Rachel (Constance Wu) har bott i New York sen hon var bebis. Hennes mamma emigrerade till USA från Kina och Rachel är betydligt mer amerikan än kines i sitt sätt att vara och tänka. Rachel är vuxen nu, jobbar som ekonomiprofessor och är tillsammans med Nick (Henry Golding) vars familj bor i Singapore. När Nicks bästa ska gifta sig i Singapore bjuder Nick med sig Rachel och först då får Rachel reda på att Nicks familj är en av Singapores rikaste – och att hans familj kanske inte är av den trevligare sorten.
Crazy Rich Asians känns som en frisk fläkt i romcomfacket även om det inte är en film som stannar kvar speciellt länge i mitt medvetande. Jag fick en underhållande stund och det ska inte föraktas. Snygg, välspelad och med ett bra manus, vad finns det att inte gilla?
Hur mycket av en frisk fläkt är den i det stereotypa nationalitetsfacket? Eller är det bara titeln som är menad att vara lite provocerande?
Sofia:
Jag tycker inte filmen känns så värst provocerande. Visst drivs det en del med det stereotypa men det är också lite av filmens ”grej”, kulturchocken/skillnaden mellan människor som ser likadana ut på ytan men som är uppväxta i olika världsdelar.
Var lite nyfiken på denna och fick en småtrevlig stund ungefär halva filmen. Tyckte den tappade längre in och blev till slut lite besviken på den.
Den asiatiska marknaden är enorm och blev inte överraskad att filmen blev en succé. Nu bygger filmen på en boktrilogi och planen är att göra en trilogi filmer av det hela. Kommer väl själv inte se fler filmer i trilogin, men vore kul om den öppnade dörren till fler asiatiska filmer på den amerikanska marknaden.
http://moviesnoir.blogspot.com/2018/12/crazy-rich-asians.html
Movies-Noir:
Vilken otrolig buzz det var runt filmens skådespelare på röda mattan innan Oscarsgalan. Det hade aldrig hänt för bara några år sedan. Inte heller att en asiatisk romcomskådis blev presentatör. Coolt ändå. 🙂