RÖRLIGA BILDER OCH TRYCKTA ORD ♥ ALLT ELLER INGET

Det finns många aspekter på det här med kärlek. Själv tycker jag att den gemenskap, respekt, lojalitet och värme som finns mellan nära vänner i många fall är mer hälsosam än den ”kärlek” som sipprar ut mellan och runt par som helt klart varit tillsammans för länge.

Jag vet inte hur andra resonerar men jag tycker helt klart att genuin vänskap är en form av kärlek och jag tror dessutom att löftet ”att älska X i nöd och lust tills döden skiljer oss åt” skulle vara betydligt lättare för många att hålla gentemot en god vän än till en äkta hälft. Skilsmässostatistiken är ett knastertorrt bevis för just det.

Jag hittade en film hos Rörliga bilder och tryckta ord-Sofia som jag minns som perfekt ut vänskapskärlekssynpunkt och genom att ge filmen 5/5 kan jag inte göra annat än anta att Sofia håller med.

Jag läser Sofias recension av Sheffield-dans-drama-feelgood-kärlekskomedin Allt eller inget.

”The Full Monty är inte bara en komedi utan också en fantastiskt fin liten film om manlig vänskap (och mer därtill)”.

Det är det där mer därtill som är så intressant. Männen i filmen framställs som hundraprocent rättigenom empatiska och kärleksfulla människor, inte brölande icke-tänkande öldrickande as. Trots att filmen har 17 år på nacken känns den infallsvinkeln fortfarande fräsch – vilket är vansinne egentligen – och Sofia är inne på samma spår.

”Fokus i The Full Monty ligger naturligtvis på manlighet i alla dess aspekter men det är ett subtilt och finkänsligt utforskande, männen förfaller inte till desperata sexskämt och ölhävande för att kompensera den eventuella manlighetsförlust som dansande innebär.”

För dansa, det kan dom inte men dansa är precis vad ska dom göra för att det inte finns några jobb längre i den gamla stålverksstaden. Kreativitet blir ett måste både för levebrödet och för självförtroendet som för flera av killarna är nere på under nollpunkten. Det där med självförtroendet förgör så mycket men gemenskapskärleken männen emellan är så stark att dom vågar försöka, vågar göra bort sig, vågar visa sig små.

Allt eller inget är en film jag inte kan värja mig emot. På många sätt är den väldigt lik andra brittiska jag-mår-sjukt-bra-av-att-se-dom-fast-jag-inte-i-alla-lägen-förstår-varför (Love actually, Notting Hill), det kritiska tänkandet jobbar liksom stenhårt men har ingenting för det när hjärtat går bananas och hela mellangärdet känns som det är gjort av grillad tomat. Så vill du prompt se EN film med manliga strippor i ditt liv, välj denna, inte Magic Mike.

Jag har Sofias blogg Rörliga bilder och tryckta ord att tacka för så mycket. Jag har följt den sen allra första inlägget och den är utan motstycke den filmblogg som kräver mest tid, koncentration och tankeverksamhet för att läsa. Men den arbetsinsats man lägger ner på läsningen betalar sig i allmänbildning och inlärning av nya svåra ord och det är en glädje som mättar fint till morgonkaffet.

Sofia, du var den första som läste och kommenterade på min blogg. Du var som en liten pannlampa ute i det stora läskiga bloggmörkret när Fiffis filmtajm var alldeles färsk. Du var Läsaren. Att veta att det fanns EN idog människa därute som läste det jag skrev, det var så stort! Du kommenterade ofta på väldigt (för mig) konstiga klockslag så av nån anledning fick jag för mig att att du under en lång period låg inlagd på sjukhus. Jag får inte ihop logiken i hjärnan just nu men jag vet att det var så jag tänkte. Nu när jag känner dig i verkligheten vet jag bättre, att vara morgonpigg är ingen sjukdom, det är bara jag som är avundsjuk för att jag aldrig fått uppleva den känslan.

Sofias blogg, tillsammans med dom sex andra filmbloggar jag skrivit om den här veckan, visar på den enorma bredd som finns inom filmbloggosfären. Självklart finns det många fler som är bra, många fler jag läser, många fler som tillför väldigt mycket men dessa sju filmbloggar visar på sju olika sätt att kombinationen filmintresse och skrivarlust inte enbart behöver handla om torra filmfakta enligt nån form av Bloggformel 1A eller Papperstidningsrecension 2B.

Precis som med allt man gör här i livet gäller det att hitta sin egen grej, krydda det med sin egen personlighet och gå all in. Då blir det bra, då blir det ALLTID bra. Johan, Jessica, Jojje, Steffo, Christian, Henke och Sofia är levande bevis på det.

Det här är ett inlägg av sju i minitemat som heter Filmbloggare ♥ Kärleksfilmer – och det sista. Imorgon är det Alla hjärtans dag. Det är lite dumt. Alla dagar borde vara hjärtans dagar.