American Hustle har satt griller i huvudet på mig.
Hur bedömer man en film egentligen? Det är klart att jag ser till helheten, till manus, skådespelare, regi, musik, stämning, smink, klippning, rubbet men vad händer när man ser en film där flera bitar inte funkar men andra är riktiga fullträffar? Det blir en…krock.
Just nu känns det som att jag tuggar på folie med gamla lagningar i tänderna. Det sprakar och gnistrar, smakar konstigt och spottar man inte ut folien snabbt nog kan man få in P4 från nån perifer del av landet. Samtidigt vill jag bara krama nån. Filmen gjorde mig gott men irriterad. Vansinne egentligen, det är väl bara att bestämma sig? Ja….jo….det är väl det.
Jag har bestämt mig sedan länge för Christian Bale. Han är inte min typ av snubbe. Jag gillar inte honom. I alla filmer han är med kan han med fördel bytas ut mot någon som är bättre. Men inte här. Han äger!
Amy Adams är en ganska blek skådespelerska tycker jag. Aldrig dålig men heller aldrig riktigt minnesvärd. Hon är stabil och trofast, funkar i alla väder, lite som ens favoritskor. Men inte här, här är hon världsbäst!
Jennifer Lawrence är 24 år och toppenbra på att spela ung oskyldig tjej, ung stark tjej, ung actiontjej och blå. Här är hon en vampig gift slödderalkis med världens konstigaste frisyr och jag älskar henne. Hon är klockren!
Jeremy Renner är alltid bra men jag var ändå ytterst tveksam till att han skulle funka i den här rollen. Stor sned och yvig frisyr och världens bredaste slips men det visade sig att han är helt perfekt.
Sen har vi då Bradley Cooper, fina fina Bradley Cooper. Jag var inte det minsta rädd att han skulle bomba här, klart han inte skulle, han är ju Bradley. Men med mikropermanentat hundhår och ett helskägg som ser pålimmat ut kunde det lika gärna ha blivit Stefan och Krister-känsla över alltihop. Det blev det inte. Bradley är underbar – och han dansar igen!
American Hustle är skådespelarnas film till hundra procent men det är inte så mycket mer. Regissören David O. Russell ger jag inte många ören för men å andra sidan, hur ska han kunna misslyckas med dessa fem framför kameran? Det går ju inte.
Filmmusiken är jättebra och lite för hög filmen igenom vilket gör att filmen känns som en reklamfilm för utklädningskläder och/eller en Hollywood-revy till förmån för katastrofdrabbade barn eller nåt. Det är ett gissel det här. Gör fem bra skådespelare per automatik en film bra? Jag tycker nog inte det.
Det gisslar och gnisslar och funderas här. Jag går fram och tillbaka som Professor Baltazar och funderar på en lösning. Skådespelarna får alla rätt, alla fem, inget snack om saken. Dom drar lasset. Men lasset består av torrt gräs som i närheten av en tändsticka fjuttar eld och blir till ingenting mer än aska. Filmen är som en tom julklapp där skådespelarna är inslagningspappret och snöret. Fint som snus på ytan men ekande tomt om man ser efter ordentligt. Mysko film det här – men okej ändå på nåt vis.
Filmen:
Bradley Cooper, Jennifer Lawrence, Christian Bale, Amy Adams och Jeremy Renner:
Just det dilemmat tycker jag ändå att man stöter på ibland — bra skådisar men halvdan omgivning. Känns i alla fall vanligare än det motsatta. Fast synd på bra prestationer, förstås…
Sofia:
Jo, det är inte alltför ovanligt. Men det är inte supervanligt att såna filmer får en massa oscarsnomineringar 😉
Håller med om att skådespelarna och karaktärerna var bättre än filmen. Jag har dock svårt för Jennifer Lawrence som inte känns äkta. Man känner att hon spelar (över) och det stör mig en del. Hade filmen varit bättre hade jag nog inte stört mig på det lika mycket…
American Hustle fick trots allt godkänt av mig.
Movies-Noir:
Visst spelar hon över, hela hennes karaktär i filmen är ju alldeles too much. 😉 Men jag gillade det. Jag kan dock förstå om man retar sig både på henne och dom andra, det är inte en film som det är helt självklart att alla gillar – även om den får fina recensioner både här och där.
Håller med en förvirrande och velig film.
filmitch:
Men ändå mådde jag rätt bra av den. Ingen dålig eftersmak. Kanske bara ingen eftersmak alls?
Gillar ditt omdöme! Och just en sak verkar vara gemensamt för merparten av alla för-recensioner jag läst om filmen (inklusive min egen), ”helt okej film men bra skådespelare”. Om jag tillåter mig vara lite neggo tänker jag att det ”bra skådespeleriet” gränsade till överspel emellanåt. Det blev liksom en demonstration i att kunna leverera raseri om småsaker. ”Bra skådespeleri” är inte ”bra” om inte filmen kan bära upp det hela, tänker jag.
dan:
Du har helt rätt i din sista mening, i sak, men det är inte alltid magen tycker detsamma som hjärnan. Det är därför jag kan köpa att skådespelarna är oscarsnominerade men jag kan inte förstå att filmen är den. Det är ju helt tvärtom mot Her.