Det finns väldigt många filmer som kategoriseras som tjejditon som får mig att känna mig som en man. Jag tittar, känner att jag förväntas både skratta, gråta och framförallt känna igen mig men näe, jag fattar inte ett skit. Kvinnor porträtteras som både det ena och det andra och jag tittar på mig själv och mina vänner och tänker nej, det där har ingenting med verkligheten att göra, sådär är inte vi.
Vi är förresten ett konstigt ord i sammanhanget. Som om vi skulle vara en gemensam nämnare för halva jordens befolkning. Vi har – i dom flesta fall – bröst och mens och kan – i dom flesta fall – bli gravida, that´s it liksom och det är mycket därför tjejiga filmer och speciellt bröllopsfokuserade sådana funkar ohyggligt illa på mig.
Men så kommer det lilla undantaget som bekräftar regeln: Bridesmaids. Jag sitter på bion och skrattar och jag nickar igenkännande flera gånger och fnissar gurgligt. Ja, fan, preciiiis sådär kan det vara att vara tjej. Preciiiiis sådär! Yaaay!
Annie (Kristen Wiig) har det inte helt lätt. Hennes kakaffär gick i konken och med konkursen försvann också fästmannen och kvar stod Annie med skulder och en ganska cynisk inställning till livet. Hon bor inneboende hos en enerverande engelskman (Matt Lucas från Little Britain ) och hans syster, hon har en KK med looks men utan manners och ett jobb på en smyckesbutik där hon skrämmer iväg kärlekspar som letar förlovningsringar med sitt bittra prat om den stora lögnen som heter ”evig kärlek”.
När bästa kompisen Lillian (Maya Rudolph) ska gifta sig blir Annie första brudtärna och den som därmed ska organisera och fixa dom otaliga förlovningsfesterna/ planeringsmiddagarna/klänningsprovarträffarna/möhippor som alltid verkar följa med på köpet när det vankas amerikanskt bröllop. Annie har inte mycket pengar men Helen (Rose Byrne) har desto mer. Hon är Lillians väninna som nyligen seglat upp på himlen och som med skönhet och flärd retar gallfeber på Annie och tävlingen om vem som egentligen är den bästa kompisen är i full gång.
Så nu är det Annie som tillsammans med Helen, Rita, Becca och Megan ska se till att Lillians bröllop och tiden innan blir något alldeles speciellt. Vilket den blir på fler sätt än dom anar.
Jag skulle kunna drista mig till att säga att Kristen Wiig har ett av världens, ja, kanske VÄRLDENS bästa skådespelarfejs. Hon kan förändras från kalaspingla till gammal tant bara genom att snörpa till kinden en aning. Sen har hon en annan färdighet som väldigt få skådespelare besitter och det är känslan av att hon faktiskt inte spelar, hon bara ÄR och det är ofattbart behagligt att se. Hon är så hundraprocentigt rätt i varenda scen och har en sån komisk talang och tajming att jag blir smått förbannad att hon inte slagit igenom ordentligt för den stora massan förrän nu. Fast bättre sent än aldrig.
Det var inte många män i biosalongen och det är synd. Det här är nämligen en tjejfilm som precis lika gärna kan vara en killfilm, precis som med Baksmällan fast tvärtom. Det här är intelligent humor, det är elakt, bitskt, härligt, skitigt, galet, pinsamt och alldeles….alldeles underbart.
Det som gör att filmen inte får en fullpoängare av mig är att den inte riktigt litar på sina egna intentioner. För det kommer en period i filmen när det blir too much slisk, när det blir lösa trådar (var tog Rita och Becca vägen till exempel) och bröllops-lullilull som inte tillför något och då tappar filmen mig. Jag blir Fröken Tvärtom och tänker våga-vägra-gifta-mig-tankar och känner mig lite som en bilmekaniker igen. Fast det är bara en kort stund.
Aha, så den lever upp till hajpen. Tycker var ganska länge sen som en film hyllats och pratats om som den här, alla fall i gammelmedia som älskar just tjej/genus-vinkeln och verkligen ältar det. Men det betyder inte att jag inte kommer se den. 😉
Tack för att Baksmällen inte nämndes. Om jag ser det en gång till i en recension/text så får jag krupp. Doh. Krupp. 😉
Jojjenito:
”Det här är nämligen en tjejfilm som precis lika gärna kan vara en killfilm, precis som med Baksmällan fast tvärtom.”
Så ja, även jag nämnde Baksmällan. Så nu blir det KRUPP! ;D
Din recension fick mig faktiskt att gå iväg med yngsta dottern 16 och se den på ett Biopalats… innan filmen var det frågesport och en vaktmästare frågade vem som spelade huvudrollen. Min ärthjärna hade glömt – som tur var – för killen som vann goodiebagen fann innehållet; DVD:n t Änglagård 3. ett straff m a o.
Filmen var precis så god som du beskriver – men jag hade lite svårt för brytscenen på lysningspartyt… det var lite fööör mycket. Sedan att KK:n var Jon Hamm från Mad Men – bara det en snygg blinkning.
Klart sevärd – som en härlig mix av Bridget Jones möter John Belushi
Nemo:
Vad kul att ni kom iväg och extra roligt att jag inte ”lurade” iväg dig till en film du ville såga 😉
Goodiebag med Änglagård 3? Hur tänkte dom då?
Så har jag sett Bridesmaids, en film jag inte alls hade koll på innan. Hade missat all ”hype” kring den, även om jag de senaste veckorna förstått att många gillar den.
Jo, den var faktiskt trevlig, om än lite ojämn och oslipad. Men enligt mig bättre än Baksmällan som jag iofs såg efter att alla ”älskade” den, något som automatiskt gör att jag blir lite anti, haha 😉
Movies-Noir:
Du ser, ibland är inte filmer precis som man tror innan. Ibland är dom bättre, ibland sämre. Kul att du gillade den;)
Helt rätt. Eftersom jag inte hade läst något om filmen på förhand (och hört väldigt lite om vad den handlade om) så fick jag för mig att den skulle vara på ett visst sätt.
Movies-Noir:
Fast det är lite av ett under att du inte hört mer om filmen innan än du gjort. i min värld var detta en av 2011´s största snackisar.