Mark ”Chopper” Read är både en ganska ovanlig och en rätt vanlig man.
Han gör sitt yttersta för att bli en legendar inom kriminella kretsar, hans stora idol heter Al Capone, samtidigt är han en man som tål smärta mer och bättre än någon annan jag förut sett på film.
När filmen börjar sitter Chopper i finkan. Han avtjänar ett 16,5 år långt straff, ett straff som förlängts efter att han ställt upp på en kompis och tillika cellkompis. Denna kompis har nu fått nog och knivskär Chopper brutalt och det är rent vidriga scener som uppvisas här. Jag blir ledsen både till kropp och själ, fy fan för att vara både Chopper och polaren i det läget. Det är blodigt och känslosamt och jag fattar direkt hur jävla tortyr-okänslig han är, Chopper.
Det här är alltså en sann historia om Australiens undre värld i allmänhet och snubben Chopper i synnerhet. Eric Bana gestaltar honom och jag ska villigt erkänna att Bana inte är en skådespelare om får mina handflator att fuktas i normalfall men den här filmupplevelsen har ingenting med normaliteter att göra. Chopper är för Eric Bana vad American History X var för Edward Norton, vad Tjuren från Bronx var för Robert De Niro, vad Copland var för Sylvester Stallone. Här har han fått världens jävla chans att visa hela världen att han KAN AGERA och SOM HAN VISAR DET! Är det då en film som nått den stora biopubliken? Nej, inte direkt.
Jag visste inte om att filmen fanns förrän jag fick tipset av Movies-Noir och vill verkligen säga ett hjärtligt tack för det tipset. Det är alltid härligt att se skådespelare glänsa som en nyvaxad Saab och speciellt när man är så totalt oförberedd som jag var nu.
Eric Bana har växt som en påse krassefrön på en bomullsbädd sen jag såg den här filmen. Jag är innerligt och uppriktigt imponerad av honom och jag ska aldrig mer kraxa ett halvbesviket ååneeeeej när jag ser hans namn på ett filmfodral.
Han måste ha pendlat en 30-40 kilo i vikt i filmen. Lika läskigt tokdeffad som han är i filmens början i fängelsemiljön lika chipssvullen och trött i kroppen är han när han kommer ut. Lika stentuff som han är början, lika sjukt skadad är han lite längre fram i filmen.
En stor man på utsidan med en liten och rädd pojkes insida. På det sättet är han en väldigt vanlig man.
Filmen Chopper:
Eric Bana som Chopper:
Här finns filmen.
Har legat ett tag på min att se lista. Bana är lite av en smygare. man lägger aldrig riktigt märke till honom men han gör alltid en bra prestation.
filmitch:
Som vilken smygare som helst alltså 😉
Jag håller med filmitch, Bana är en sådan skådis som jag inte tycker gör dåliga prestationer, men sällan tänker man på honom. Däremot är detta en sådan prestation som satte honom på kartan för min del och jag kan inte annat än hålla med om att Chopper är hans livs roll.
Han är charmig, han är skrämmande, han ÄR Chopper. Personligen gillar jag kanske filmen lite mer än du gör, men håller med om att den främst är sevärd för Banas skull. Jag gillar verkligen hur han kan tappa fattningen helt för att i nästa stund ångra sig och vilja hjälpa sina offer.
Movies-Noir:
Jaaaa, den där schizosidan han har den gör Bana så HIMLA trovärdigt. Han är läskig Chopper. Ingen man vill träffa på en mörk natt på en illa upplyst gångväg direkt.
Igår såg jag The Bunny Game. Den var jobbig att se, en extrem film. Så tänk dig för innan du ser den.
Micke:
Och vad händer när du skriver sådär? Den hamnar på hyrlistan på LOVEFILM såklart 🙂
Jag såg också den här rullen för ett gäng år sen efter tips från den gode M-Noir. Jag gillade filmen men det blev ett medelbetyg. Återkommer med recension.
Jojjenito:
Ser fram emot den. Ska bli kul att se om du hyllar Eric Bana lika mycket som jag. 🙂