseende. Det var hundra år sen jag såg den sist och antagligen ser jag om den om hundra år igen men jag är säker på att jag även då kommer tycka att den är bra.
Jag kan knappt ens formulera hur välgjord den här filmen är. Som du säger är det inte speciellt mycket action i jämförelse med filmer med liknande tema, typ pelican brief eller nätet.
Men här är verkligen alla elementen på topp, fotot är bland det bästa som någonsin presterats på det området. Regi och skådespel är suveränt med tanke på att det är två sådana ikoniska superstjärnor i huvudrollerna. I normala fall brukar det inte funka så bra och man bara sitter och tänker på att det är Brad Pitt eller Bruce Willis osv. så är inte fallet här.
Jag minns till och med ljudläggningen som väldigt bra. Det finns en scen när de sitter på en veranda och interjuvar en tjej, helt plötsligt flyger ett besprutningsplan över dem och de börjar prata mycket högre. Total realism men i de flesta filmer så finns det inte ens plats för dessa små detaljer.
Joel Burman:
Hela filmen fullkomligt lyser, andas, känns kvalitet 😀
En film kring Watergate-skandalen är svår att misslyckas med, då skandalen i sig är så intressant. "Alla presidenters män" lyckades dessutom med att skapa en tät stämning, trots att det inte händer så mycket som du nämner, och skapa en bra personkemi mellan de båda huvudkaraktärerna, som precis som Joel nämner blir karaktärer snarare än filmstjärnor.
Trots detta saknade jag något i filmen, något som jag inte poängtera direkt och precist. Det största problemet jag hade med filmen var att, trots att det var en intressant grundhistoria, så blev jag aldrig så engagerad som jag hade hoppats på. Kan vara för att man vet hur historien slutar, men samtidigt tyckte jag att filmskaparna lyckades på denna punkt.
Det är nog dags att avsluta detta något tvetydiga inlägg snarast och säga att det var en bra recension du skrev om filmen 🙂
Nitram: De hade faktiskt stora problem med att begränsa/inhägna manuset ordentligt. Det är ju en bokadaption men där filmen slutar är ungefär bara halvvägs in i boken.
Tycker det är ett bra bevis på att de bästa bokadaptionerna är dom som är friast i förhållande till förlagan.
Nit89ram:
Tack och jag förstår vad du menar, därav mitt betyg. Det är något diffust som saknas och jag kan inte heller sätta fingret på vad. Men i politisk-thriller-genren-som-man-vet-slutet-på-innan-man-ser-filmen är den suverän.
@Fiffi: Bra recension och jag håller med om att tempot i kombination med tajtheten är filmens stora behållning (och så bra manus förstås som redan påpekats). Surt på teknikfronten dock…
@Nit89ram: Är inte säker på att jag håller med, skandalen i sig är intressant men jag tycker det finns allt för många filmer som grottar ned sig till nördnivå och då blir det inte riktigt lika intressant för den genomsnittlige tittaren.
Sofia: Kan förstå hur du menar med den genomsnittlige tittaren, men då jag själv är lagt åt det nördiga hållet och gillar när man djupdyker in i händelsen, så hade jag uppskattat det. Förmodligen hade en dokumentär passat bättre för mig, men hade ändå hoppats på att "Alla presidenters män" hade gått djupare in på själva händelsen eller de två huvudkaraktärerna.
@Nit89ram: Ja, jag har inga problem med att djupdyka in i händelser men problemet med många filmer, gärna de som fokuserar på politik eller krig av någon anledning, är att de förutsätter en massa förkunskaper som inte kan räknas till ren allmänbildning och har man inte dem får man ingen behållning av filmen. Då tycker jag att det är, i prist på bättre ord, "renhårigare" med dokumentärer.
Bra film med sköna kläder och frisyrer, kan hålla med om att det känns som att det fattas något. Det gäller nog att känna till Watergate för att till fullo uppskatta filmen, utan bakgrundsinfo faller filmen och det kan vara en svaghet.
Bra recension av en klassiker.
filmitch:
Att göra såna här filmer måste vara jättesvårt för det går inte att ta för givet att publiken vet storyn helt och fullt och dom kan inte göra den och ta för givet att publiken är tappade bakom en vagn, för det är inte den publiken som kommer se filmen i alla fall.
Personligen tycker jag den här filmen var lite lagom, men så har jag ju sett sjttioelva Watergatefilmer innan…