På allmän begäran och helt utan självbevarelsedrift har jag alltså återtittat båda Bridget Jones-filmerna eftersom trean har premiär på fredag. Det här var inga höjdare när det begav sig – tycker jag. Kanske var jag rätt ensam om det men ändock, mina åsikter är mina och dom var starka.
Bridget Jones spelas av Renée Zellweger och hon är INTE en skådespelare jag gärna beskådar på film. Att det mesta snacket kring filmen dessutom gick ut på att hon gått upp en MASSA kilo och till och med blivit TJOCK (!!!) gjorde att jag var trött på filmen redan innan den kom. Vadå tjock? Hon ser helt normal ut. Fucking rubbish! som Hugn Grant skulle ha sagt om det här var Notting Hill. Men nu ÄR Bridget Jones dagbok inte Notting Hill hur brittiskt det än är.
Den här filmen kom 2001, då var Bridget Jones 32 och jag var 29. Ungefär lika alltså. Jag borde kanske kunna känna igen mig i henne på något litet sätt men nej, inte på en fläck. Hon har varit singel i hela sitt liv, jag hade varit singel tre veckor sen jag var tretton. Däri låg nog den största skillnaden. Men nu när det gått femton år och jag snart är 44 kan jag faktiskt känna igen mig liiiite mer i hennes förehavanden. Inte mycket men det är ändå på plus jämfört med förra gången jag såg filmen. Sen kommer jag aldrig fatta hur man kan dränka sina sorger med Vodka och Chaka Khan eller hur man kan trilla av en motionscykel men det är en annan femma, eller tre.
En av dom största skillnaderna mellan då och nu (vad gäller mig själv alltså) är att jag inte hade fattat ”Colin Firth-grejen” när den här filmen kom. Love actually kom helt enkelt senare. Nu fattar jag storheten i både honom, Hugh Grant och Renée Ze……..näääääääru, SÅ lätt går det inte. Det tar emot där, det är lite samma sak som om man skulle bajsa ut ett bowlingklot. Eller….jaha….det var en liknelse till att föda barn….auhm…DIT ska vi väl ändå inte gå men likväl, jag föder hellre barn än ser Renée Z på film, det gör jag.
Men Bridget skriver i sin dagbok, gör bort sig, försöker, ramlar, tar sig upp, går vidare, blir kär, blir dumpad, blir kär, fattar ingenting, mår bra, mår piss, dansar, klär ut sig, klär upp sig, äter glass, har tvåmannatältstrosor, söker jobb, brottas med föräldrar, säger fel, letar lugnet, blir förvånad och vill bara att nån ska gilla henne precis som hon är. What´s the difference egentligen? Je suis Bridget Jones!
Stämmer rätt väl överens med min egen inställning till filmen, helt ok men verkligen inte någon höjdare. Försökte läsa boken också, men det sket sig efter ett par sidor. Vidrig. Så i det avseendet är ju filmen fantastisk 🙂
Sofia:
Jag försökte också med boken men slutade tvärt. Precis lika illa som Fifty shades of Gray.