Nicklas är singel, affärsjurist och bor i en dyr innerstadslägenhet med kaffelatteväggar och värsta jävla takterrassen. Hasse bor några mil utanför nån liten håla. Han är en gift bonnig kvinnotjusare som har en bitter arg fru, två snoriga ungar och traktor.
Nicklas och Hasse är tvillingar men har ingen aning om varandras existens förrän deras biologiska mamma dör.
Nicklas åker till byhålan där Hasse bor för att skriva på lite papper och redan efter ett ögonblick står det klart att hur lika dom än är utseendemässigt så är dom varandras totala motsatser på insidan.
En dag ringer Hasse på hemma hos Nicklas med en moraklocka under armen och baktanken att stanna några dagar. Det visar sig bli både ganska många dagar och en hel del förvecklingar som vänder upp och ner på båda deras liv.
Jag trodde i min fördomsfulla enfald att Bröderna Karlsson skulle vara som vilken svensk överårspubertal springa-i-dörrar-fars som helst. Det var lite dumt. Nu får jag krypa till korset och stå och skämmas i ett hörn med polkagrisrandig dumstrut på huvudet för det här är en film som gått från att vara Göta Kanal-varning i mitt huvud till någonting heeelt annat.
Tuva Novotny är precis så bra som hon brukar vara, både som glad, kär, allvarlig, bitter och asförbannad. Kjell Sundvall har i mitt tycke inte gjort något riktigt intressant sen Tomten är far till alla barnen, men tiden går och det var elva år sedan nu. Med filmen Bröderna Karlsson lyckas han med konststycket att regissera Björn Bengtsson gånger två så att denne Björn bräcker allt jag tidigare sett honom i. Han spelar så bra att jag flera gånger undrar om det verkligen ÄR samma person i båda rollerna.
Men jag tror att det är hjärnan bakom filmen, manusförfattaren Ulf Kvensler, som ska tackas för att filmen funkar så bra som den gör. Han skriver dialoger så som folk pratar, precis som han gjort så framgångsrikt i Solsidan och DET hör inte till vanligheterna i svensk film.
Nähäpp. Bort med fördomarna och ge den här filmen en ärlig chans.
Här kan du hyra filmen.
Synd att ingen såg den på bio.
Aha, så pass! Jag har inte heller haft några höga förväntningar på den här (har egentligen inte haft några större planer på att se den alls) men nu ska jag nog kika in den i alla fall. 🙂
Ska se den ngn dag den verkar vara bra.
Joel: jag hade sett avsevärt mer svensk film på bio om de kunde göra sig omaket att texta de svenska filmerna. Oftast uselt ljud, störande ljud omkring så jag missar många repliker. Lägg sedan till mumlande skådisar som talar med mat i mun och man missar mkt av filmen. Det var mycket länge sedan jag såg en svensk bio på film tyvärr. Vet du som har lite kontakter i branschen varför man inte textar?
Joel:
Jag tror filmen förlorade på att trailern var så tramsig. Okej, det var en del farsartade scener men filmen som sådan är mer myspysig, smårolig och varm än just übertjommig (som trailern).
Hade jag fattat hur filmen var hade jag definitivt gått och sett den på bio.
RJ:
Gör det. Hoppas att du blir lika positivt överraskad som jag 🙂
filmitch:
Du har en poäng där. Svenska filmer textas väl aldrig vad jag vet, inte på bio i alla fall.
Intressant om den eviga frågan om svenska filmer. Filmitch har rätt: normalt textas inte svenska filmer. Vissa visningar av svenska filmer är dock textade, det brukar markeras i bioprogrammet (med textat). Jag kan hålla med Filmitch om att det ibland kan vara svårt att hela tiden höra vad som sägs i filmer, vare sig det är engelsk- eller svenskspråkiga filmer.
Själv ser jag ganska mycket svensk film på bio, och har därför lärt mig att vara uppmärksam på vad som sägs eftersom jag lärt mig att det aldrig (i princip) är textat. 😉
Filmitch: Det är framför allt en logistisk grej tror jag. Distributörer förutsätter att en majoritet förstår vad som sägs och skulle tycka att det är för jobbigt om man textar en svensk film. Sen är det ju ganska stora extrakostnader i samband med det eftersom man måste ha två negativ kopior att utgå ifrån istället för en (analog distribution).
Jag håller med angående dåligt ljud. Det är något som måste skärpas till speciellt när regissörer börjar få skådissar att spela mer naturellt dvs mumlande osv.
Jag tror jag sett oftare biofilmsversioner som teckentolkats än att det är svensktextade svenska filmer. Så kan det gå i landet lagom.
Men finns det verkligen ett stort behov av textning av svenska filmer? Jag har aldrig stött på någon innan som velat ha det. Sen att ljudkvaliteten är dålig, det är ett problem jag helst ser att man löser, istället för att bara dölja det med textning.
Jag håller med. Det är främst en ljudläggningsfråga. Min käpphäst är ju som vanligt Snabba Cash den var väldigt dåligt mixad. Har annars inte upplevt det som så vanligt förekommande.
Det som kan sägas är att en omtagning nästan aldrig görs pga ljudets skull. Det är sällsynt oftast försöker man lösa det med eftersynk.
Jag har tidigare ganska ofta upplevt det behovet, men det berodde på att jag då såg en hel del (dubbad) barnfilm där den ju på vissa visningar var stört omöjligt att hänga med.
Jag såg filmen häromkvällen – MED text! Tycker också att det är hopplöst att uppfatta vad alla säger annars, även om det är hemma och hyfsat tyst runtom. Jag är ändå normalhörande, min pappa som är lätt lomhörd men inte hörselskadad så att han behöver hjälpmedel har ett elände att uppfatta replikerna på bio, så jag håller verkligen med om att svensk film ofta behöver textning, hemma kan man ju välja själv som sagt.
För övrigt gillade jag filmen och det funkade verkligen med illusionen med "två" bröder!
Boknörden:
Tänk vad skönt att det ändå finns textningsvalmöjligheter nuförtiden. Men hederliga gamla VHS:er vad det inte mycket med den saken 😉