Bradley Cooper är en varm skådespelare. Han är en man med rak rygg och en tydlig snäll blick, en snubbe det är lätt att tycka om.
Regissör Clint Eastwood var smart när han castade Bradley i rollen som Chris Kyle, den amerikanska militären som enligt uppgift var den mest effektiva krypskytten någonsin i kriget mot Irak.
Chris Kyle var en hyvens kille, schysst mot sina vänner, lojal mot sin arbetsgivare och hängiven sitt land. Han var även trogen och kärleksfull mot sin käresta, ja herregud, han håller till och med bort hennes hår från ansiktet när hon kräks i en buske efter ett shotrace. Det är kärlek det. Kyle är så artig och korrekt att han till och med kallar henne ”mam”, fan jag tycker till och med det är gulligt. Så det är klart att Bradley Cooper är perfekt som Chris Kyle, det är otroligt lätt att känna för honom och väldigt enkelt att förstå Taya (Sienna Miller) som faller som en fura för denne bastande Navy SEAL-hunk.
Men det finns en annan sida av Chris Kyle och den sidan får man inte glömma. Han tog liksom livet av 160 personer. Han dödade både män, kvinnor och barn, han mördade dom kliniskt och effektivt i krigets namn, ingen straffpåföljd med andra ord, nehejdå, han är ju en hjälte, en AMERIKANSK krigshjälte.
Flaggor med ränder och stjärnor fladdrar i vinden, blåsintrumentalisterna tutar loss i nationalromantiska hymner och Clint Eastwood vet precis hur krig och militärer ska skildras för att nå önskad effekt. Frågan i American Snipers fall är dock denna: vad är önskad effekt? Vad vill Clint Eastwood berätta med den här filmen? Är det meningen att man utan att ifrågasätta omvärlden ska se American Sniper och älska Kyle förbehållslöst? Ska jag per automatik tänka att USA gjorde allt rätt och Irak allt fel, är det så? Filmen är så väldigt vinklad, alltså så VÄLDIGT vinklad. Det finns inte tillstymmelse till gråskala här, allt är svart eller vitt.
Jag fattar inte riktigt faktiskt, det blir väldigt komplext och konstigt i min mage. Jag tycker om Kyle samtidigt som jag tycker han är väldigt otäck och jag gillar filmen samtidigt som jag på nåt vänster avskyr den. Visst är den oklanderligt gjord, krigsscenerna känns helt autentiska och jag tror på precis allt jag ser. Det är filmens plus men också dess minus, i alla fall om man läser vissa av dom flaggviftande islamofobiska tweets som skrivs med filmtiteln som hashtag.
Jag undrar om Clint Eastwood är medveten om vilken politisk ståndpunkt filmen är och vilken PR-kupp det blev för Navy SEALS.
Jo. Det är klart han är.
Jag har på känn att det här kommer bli en snackis, att åsikterna om den verkligen kommer gå isär. Jag kommer därför fylla på med lite länkar till andra recensioner för att ge lite mer kött på benen.
Movies-Noir (4/5)
Filmparadiset (30%/100%)
MovieZine (2/5)
The New York Times (2,5/5 plus väldigt intressant debatt i kommentarsfältet)
Kulturbloggen (4/5)
Badass Digest (inget utskrivet betyg men om man läser både mellan och på raderna skulle jag gissa på 0,5/5. Obs! Recensionen innehåller väldigt mycket spoilers.)
Toppraffel! (4/5)
Sydsvenskan (1/5)
Kulturnyhetena (3/5)
Umeå tidning (1/5)
Göteborgsposten (3/5)
Upsala Nya Tidning (2/5. Obs! Spoilar hela slutet i texten!)
Konstpretton (1/5)
Jojjenito (2,5/5)
Expressen (3/5)
Fripps Filmrevyer (3/5)
Aftonbladet (3/5)
SvD (3/6)
Onyanserat (2/5)
DN (2/5)
Rörliga bilder och tryckta ord (1,5/5)
Flmr (3/5)
Det jag undrar över i din beskrivning av filmen är om man får någon känsla av att Clintan vill förmedla att Kyle är krypskytt (och hjälte) _men_ en snäll kille ändå trots allt dödande han måste göra eller om han är krypskytt och hjälte och att det är en status som blir desto mer glorifierad eftersom han också är en sådan hyvens kille.
Tänker att i det första fallet handlar det lite om att kontrastera de två sidorna hos honom mot varandra medan att hyvens-killern i det andra fallet är designad att förstärka hjälteglorian.
