Precis som den där dagen i juni 1960, åker fyra ungdomar i filmen Bodom till Bodom träsk i Finland för att tälta. I filmversionen är ungdomarna ute efter att rekonstruera händelserna från 56 år tillbaka, då tre av fyra ungdomar mördades kallblodigt och Bodommorden är fortfarande inte uppklarade. I verkligheten dog Seppo (18 år), Irmeli (15 år) och Anja (15 år) medan den fjärde killen, Nils (18år) överlevde. Nils skadades men minns ingenting av händelsen på grund av en hjärnskada men den där hjärnskadan har bestridits och minnesförlusten har påståtts vara simulerad.
Det finns alltså en hel det manusmässigt positiva saker man kan väva in i en film som Bodom. På pappret känns det som en finsk variant av första Fredagen den 13:e-filmen, men att den är baserad på verkliga – på riktigt riktiga – händelser. Eller, jag kanske skriver in för mycket hopp och förväntningar i filmen, så kan det vara. Hur som helst tvekar jag inte att lägga 49 kr på Itunes för att se filmen. Jag menar, hur illa kan det bli?
Jag tycker filmens regissör Taneli Mustonen har fått till en fullt funktionell skräckfilm, en sådan av typen att ju yngre man är när man ser den desto läskigare framstår den. Jag fyller snart 46, jag skulle – till exempel – aldrig få för mig att tälta längre, det är liksom en ointressant översovningsmetod. Däremot förstår jag att jag skulle vara livrädd OM jag sov i ett tält och blev väckt av ljud som inte skulle vara där.
Det är ett smart användande av ljud i filmen – och icke-ljud, skådespelarna är helt okej och den är snyggt filmad överlag, även om jag ibland reagerar på att scenerna är ljussatta på ett sätt som inte känns naturligt ute i vildmarken. Men det är kanske nörderier att peka på sånt? Att se skräckfilmer från andra länder än dom engelskspråkiga (och Sverige) är dock alltid ett plus. Det är spännande, jag gillar känslan att försöka ha koll på om dom filmar på ett annat sätt än man är ”van vid” och ibland blir man glatt överraskad och ibland känns det som att filmskaparna sett för mycket amerikanskproducerad skräck för att klara av att hålla sig unika.
Bodom är, i mina ögon, inte direkt unik MEN den härliga nordiska mysteriefilten ligger som ett våtvarmt omslag kring hela historien. Ett plus, i min bok.
Det finns en hel del matnyttigt att läsa om Bodommorden på Wikipedia, klicka här för att komma direkt till den sidan.
Fann den vara helt ok, trots vildmarksskräck grep den inte riktigt tag i mig men som sagt helt ok
filmitch:
Den grep inte tag ordentligt i mig heller egentligen men jag fann den ändå helt okej. Det blev liksom inte tråkigt även om den var lite meeeenääääääh