När jag var i tjugo-års-åldern var Krzysztof Kieslowski den kanske mest spännande regissören som fanns (näst efter David Cronenberg och Luc Besson som liksom alltid funnits där).
Det kryllade inte av filmpretton i min närhet och jag var rätt ensam om att ha koll på en polsk regissör med ett namn ingen ens kunde stava till så när han slog på stora trumman och gjorde sin färggranna trilogi Trikoloren med den blå, den vita och den röda filmen så var det ingen som direkt gjorde vågen när jag ringde runt och frågade kompisarna om biosällskap.
Vet man inte bättre så är det lätt att tro att en film signerad Kieslowski bara är nittio minuters svårmodigt helvete gjord för bibliotikarier och quinnor i pälsmössa. Vet man lite mer så är hans filmer mer som nedslag i vardagen, som livssymboler, för livet är sällan som i tjommiga Goldie Hawn-komedier eller som i Sex and the city. Allt kan hända och allt händer och där är Kieslowski med sin kamera och försöker visa det för omvärlden på det sätt han gör bäst.
Den blå filmen börjar med en bilolycka. Den framgångsrika kompositören och den 5-åriga dottern dör och ensam kvar blir Julie (Juliette Binoche), hustrun, som är den enda överlevande i kraschen. Hon ska reda upp allt efteråt, sälja det stora huset, ordna med ekonomin, rensa upp bland hemligheter, försöka stå på egna ben och få ett LIV. Kan det vara så hemskt att mitt i denna sorg, mitt i detta mörker så finns en liten liten känsla av frihet i att bli av med allt?
Vet du med dig att du avskyr allt som inte stavas Steven Seagal och hatar alla skådisar som inte pratar som en hederlig gammal redneck och att du gärna sitter i soffan och muttrar om ”franskt dynga” när du ser en svart page på film – se något annat. Slösa inte tiden på detta. Men vill du genom en films förtjänst kanske tänka en helt NY tanke så ge Kieslowski en chans. Den blå filmen sätter igång många funderingar om man tillåter sig öppna sina sinnen.
Det här är inte den bästa filmen Kieslowski gjort men bra, det är den.
Jag gillade inledningen extremt mycket. Den var väldigt suggestiv. Fast sen tyckte jag den tappade en aning.
Konfrontationsscenen inne i badrummet med älskarinnan, den var också rätt bra.
Vilken är din favorit med Kieslowski?
"Quinnor i pälsmössa" och vadå saru att du sa? 😀
Anton:
Den röda filmen och En liten film om konsten att döda.
Boknörden:
Quinnor i pälsmössa och såna som du! ;D ;D ;D
Såg om denna trilogi i vintras och det var som att uppleva den på nytt, jag tyckte helt tvärtom om filmerna mot när jag såg dom första gången. Tror jag skrev om dom i februari, mars om jag inte minns fel.
BlueRoseCase:
Det du skriver är intressant. Jag tror att man ser och känner och fokuserar på olika saker i hans filmer beroende på var i livet man befinner sig själv.
Men för i helvete, Fiffi. Det här är ju i alla fall en fyra. Älskade filmen när jag såg den för evigheter sen.
Det får bli en omtitt på hela trilogin och färska åsikter. Kanske har jag ändrat åsikt. 😉
Återkommer även med vettigare kommentarer när jag hunnit läsa din recension ordentligt.
(PS. Har noterat att folk censurerar sig själva både i inlägg och kommentarer bland filmbloggarna. Får jag fråga varför?)
Jojjenito:
Men förihelvete Jojjenito, man får väl ändra sig? ;D När jag såg den första gången var det en fyra men nu, nej, en trea. Det är fortfarande en BRA film.
Vad menar du med att folk censurerar sig själva?
Som sagt, mycket möjligt att jag ändrar åsikt. Grejen var att jag hade glömt av filmen och så såg att du sett den och tänkte "åh, den var magisk"… nepp, en trea. Men en trea är fortfarande en BRA film som du säger.
Angående självcensur, tänker bara på ord, t ex: j-vla, f-n. Jag är allergisk mot sånt (kan inte hjälpa det, förmodligen nåt medfött jag har).
Jojjenito:
Ahaaa, du menar så. Jag har inte tänkt på det, kanske för att jag själv har rätt lätt att brista ut i fullblodssvordomar om det skulle behövas, både muntliga och skriftliga.
