Det äkta paret Georges och Anne (Daniel Auteuil och Juliette Binoche) bor med sin son i ett övre medelklassområde någonstans i Frankrike.
När filmen börjar har någon lämnat en videokassett utanför ytterdörren med en inspelning som föreställer deras hus under ett antal timmar.
Dom blir såklart konfunderade och när videoband nummer två dyker upp är det inte roligt längre. Dom kontaktar polisen som inte kan göra något så länge det inte handlar om uttalade hot.
Videobanden kompletteras med barnsligt tecknade vykort med tillhörande rödkritat blod och nu börjar paret bli rädda på riktigt och när nästa band dyker upp föreställande Georges barndomshem börjar tankarna hos både Georges och Anne dyka upp: kan det vara något i Georges förflutna som är anledningen till detta?
Jag har en hel del att säga om Dolt hot.
Det första är att Juliette Binoche aldrig varit bättre än här.
Det andra är att Daniel Auteuil kanske aldrig varit sämre. Det kan i och för sig bero på att han är så fruktansvärt osympatisk i sin roll som Georges, men jag har taggarna utåt mot honom genom hela filmen fast jag egentligen inte vill.
Det tredje är att jag just nu är redigt trött på regissören Michael Haneke. Jag behöver en paus från honom. Det här är återigen en film där han valt att inte redovisa någon form av slut och här är det verkligen INGET slut alls. Eftertexterna börjar hux flux bara rulla till synes mitt i filmen och jag ställer mig upp på vardagsrumsgolvet och skriker: VAFAAAN?? SKÄMTAR DU MED MIG???
Visst, Hanekes sätt att berätta en historia främjar den egna fantasin, inlevelseförmågan, fria tolkningar och allt det där men man kan inte säga A utan att ens andas B, det funkar liksom inte, inte för mig i alla fall. Jag blir frustrerad och halvgalen i huvudet, jag vill ha svar, ja så fyrkantig är jag. Varje bra historia har en början, en mitten och ett slut men om denna sanning är jag och Herr Haneke tydligen rätt oense.
Min syn på filmen sekunder efter eftertexterna:
Min syn på filmen ett dygn efteråt:
I love you! Precis så reagerade jag när jag hade sett Dolt hot och då var det den första Hanekefilmen jag sett. Skillnaden är dock att jag ännu inte nått upp till det där trea-betyget i backspegeln. Funny Games är ett under av closure jämfört med den här.
Känns som jag sett för lite av Hanekes alster men det verkar som man verkligen måste vara på rätt humör annars kan det nog bli en trist upplevelse.
Såg den här på bio medan jag fortfarande var Hanekefil var i samband med den här och vargens tid som jag gav upp och aldrig hittade tillbaka till honom.
Det enda som jag minns som mästerligt bram var iscensättningen av när de tittar på bandet och börjar spola i det. Den interaktiva känslan har jag sällan fått av filmen som medium.
Du borde verkligen se Kod Okänd, det är hans mest "mainstream" film, ungefär som han gjort en egen short cuts… Även 71 fragment är intressant. Påminner en hel del om Ruben Östlunds filmer.
Sofia:
Alltså, när man lägger två timmar av sitt liv på att se en film, få en historia berättad och sen SKITER REGISSÖRSJÄVELN I ATT FIXA TILL ETT AVSLUT, det är klart man (= jag) blir uppretad. Skitknepigt och nonchalant är det, även om det i samma veva är "stor konst". 😉
filmitch:
Ibland räcker det inte ens att vara på rätt humör ;D
Joel:
Resten av hans repertoar ligger i min LOVEFILM-lista och väntar men egentligen borde jag nog sätta dom på paus ett tag och liksom vänta in Heneke-suget lite, om det nu finns något kvar 😉
Men du, hur gick det med spacklingen? 🙂
Haha det gick jättebra… bättre än med bloggandet och julkalendern… =) Får väl slänga upp bilder på hur hallen blev. Det blev riktigt fint.
Hej Fiffi! Anton här ifrån the lost boys! Vi har ändrat webbdomän till Videofest.se gå gärna in och kolla in mitt första videoavsnitt. Jag ställer två filmer mot varandra.
Joel:
Så du menar att det inte går att hinna med både hallrenovering och blogg? Hmmm…Och jag som ska bygga om hela köket snart.
Men världen är bra liten, håll med om det. 🙂
Anton:
Självklart hänger jag med till nya sajten. Kul grej, ska kolla direkt 🙂
Låter lite som Lynchs Lost Highway. Som vanligt gör din ilska mig nyfiken… 😀
BlueRoseCase:
Är du lite självplågare? ;D
BRC: Blanda in Lynch i det här. 😉
Fiffi: Som vanligt slog min pretto-gen till och jag var tvungen att ge godkänt till Dolt hot pga den äckliga känslan som filmen hade. Kanske dyker upp en halvgammal recension på min blogg.
Jojjenito:
Jag tror jag hittade din halvgamla recension, via nåt forum när jag i ren desperation googlade efter "meningen med slutet på Dolt hot" 🙂
Så alla filmer med äcklig känsla får godkänt av dig? Auhmmmm (ett såntdär "tankeljud" när jag lägger hakan i handen, lägger pannan i djupa veck och stirrar i fjärran)
Jag förstår din ilska, men i just det här fallet lämnar han lite trådar att nysta i iaf. Det händer ju faktiskt lite i allra sista scenen (även om det tog mig tre tittar innan jag själv upptäckte det). Roligt att du uppskattade den mer efter lite eftertanke, men vad exakt kände du blev bättre med lite perspektiv? 🙂
addepladde:
Det var nog mest det att jag lugnade ner mig. Hjärnan funkar ju inte så bra när man är arg 😉
Ja. Det händer en ju en grej där i trappan, plus den där scenen i simhallen, men ändå, jag blir TOSSIG!!!
Fiffi: Nja att det har varit stiltje på bloggfronten har mer haft med en massa grejer på jobbfronten. Har påbörjat ett antal texter som jag ska försöka färdigställa men gör inte misstaget att sätta en deadline den här gången.
Joel:
Att ge sig själv deadlines för texter till sina egna bloggar är inget annat än glädjedödare. Det hakar sig lätt om det blir ett måste.
fiffi: Haha, ja, visst är det märkligt att gilla filmer med äcklig känsla. Håller med. 😉
Hmm, minns inte att slutet skulle vara speciellt irriterande men det kanske det var. Addepladde nämner nåt som hände i slutet. Hmm, jag får ta och leta upp min gamla recension och kolla om det var nåt jag uppmärksammade.
Och till BRC: Skrev fel ovan. Ska vara "Blanda INTE in Lynch i det här". 😉
Jojjenito:
Den scenen jag tror Addepladde menar är slutscenen i trappan, den som är sååååå lång och där det till synes inte händer någonting alls men om man kikar lite närmare på vilka som är i trappan och vem som kommer ut genom dörren då finns det ett sammanhang som GIVETVIS är långsökt och inte självklart på en fläck men som skulle kunna vara någon form av idé till ett slut…