Publicerat av fiffi

BACK TO THE 80´S: DRÖMMARNAS FÄLT (1989)

Ray Kinsella (Kevin Costner) är pappa, make, föräldralös, baseballintresserad samt nybliven bonde. En dag när han knallar runt på sitt nyligen införskaffade majsfält hör han en röst som säger ”if you built it, he will come”. Ray är en stabil man, han är ingen lallare som tror på andar, spöken och konstiga röster men han är samtidigt stensäker på vad han hört.

Han är den ”normala” familjefadern och är livrädd för att ses som en knäppis. Allt detta gestaltas med extrem övertydlighet i filmen då dottern tittar på Harvey med James Stewart på frukost-TV:n och Ray stänger av för ”han är en galning”, när Ray är i affären spelas Crazy med Patsy Cline och när han pratar med sin fru över middagsbordet spelas What a day for a daydream med Lovin Spoonful på radion. Jaaaaa *suck* vi fattar att den som skrivit manus tycker att han är kocko, sätt upp en skylt annars, en lättläst med STORA bokstäver så att även döva tittare verkligen förstår.

Den som enligt rösten ska komma om Ray bygger en baseballplan på majsåkern är den legendariske basebollstjärnan Shoeless Joe Jackson (Ray Liotta), den DÖDE legendariske baseballstjärnan Shoeless Joe Jackson.

Jag minns den här filmen som gullig, jag minns den som mysig, jag minns en stilig Kevin Costner i högt skurna Lee-jeans och jag minns baseballkläder. I princip är det bara minnena kring Kevin Costner som inte sviker mig. Filmen är inte gullig, den är banal. Filmen är inte mysig, den är irriterande. Och baseballkläder javisst, men gör baseballkläder nån glad –  egentligen?

Några halvtrevliga scener och Kevin Costners myckna screentid är det som gör att betyget håller sig borta från en etta.

Temat heter Back to the 80´s och idag går det i mål. Men först kommer en film kl 12 och en film kl 18, sen är åttiotalet slut på bloggen i alla fall i den här inramningen.

8 svar på ”BACK TO THE 80´S: DRÖMMARNAS FÄLT (1989)”

  1. Lite som en bizarro Take Shelter? Potentiellt tokig man tar sig an ett Äntligen hemma-projekt av episka proportioner på lösa grunder.

    Svara

    1. Steffo:
      Ja det kan det ju vara. Också. Mumma för en 80-talssjäl alltså. Fattar inte vad som gick fel bara, varför den inte funkar på mig. *skakar uppgivet på huvudet*

      Svara

  3. Ja, jag håller med Steffo – det här är bra. En nostalgisk 80-talare som jag minns som mycket trevlig och inte minst mysig. Att den må vara övertydlig i att visa upp att han ses som knäpp tycker jag inte stör. Det är ju lite det som är poängen. Tycker helt enkelt den är så fint paketerad.

    Frågan är om denna film av någon anledning kanske tilltalar killar mer än tjejer? Har inte funderat på det tidigare, men när jag tänker efter…

    Field of Dreams är en fyra i min bok och toppar även 1989-års lista över mina favoritfilmer. Åtminstone tills jag sett om den 😉 Bör dock sägas att det inte fanns någon supertoppfilm just 1989.

    Svara

    1. Movies-Noir:
      Kan vara så att det här är mer av en ”killfilm”. Det förklarar saken i såna fall, då är det inte mig det är fel på, det är biologi helt enkelt. *andas ut lite nu* 😉

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.