Min förra kommentar försvann 🙁 …
Jag frågade om det blitt något fel eftersom det försvunnit kommentarer du skrivit efter ditt inlägg som var före det här eller har du helt enkelt plockat bort det? Hälsningar / Niina
Niina:
Jag har inte plockat bort något men nu när du säger att din kommentar försvunnit ska jag bege mig in och dubbelkolla spamfiltret.
Men det står att du skulle ha raderat inlägg igår på bloggen du skrev då om musik…två inlägg är borta…kommentarer alltså… bara undrade om någonting är fel eller om du tagit bort nåt. internet är knepigt ibland!!! /Niina
Niina (igen):
Ingenting i skräppostfiltret. Vet inte varför din kommentar försvann…
Jag tror inte att någon av mina kommentarer försvunnit, är det någon särskild du tänker på?
Niina:
Jahaa, det var dom du tänkte på. Det var jag som raderade dessa kommentarer eftersom jag skrev svar alldeles för fort och det blev tokfel. Jag fattade inte ens själv vad jag svarade på ;D
Nej det står bara att inlägget tagits bort från personen som lagt in det. Dvs dig. Tänkte bara om det var något fel. (det här med fem filmerna och musik alltså) Nåja, det verkar som om du har en filmintresserad familj. Låter härligt. Önskar att min familj var så! /Niina
Niina:
Nix, inget fel annat än i min trötta skalle just då ;D
Går det inte att omvända familjen tror du? Ett filmintresse kan ju vara en jättekul grej om den är gemensam men ett gissel om man är ensam om att vilja gå på bio hela tiden (eller sitta framför TV:n) och resten av familjen vill typ….åka skidor ;D
Alla andra vill typ bara vara för sig själva, ungarna har sitt och min karl vill bara dega vid datorn eller spela tv-spel. Trist som fasen… /Niina
Niina:
Å andra sidan, vänd på det. Nu har du chansen att se alla filmer DU vill se, utan att kompromissa. ;D
Inte riktigt då någon alltid sitter vid vår tv. Min karl sitter där nu och sover. Ganska surt för han har kontrollen i handen som om den vore fast gjuten!!! /Niina…
Niina:
Titta på film i datorn då? Den har ju du nu ;D
Det är ju inte samma upplevelse! Ska nog slå liv i honom. /Niina
@Nina: Låter som en ypperlig anledning att skaffa ytterligare en TV (eller en större skärm).
@Fiffi: Intressant, jag såg också om Trkoloren för inte så länge sedan och älskade också både dem och Kiselowski förbehållslöst. Past tense! Vid omtitten tyckte jag inte alls att de behållit magin (gällde för alla tre) och blev nästan lite…sega. Så din trea upplever jag som mycket motiverad. Snygga var de naturligtvis fortfarande och Preisners musik är helt underbar.
Av de tre tyckte jag nog att Blanc fortfarande var rätt underhållande med sina små absurditeter men Rouge orkade jag inte ens se klart. Övriga Kieslowsi törs jag ju inte ens uttala mig om numera 😉
Sofia:
För mig har den blå och den vita filmen "bytt plats" i rangordning nu när jag sett om dom. Recension på den kommer om ett par dagar eller så. 🙂
"Jag har inte tänkt på det, kanske för att jag själv har rätt lätt att brista ut i fullblodssvordomar om det skulle behövas, både muntliga och skriftliga."
Hehe, jo, jag märkt det.
Nåväl, det förekommer en del j-vla, f*n, h**vete lite här och var och förstår det inte. Men ok, nåt världsproblem är det inte. 😉
Jojjenito:
Det finns så mycket skit och elände i världen så jag tycker inte en svordom här och där är så farligt. Dom skrivs/sägs oftast av en anledning.
Ah, tycker nog också att filmen bör få en fyra, men visst, jag borde nog också se om den. Jag hade velat känna dig i tjugoårsåldern. 🙂 Då var jag också ensam om att se Kieslowskis filmer. Min favvo var också den röda. Måste för tusan se om den också…
Pinga:
Tänk så synd att vi inte kände varandra då, vilket vi i och för sig inte gör nu heller men i alla fall, det hade varit roligt med biosällskap ;D
Fiffi: Vill bara göra det tydligt att mitt problem alltså är att man censurerar svordomen, att man skriver f-n istället för fan om det faktiskt är fan man menar. Jag har oerhörda problem med censur, och i synnerhet självcensur. Så jag applåderar dina svordomar; låt dem flöda. 😛
Såna här filmer går inte att förklara med ord. Jag nöjer mig med betyget 5/5