The Dark Knight Rises har haft premiär (recension kommer på måndag), jag klurar fortfarande på slutet på Inception och efter att ha köpt The Dark Knight på Blu-ray och blivit stående en halvmeter från TV:n i två timmar bara för att begrunna den helt makalöst klara bilden kände jag att det var dags för en helg tillägnad Christopher Nolan här på bloggen.
Jag har två av hans filmer kvar som jag inte skrivit om än och dessa två tänker jag beta av nu. En idag och en imorgon. Vill du läsa mer hittar du recensionen av The Prestige här. Batman Begins tänker jag faktiskt inte ge en andra chans, maken till tråkig film….Liam Neeson…hua. Men nu till något helt annat.
Alaska är inte ett dumt område att använda som spelplats i en film, det är nästan lika bra som dom norska fjällen.
Insomnia är från början en norsk film som gjordes redan 1997. Erik Skjoldbjærg regisserade och i huvudrollerna fanns Stellan Skarsgård och Sverre Anker Ousdal. 2002 gjorde Christoper Nolan en remake på filmen, förflyttade scenariot till Alaskas karga natur, plockade in den knasiga kombon Al Pacino och Robin Williams i rollistan och vips hade han fixat till en rätt annorlunda thriller, i alla fall med amerikanska mått mätt.
Al Pacino spelar den stentuffa Los Angeles-polisen Will Dormer som skickas till Alaska för att hjälpa den lokala polisen lösa ett flickmord. Med sig har han sin kollega Hap (Martin Donovan) som han inte riktigt drar jämnt med.
Alaska, liksom dom nordiska delarna av vårt eget land, har en egenhet som kan upplevas som sjukt konstig i dom ovanas ögon: det blir liksom aldrig mörkt på sommaren. Natten är lika ljus som dagen och för en man som Will som inte har ap-lätt att somna är detta ett gissel. Dagar av sömnlöshet adderas till varandra, hjärnan spelar honom spratt och han ser ut som han har valnötter inopererade under ögonen.
Den lokala polisen Ellie (Hilary Swank) har tagit med sig duktig-flicka-devisen ända in på arbetsplatsen. Hon är metodisk, noggrann och tråkig så klockorna stannar men när hon osar ugglor i mossen så är den otäcka lukten oftast rätt och hon låter inte gapiga storstadspoliser köra över henne, inte ens en polis hon verkligen ser upp till.
Jag har sett Insomnia fyra gånger genom åren, varje gång startar jag filmen med föresatsen om att den ska vara himlastormande bra. Det är den inte. Insomnia är en habil thriller med en hel del sköna välskrivna scener men den biter sig inte fast hos mig, den rinner mer förbi som en vild sommarflod. Eftersmaken är god, Nolan har fått till en tuff stämning bland alla dessa oformliga stenar och Al Pacino gör mig glad trots att han spelar över och vägrar artikulera med någon annan kroppsdel än underläppen.
Insomnia är i mina ögon den Christopher Nolan-film som är mest mainstream. Detta är inte på något sätt negativt menat, filmen är sevärd och speciell men som thriller betraktad är den ganska medelmåttig. Allt är liksom…..lagom. Utom Al Pacino då. Han kan inte ens stava till det ordet.
Nolans sämsta som regissör tycker nog jag, jag tyckte knappt ens att det blev en habil thriller. Visst, annorlunda, men inte särskilt bra.
Sofia:
Jag tycker också att Insomnia är det sämsta han gjort, men Nolans sämsta är lika bra som en del andra regissörers bästa. Lite på samma sätt som Woody Allen.
Helt klart en av dem med hög lägstanivå.
Du har en Nolanhelg och jag en kokainhelg se där. Har inte sett orginalet men minns denna som ganska bra. Just scenerna med en Pacino som försöker sov a är riktigt bra känner så själv ibland när jag är i Norrland på somrarna. Skulle nog få behöva se om filmen ngn gång.
filmitch:
Kokainhelg. Det låter det 😉
Här var det störningar i sömn och tid 😉
Gillar den här. Lite underskattad skulle jag vilja påstå. Tycker Nolan fångar ämnet bra och ja, det funkar helt enkelt i mina ögon.
Inte hans bästa, men Insomnia är en bra thriller värd att se. Och bättre än den norska originalet.
Movies-Noir:
Tyckte du den var bättre än originalet? Jag tyckte dom var rätt olika trots att manuset är detsamma men jag gillade Stellan Skarsgård i originalet. Men om den filmen är sämre än Nolans vete tusan.
Jag har för mig att jag såg denna före originalet så det påverkade nog en del (brukar ju vara så). Skarsgård minns jag också som bra, så inget fel där. Minns även att hans karaktär var lite sliskig med den där tjejen. Men som helhet kändes Nolans version bättre, ja. Originalet är dock också klart sevärd.