Ännu ett år har gått till historien och jag ser med glädje att 2013 äntligen är slut. Det ska bli skönt med en omstart imorgon, nytt år, nya tag, nya drömmar, nytt fokus och framförallt en hel massa nya filmer att se fram emot.
Men idag är det nyårsafton och det är dags för bloggens nyårstradition, sammanfattningen av mitt filmbloggarår. Aldrig lätt men alltid kul. Häng med på en liten odyssé kring vad som varit, setts, skrivits om och hänt.
Gravity. Filmer som är snackisar så långt innan dom kommer upp på biograferna har mycket att slåss mot men kanske allra mest sig sina egna förhandshajpspöken. Gravity fixade biffen och med råge måste jag säga. Jag tror inte jag sett en film bli så unisont hyllad av filmbloggare, yrkesrecensenter och annat filmfolk som denna. Det känns dock som att ”normala, hederliga, vanliga” biobesökare inte är riiiiktigt lika imponerade. Undrar hur det kommer sig?
.
.
.
Pacific Rim, Before midnight, Django Unchained och A-märkningen.
.
.
.
Fredagsfemman # 50 och # 56 (31 kommentarer), Inför Oscarsgalan: Bästa manliga biroll (30), Les Misérables, Fredagsfemman # 55, filmspanartemat På väg, Filmåret 2012 samt filmspanartemat Utmana din smak (29),
.
.
.
Wrong cops, Movie 43 och This is the end, jag kunde inte välja men å andra sidan spelar det kanske ingen roll. Tre filmer på samma år som får högsta betyg och som får mig att gråta och snora av skratt, när hände det senast? Har det någonsin hänt?
.
.
.
Filmspanartemat Utmana din smak är helt ensam på toppen när det gäller ballhet. Att bli utmanad av en bloggkollega att se en film jag antagligen aldrig annars hade sett och att få äran att utmana någon annan, detta var temats regler och jag tror det slogs rekord i deltagande filmspanare. Otroligt ballt både att bli utmanad, utmana och att läsa alla andras inlägg.
.
.
.
Lika flipp-glad som jag var när jag blev utvald att blogga för Stockholms Filmfestival lika flopp-less var jag på hela grejen när det visade sig att det inte funkade som utlovat. Så blir det ibland. Man får ta benen med fisken som jag brukar säga. Eller det brukar jag ju inte men jag kanske borde göra det från och med nu.
.
.
.
Jag tycker det är superlätt att skriva recensioner, det går i ett huj att få ner mina tankar på pränt men i år har jag skrivit två inlägg som var otroligt jobbiga att få ihop, dock av väldigt olika anledningar. Filmspanartemat Mardrömmar och Fredagsfemman # 59. Jag hoppas slippa skriva nåt liknande någonsin igen.
.
.
.
Årets film-som-fick-upp-mina-ögon-för-en-skådis-jag-varit-rätt-likgiltig-för-förut
Elysium. Alltså, har Matt Damon någonsin varit coolare? Har han någonsin varit snyggare? Jag har aldrig tänkt på honom rent utseendemässigt alls förut, han har alltid känts väldigt….könlös, men utan hår och med matrixnacke fick han mig på fall. Det var början på ett veckotema som började på min födelsedag i september och som fortfarande inte är slut. Vad härligt det är att se på någon med nya ögon ibland.
.
.
.
Cloud Atlas. Vad var det för nåt egentligen? Alltså…..vad var det?
.
.
.
Hotell är utan minsta tvekan solklar etta på listan med Eskil & Trinidad på andra plats och IRL som trea.
.
.
.
Årets biobesöksminne med sonen
The place beyond the pines. Det var en fin kväll.
.
.
.
Årets biobesöksminne med dottern även om vi inte såg filmen samtidigt
One Direction – This is us. Det blev i alla fall ett…intressant….blogginlägg.
.
.
.
Pepp-märkningen. Och nu finns den som mugg till och med! Det tycker jag är roligt och det verkar som att fler tycker samma sak (eller så vill dom bara dricka kaffe ur en mugg med grön hand på).
.
.
.
Mitt längtande hjärta. Det smärtar att så få människor verkar ha sett den filmen. Folk behöver se den. Den gör gott på nåt vis. Så har du inte sett den, gör det. Tycker jag.
.
.
.
Biopics. Kanske nästa års med? Jubel eller gäsp?
.
.
.
Matt Damon (16 filmer) med Mads Mikkelsen (12 filmer) på andra plats. Det blir lätt så med skådisar som är med i veckoteman.