Sofia:
* * * * *Kommentar med risk för spoilers!!! * * * * *
* * * * *
Clintan förmedlar att Kyle är en snäll kille som har både ett fungerande hjärta och ett samvete. Han mår dåligt över det han sett i Irak, över det som hänt hans militärkompisar _men_ inte för det han själv gjort. Han ville hela tiden tillbaka till Irak för att kunna hjälpa till så att fler amerikaner kom hem helskinnade, med andra ord, han ville döda fler irakier.
I mina ögon saknas kontrasterna. Kyle är _bara_god och allt han gör/har gjort är bara bra och jag känner mig mycket tveksam till det. Att han får en släng av post traumatisk stress hjälper liksom inte.
Usch då, denna ville jag ju se. Sneglade bara på betyget (medelbetyg vilket inte säger så mycket) och jag återkommer efter jag sett filmen.
Henke:
Du ska GIVETVIS se filmen, strunta i mitt betyg. På många sätt är filmen en fullpoängare, det är andra saker som gör mig tveksam till att sätta ett högre betyg. En trea kändes helt enkelt….rimlig.
De som per automatik inte gillar USA får ju mer i sin bägare och ogillar det här, per automatik. Jag tänker inte hylla dem eller försvara deras politik osv. Däremot vet jag när jag ser en bra film och det är precis vad man får här. Men så gillar jag också ett bra, välgjort och realistiskt krigsdrama som det här är. Den får en att känna och det ska film göra. Bradley Cooper gör även sitt livs roll, mycket bra.
American Sniper är en given 4/5 i min bok och är min favoritfilm bland Oscarskandidaterna.
Movies-Noir:
När man kollar skriverierna så är ”problemet” inte att folk ogillar USA, snarare tvärtom, snarare _bara_ tvärtom och jag tycker det blir problematiskt. Jag tycker det ÄR problematiskt att göra verklighetsbaserade filmer så svart-vita som denna är. Visst är det Kyles liv och person som Clintan vill visa upp och politiken bakom är kanske ointressant i sammanhanget men jag får en krigisk reklamfilmskänsla, det knorrar lite i mig då.
Men, som sagt, filmen ÄR bra, den är mycket bra till och med. Jag tycker bara den är otroligt svår att betygssätta. Bradley är 5/5, scenerna från Irak 5/5 men ja, jag är ändå fundersamt skeptisk.
Det är naturligt att man reagerar olika på filmen/ämnet. Det blir lätt en snackis. Man kan ifrågasätta det moraliska, att döda kvinnor och barn (inte bara oskyldiga ska påpekas), men det är krig det handlar om och att skydda sina egna kollegor. Krig är ett helvete, filmen sticker inte under stolen med det. All cred till Clintan som vågar köra på samma linje rakt igenom.
Movies-Noir:
Det var det där sista du skrev som jag inte kände, att krig är ett helvete. Det var tuffa och jobbiga scener från Irak men sen när han kom hem….jag vet inte. Jag har svårt att tro att en man med psykiska men från kriget hux flux bara kan bestämma sig för att bli ”normal” och leva ett vanligt liv. Och OM han lyckades med det -på riktigt- så borde han vara i det närmaste psykopat med ett helt avstängt inte, vilket han inte hade under resten av filmen. Det går att diskutera filmen intill dödagar 😉
Hmm, fast här håller jag inte med. Tyckte det klart och tydligt framgick att han hade svårt att klara av det normala livet när han var hemma. Han ville ju tillbaka till sitt gäng, hjälpa sina kollegor, göra mer. Men du kanske syftade på den sista biten? Det var snarare så att han höll god min, men jag såg en trasig man (vilket BC klarade galant).
Mina förväntningar motsvarar exakt så som du beskriver filmen, därför tror jag att jag inte kommer att tycka särskilt väl om den. Hur snygg den än är och hur bra Bradley Cooper (och hans karaktär) än är. Osmakligt att ens göra en film om en ”american sniper” efter allt man vet om invasionen i Irak. Men Clint är ju känd republikan å andra sidan.
