Det finns en hel del olika affischer till den här filmen men bara en som verkligen symboliserar min känsla av den – nämligen den här.
Blood Simple är en simpel historia men den är simpel i betydelsen enkel, inte banal. Gift kvinna är trött på make. Gift kvinna vänstrar med man anställd av den äkta mannen. Älskaren vill hjälpa till. Älskaren vill se den gifta kvinnan lycklig och ogift. Den äkta mannen misstänker att frun är otrogen och anlitar en privatdetektiv. Den äkta mannen vill se älskaren död. Älskaren vill se den äkta mannen död. Privatdetektiven till också se den äkta mannen död. Samtidigt snurrar takfläkten oavbrutet.
Blood Simple är bröderna Coens första långfilm och det är en imponerande debut måste jag säga. Fotot är snyggt, pianoslingan som finns i bakgrunden filmen igenom är jättefin och det finns en del scener som kommer sätta sig i mitt filmminne för alltid (däribland en som innehåller en åker, en bil, en spade och två män).
Frances McDormand spelar den gifta kvinnan Abby och hon har alltså funnits som en röd tråd genom hela Coenbrödernas filmhistoria. Hon gifte sig med Joel Coen 1984, samma år som den här filmen kom och tio år senare adopterade dom sonen Pedro från Paraguay.
John Getz spelar älskaren Ray och som jag ser det är han det svagaste kortet i filmen. Tyärr är han också med mest i bild. Dan Hedaya är den äkte mannen Marty och det är verkligen ingen lätt roll att spela. Han måste ha haft ångest under många inspelningsdagar (och nej jag förklarar inte varför, det vore att spoila för mycket men har du sett filmen förstår du säkert vad jag menar).
Jag gillade känslan med Blood Simple, jag gillade skådespelarna men jag tycker storyn är aningens för lövtunn för att betyget ska skjuta i höjden. Men en superstark trea är det. Suuuuperstark.
Här finns filmen.
Jag valde en annan poster. Men samma betyg.
http://fripp21.blogspot.com/2011/05/blood-simple-1984.html
Henke:
Tre zippo-tändare är ett perfekt betyg ;D
Ah, intressant. Jag håller med om att historien är ganska tunn men jag blev helt tagen på sängen av hur snygg filmen var och så ”gillade” jag slemmot M. Emmet Walsh så jag kunde inte låta bli att ge den en femma. 🙂
http://jojjenito.wordpress.com/2011/04/26/blood-simple/
Jojjenito:
M Emmet Walsh är ju mästerlig på att spela slemmo så egentligen borde jag väl gilla honom, han gör ju sitt bara jobb och det gör han bra. Men en femma? Näe… 😉
Jag är inne på Jojjenitos spår, detta är en riktigt riktigt bra film som jag sett ett flertal gånger genom åren (efter att Jojjenito tipsade om den en gång i tiden, tack !). Älskar stämningen, karaktärerna, fotot, övergångarna, lekfullheten – och storyn. Visst är den enkel, men genomförandet är nyckeln.
Håller med om att John Getz är det svagaste kortet, men usel är han inte. Och när Dan Hedaya briljerar, M. Emmet Walsh är härligt slemmig och Frances McDormand sköter sina kort, ja då är iaf jag mer än nöjd 😀
http://moviesnoir.blogspot.com/2008/07/blood-simple.html
Movies-Noir:
Stämningen är klockren, fotot likaså och musiken är toppen men ja, det är ingen mästerlig film, inte för mig och inte den här gången. Tyvärr.
Nej, mästerlig är den inte. Men å andra sidan gillar jag många gånger sådana här mindre filmer gjorda med kärlek mer än storslagna ”mästerverk” i andras ögon.
Movies-Noir:
Det gör jag med. Små personliga filmer gör oftast mer avtryck än stora påkostade saker, Transformers och Marvel-rullar exkluderat 😉
Jag har bara sett den en gång och tyckte inte heller att det var en mästerlig film, dock väldigt bra. Landade på en trea och tror inte det skulle bli mer vid omtitt. Däremot håller jag helt med om att den är hur snygg som helst.
Pladd:
Snygghet hjälper dock inte alltid till dom riktigt höga höjderna 🙂
Jag skulle nog vara ännu tjurigare med betyget, men jag blev å andra sidan grymt besviken tack vare alldeles för högt uppskruvade förväntningar. It didn’t do it for me, ffallt var det nog storyn som jag hade velat ha betydligt matigare.
Gnällfia! 😉
You know it 😀
Var nog första Coen filmen jag såg och då gillade jag den. Har inte sett om den sedan dess.
M. Emmet Walsh är en favvo när han dyker upp i rutan. hans roll i filmen sitter fortfarande kvar efter alla år.
filmitch:
M. Emmet Walsh är lite som det där som blir kvar i stekpannan när man stekt ganska mycket bacon och låter pannan stå kvar på spisen över natten.
Haha, bra liknelse. Det är just det fettiga slemmiga jag gillar. 😉