.
.
.
En oväntad vänskap har hela 3179 klick i år! Jag skrev om den i juni 2012 men under 2013 är det endast ett fåtal dagar den varit utanför topp-tio vad gäller mest lästa/klickade inlägg. Filmer A-Ö har visserligen fler klick (4181 st) men det är inget riktigt inlägg som jag ser det. Sen är det både häpnadsväckande och kul att Håll bara käften-inlägget som jag skrev i september 2010 fortfarande har ungefär en läsare om dagen.
.
.
.
After Earth. Helt enkelt en rutten liten film.
.
.
.
Årets mysigaste filmupplevelse
Att åka till Malmö Filmdagar med en hel liten armé filmspanarvänner. Jag blir varm i hjärtat fortfarande när jag tänker på dessa dagar och jag hoppas vi kan få till en repris nästa år.
.
.
.
På söndag startar jag ett nytt tema som kommer att fortsätta varje söndag under hela 2014, det ser jag fram emot. Lördagen den 11:e januari fyller Filmspanarna två år. Jag ser fram emot att träffa alla igen, jag ser fram emot biobesöken och vilka teman vi kommer ha under året. Söndagen den 2:a mars är det dags att liveblogga sig igenom Oscarsgalan igen för fjärde året på raken, det ser jag också fram emot. Det kan faktiskt vara en av årets absoluta höjdpunkter, förra året var vi många som höll varandra vaken hela natten genom ett ivrigt – och jätteroligt – chattande. Undrar hur många vi bli nästa år? Sen hoppas jag såklart att det blir filmdagar i Malmö även 2014, att det går bra för min lilla blogg när Årets Filmblogg ska koras och att Bron 3 spelas in med en jävla fart.
Det finns mycket att se fram emot framöver, 2014 kommer bli ett fint år, jag håller alla tummar jag har för det.
Vi ses nästa år. Vi ska bara säga hejdå till 2013 lite först.
Årets nya filmblogg då? Filmskurkarna.se förstås!
Tack för ännu ett år med fantastiska filmtips och underhållande läsning!
Tack för i år!
Gott Nytt Filmår! 🙂
Tack för 2013!! Keep up the brilliant work nästa år!
Och biopics är verkligen zzzzz… Även om Monkan Z var en positiv överraskning. 🙂
Gravity håller jag med om att den höll för hajpen, förresten. En fest för ögonen! Och de omtalade logiska luckorna var inte mycket att bry sig om.
Gustav:
Tack själv för 2013. Nu är äntligen det skitåret över. 🙂
Tänkte på det där med biopics, om att dom är zzzzzzz, Kan det vara så att biopics är zzzzzzzz enbart när man _vet_ att det är biopics redan innan man ser filmen (vilket man ju oftast vet men ibland händer det att man får reda på det senare som i mitt fall nyligen med The Wolf of Wall Street)? Jag tänker om det är hjärnan som är förhandsinställd på ”beige-film-mode” när det vankas denna typ av film eller om filmerna faktiskt ofta bara ÄR beiga? Vad tror du? 😉
Nja, det kan nog spela in också, men jag tror mest det är den där formen av biopics som utspelar sig under många år och som mest bara försöker sammanfatta alla viktiga händelser i en persons liv, som är mest zzzz. Om de försöker hålla sig till bara en (liten) del av en persons liv blir det oftast bättre.
Men det är klart, det finns väl undantag också. Går nog att skriva rätt mycket om det där… 🙂 Gainsbourg var en biopic som utspelade sig under väldigt lång tid, men som jag ändå gillade mycket. Edith Piaf-filmen var fin, men hade lite för mycket känslan av scener som bara staplades på varandra.
Gustav:
Eller, ju kändare person biopicen handlar om ju tristare film?
Hej, vill bara tala om att jag gillar dig! Och den här bloggen förstås 🙂 Har följt dig i ett år nu och ser fram i mot nästa, Gott nytt år!!!
Katarina:
Gott Nytt År, god fortsättning – och tack 🙂
Gott nytt och tack för 2013. Nu håller vi tummarna för filmbloggspriset, Oscarsgalan och Malmö.
Sofia:
God fortsättning och tack även till dig för 2013 🙂
Vilken härlig sammanfattning av året! Jag har bland annat Gravity på att se-listan inom kort.
Nilmas Filmhylla:
Härligt! Vilken lyx att ha den framför sig. Ska bli intressant att läsa vad du tyckte om den sen.