Cecilia:
Just därför vore det spännande om du såg filmen, du kanske ser sen helt annorlunda än jag? Jag hade inga tveksamma förväntningar alls, jag såg mest fram emot en bra film – och det fick jag. Det är när man skrapar på ytan det blir knas, men man kan ju alltid välja att inte skrapa. 🙂
Kanske, men om jag tyckte annorlunda än du skulle förmodligen innebära att jag toksågar den, snarare än tycker bättre om den. Eller så får den en trea, fast utifrån helt andra aspekter än dina? 😀 Jag är väldigt dålig på att inte skrapa dock 🙂
Cecilia:
Oavsett hur det skulle bli så skulle det bli engagerande läsning, _det_ är jag övertygad om 🙂
Tror att jag hellre skulle se en film med Jack Black & Seth Rogen än American sniper.
filmitch:
Och det är så synd! (i just detta fall). Det hade varit väldigt spännande att läsa dina tankar och känslor om den men jag ver hur svårt du har för denna typ av film. 🙂
Jaha ja (Bo kaspers ”Svårt att säga nej” spelar i bakgrunden) (tung suck) – ok jag ska erkänna att jag sett en trailer på filmen och den såg välgjord ut, Eastwood är en regissör jag oftast gillar så visst jag kan sträcka mig till att lägga den överst på listan av filmer som jag inte så gärna vill se men kanske borde ta och se ändå. Längre än så vill jag inte gå.
filmitch:
Hahaha, hör låten högt och tydligt. Det återstår att se om du kan stå emot eller ej 🙂
Jag är ju löjligt svag för Bradley Cooper (finns det nån kvinna som inte är det? Men känner tveksamhet o ångest inför att se filmen. Just därför att jag gillar skådisen så mycket och Clintan är en så effektiv regissiör (va f*n, glömt hur man stavar ordet..) är risken att jag sväljer medicinen o mår dåligt efteråt. Tycker om din recension för att du inte sneglar på creddiga recensioner från internationell press utan skriver på din känsla. Tack för det.
Snowangel:
Filmen verkar beröra alla på något sätt. Antingen att man blir förbannad och sågar filmen eller att man tycker dom jag, att den ger en konstig eftersmak men är okej, eller så tycker man väldigt bra om den, kanske till och med hyllar den. Du kan ju alltid vänta med att se den tills den kommer på DVD. Lättare att stänga av om du mår dåligt (eller trycka på paus om du vill se Bradley stå still ;))
Det är en patriotisk film med uppgiften att porträttera en hjälte. Det är klart att man kan ha synpunkter på flaggviftandet och förskönandet. Jag hade personligen velat se mer om hans fysiska skador och rehabilitering, hans trasiga förhållande, problemen med alkoholen, barfighterna och rättvisan. Det hade gett filmen en dimension men den är ändå välgjord. Den innehåller tillräckligt mycket action för att vara sevärd, även om man inte är en kvinna som suktar efter manlig skådis. Den största behållningen är dock att den retar gallfeber på kulturjournalister i etablerade medier för den är så patriarkal och hemsk och föranleder timmar av surdegs- och strapon-terapi.
ok:
Hej! Tack för din kommentar. Jag håller med om att filmen är välgjord precis som den är men jag tycker den känns för enkel, den hade känts ”matigare” om man fått mer kött på benen gällande baksidorna i hans liv.
Vad gäller att reta gallfebern på kulturjournalister så är jag inte riktigt med på hur du menar. Det är inte som att alla inom detta (kulturjournalist) skrå sågar filmen och alla andra hyllar den. Kolla bara länkarna nederst i mitt inlägg, det finns ingen röd tråd där mellan kön och betyg eller etablerad media och andra. Att filmen sågas av vissa verkar inte heller ha med att göra att den är ”patriarkal och hemsk”, det har åtminstone inte jag läst eller hört någonstans. Var har du sett det?
Hej, och tack själv. Filmen är för enkel, inget snack om den saken. Jag kanske raljerande något och har inte läst alla dina länkar, men faktum är att recensionerna av filmen är väldigt politiserade, tex. länken till kulturnyheterna.
ok:
Där är jag med, flera av recensionerna är helt klart politiserande men jag uppfattar inte att någon har problem med filmen för att den är patriarkal, för att den handlar om en snubbe. Problemet som jag och flera med mig verkar ha är att filmen är på tok för svart-vit för sitt eget bästa men det är en smaksak det med givetvis. Vad skulle du själv ge filmen för betyg på en skala 1 till 5?
Ja du, inte jättehögt betyg som film betraktat. Jag tycker inte om krig och även om filmen är endimensionell och närmast kan liknas vid propaganda- och rekryteringsspelet America’s army så uppskattar jag ändå att det gjorts en film om just honom. Porträtten är välgjorda och även om han inte var en riktigt så genomgod människa som han framställs som i den här filmen, så var det en person som ödet på sitt ironiska vis till slut han ikapp. Jag tycker att han förtjänar en film.