Bästa svenska filmerna 2014

Den ultimata årsbästalistan för året kommer som vanligt i mars-april nångång när alla ”måstefilmer” för året värda namnet är sedda. Däremot kan jag redan nu presentera min årslista över dom bästa svenska filmerna från 2014.

Om jag hade varit lagd åt det mer sadistiska hållet hade jag även enkelt kunnat skapa en sämstalista då tre av årets filmer är bland det sämsta jag sett på länge. Istället gör jag såhär. Här kommer ett tips från mig: Om du kan, undvik The Quiet Roar, Medicinen och American Burger, det finns så mycket bra svensk film att se – istället. Här är tio titlar väl värda att lägga ögonen på.

 

10. 10 000 timmar

Förvisso en liten bagatell men en trevlig sådan. En mysig film med varma karaktärer som fick mig att må prima under nittio minuter. Såna filmer ska inte förringas.

.

.

9. Losers

Losers är regisserad av Mattias Johansson och Markus Marcetic och det är deras premiärfilm. Snyggt jobbat säger jag! I skogarna utanför Borlänge utspelar sig denna dramathriller om framtidsutsikter och en arbetsförmedlare med kli i byxan.

.

.

8. Jag är inte beredd att dö än

Dokumentären om Laleh Pourkarim var inte på något sätt perfekt men ändå så mycket mer intressant än väldigt mycket annat.

.

.

 

7. Remake

Det känns obegripligt att Remake inte fick någon ”riktig” distributör och därmed en ”riktig” chans på bio. Men å andra sidan kan det vara nyttigt att tänka utanför lådan ibland och tvingas söka andra vägar. Remake är en annorlunda liten film som visar prov på filmisk konstnärlighet, kreativitet och på att goda råd inte alls behöver vara dyra.

.

.

6. En duva satt på en gren och funderade på tillvaron

Överraskande nog gillar jag Roy Anderssons senaste film. Jag tänker på den ibland, funderar på hur det gick för gubbarna, dom som sålde löständer och andra partyartiklar. Vilka lirare!

.

.

5. Hemma

Maximilian Hult skrev och regisserade en riktigt bra film som alldeles för få såg. Det här är en film som hade förtjänat en juldagspremiär, inte mitt i sommaren samtidigt som alla Hollywood-blockbusters. Orättvist.

.

.

4. Hallonbåtsflyktingen

Det här är en film som genomgående fått oförtjänt dålig kritik – tycker jag. Det är klart jag tycker det, jag gillar ju filmen. Jag gillar den så mycket att jag sett den två gånger på bio och längtar efter att se den igen. Sån är jag. Ge den en chans vettja. Bara för att många tycker en sak betyder det inte att dom har rätt.

.

.

3. Hallåhallå

Ett sämre filmår än 2014 hade Hallåhallå kunnat slagit sig in på den stora årsbästalistan, den hade stått sig bra i jämförelse med många filmer från hela världen. Jämför jag den med årets svenska filmer är det ett stort steg från bronsplatsen ner till plats 4, pallplatsfilmerna står helt ohotade. Maria Bloms film om Disa i Falun är inte alls så diskbänksrealistisk som den låter, i alla fall om man tycker att det ordet har en negativ klang. En toppenfilm helt enkelt!

.

.

 

2. Min så kallade pappa

Ulf Malmros film är årets tveklöst bästa spelfilm. Att en filmare och manusförfattare som Malmros kunde förnya sig på detta sätt förvånade nog många inklusive mig själv och då gillar jag ändå ”gamla” Malmrosfilmerna. Jag blev mycket berörd av filmen för att uttrycka det snyggt, för att tala klarspråk så grinade jag järnet och jag skulle vilja tipsa ALLA om att se den, kanske speciellt svensk-film-skeptiker.

.

.

 

1. Håkan Hellström på Ullevi den 7 juni

Jag känner mig som en strejkbrytare nu, en lag-olydig människa som går emot samhällets normer och väljer att följa mina egna regler och inga andras. På första plats har jag nämligen en film som inte ens finns med på SFI:s lista över filmpremiärer från 2014. Kanske gills denna konsertdokumentär inte som en ”riktig” film men som sagt, jag struntar i det. Håkan Hellström filmades under sin konsert på Ullevi i somras och filmen bjöd mig på den tveklöst största och mest känslosamma bioupplevelsen i år. En solklar etta på min svenska årslista!

.

.