Bill (Alex Winter) och Ted (Keanu Reeves) är två halvblåsta skolungdomar som riskerar att bli underkända i historia och utan betyg i detta ämne – ingen examen. Panik!
En man vid namn Rufus dyker upp. Han kommer från framtiden. Han säger att jordens varande står och faller med att killarna klarar sin historiapresentation och han ger dom en telefonkiosk som visar sig vara en tidsmaskin. Med hjälp av den där telefonkiosken åker Bill och Ted på en resa genom historien för att träffa på/lära känna ett gäng historiska män, lära sig nåt och samtidigt…rädda världen.
Jahopp. Abraham Lincoln flimrar förbi, Napoleon, Freud, Billy The Kid också och Keanu är supervalpig med utväxt pottklippning (fast han i verkligheten är 25 år). Är det roligt då? Nä. Jag får känslan av Sommarlovsmorgon, programmen som går på SVT hela somrarna. Infantilt, rätt trist för vuxna människor samt effekter som lämnar MYCKET i övrigt att önska.
Man kan säga att det gått riktigt bra för Keanu efter den här filmen men Bill – Alex Winter – har fått kämpa lite mer. Det kom en TV-serie-spinoff på den här filmen 1990 och ännu en film 1991 och ingen av dessa kommer dyka upp här på bloggen framöver, det kan jag lova.
Nästa måndag kommer ännu en Keanu-film. Lite mer allvarlig än denna.
Såg denna för extremt länge sedan och tyckte den var festlig med sin korkade humor. Har inte sett den på ett tag dock. Humor är så olika för var och en, och jag tror att vi har tämligen olika humor så vem vet den kanske funkar för mig än idag…
Henke:
Jag tänker mig att filmen kanske hade funkat bättre på mig om jag sett den när den var ny. Nu kändes den ganska mossig, speciellt effektmässigt. Men ge den en chans vettja 🙂
Lite off-topic men, lyssnade på denna låt i går av en slump och kom just på att Keanu är med i videon ju (från 1991 tror jag). Som en liten bonus på ditt sommar-tema 😉 https://www.youtube.com/watch?v=yqyIaNWP0T0
Katarina:
Tack! Paula Abdul, DET var inte igår! Men jag minns videon 🙂
Surt att den inte föll dig på läppen. Jag såg nyligen den här för första gången och blev glatt överraskad. Jag gillar den genompositiva stämningen och den ohämmade hyllningen till lärande.
Carl:
Det sista håller jag med om till fullo! Superhärligt att det är lärande och vetande som är i fokus, inte bara dom vanliga ”tonårsteman” som denna typ av filmer brukar vara fullsmockade med.