Det finns tre sorters Dum och dummare-människor här på jorden: dom som sett första Dum och dummare och skrattat läppen av sig, dom som sett första Dum och dummare och inte fattat humorn alls och dom som aldrig skulle få för sig att se någon Dum och dummare, inte ens med en laddad pistol mot tinningen.
Det finns tre sorters Dum och dummare 2-människor här på jorden: dom som sett den första och har längtat efter denna uppföljare sedan 1994, dom som inte sett första men som ser den här ändå och dom som fortfarande aldrig skulle se en Dum och dummare-film hur många siffror som än kommer efter men som ändå berättar hur jävla dålig filmen är, gärna högt och gärna tydligt så alla både hör och ser att här är en människa med en annan typ av humor, kanske till och med en sofistikerad smak, en som aldrig skulle sjunka så lågt som att skratta till skämt baserade på kateterhumor, fis-i-bil-panik eller rövsmörsdofter.
Jag tillhör kategori ett både vad gäller originalfilmen och uppföljaren. Jag älskar Dum och dummare och jag var överlycklig när nyheten att det skulle komma en Dum och dummare 2 släpptes. Att både Jim Carrey och Jeff Daniels skulle reprisera sina rollfigurer Lloyd Christmas och Harry Dunne var stort, det var som att få träffa sina svagbegåvade kusiner från landet igen. Glädje med skämskuddevarning om man säger så.
Jag har svårt att se att någon som gillar originalfilmen tycker att den här filmen är helt värdelös, det är liksom samma film bara med en liten annan twist på skämten. Detta är filmens styrka och svaghet. Det blir småputtrigt, fnissigt och mysigt men det blir inte samma gapflabb som i första filmen, vilket är helt logiskt. I biopubliken skrattades det gott bland både vuxna och tonåringar, filmen håller ett genomgående bra tempo och det är inga direkta svackor. Jag är nöjd och glad, det var härligt att se något rättigenom hjärndött, det är en riktig må-bra-grej ibland. Rövsmörshumor ska verkligen inte underskattas.
PS. Bill Murray gör en roll man aldrig sett honom göra förut. Håll ögonen öppna, det är lätt att missa honom. DS.
Fast jag vill lägga till en fjärde kategori eftersom jag själv anser mig tillhöra den: de som sett första filmen och älskar den men som ändå inte är jätteheta på en uppföljare eftersom uppföljare tenderar att per definition vara sämre, alternativt mycket sämre, än originalen.
Och när det nu sket sig med Arboga-visning kommer det sannolikt att dröja innan jag bänkar mig inför den här. Men ditt förtroende för den tar jag med mig
Sofia;
Det är ju en film som inte nödvändigtvis behöver ses på bio, du kan med gott samvete se den hemma.
(och nu undrar jag varför mitt första svar på din kommentar hux flux försvann, jag svarade alltså den 17:e, Weird. Nåja. Inte mycket till svar men ändock, vill ju inte att du ska tro att jag dissat din kommentar ;))
Tur att du skrev ett nytt svar. Jag var beredd att säga upp bekantskapen 😉
Sofia:
Pieeeuuuhwww 😉
Som älskare av första rullen känner jag mig inte ett dugg orolig här.
Klart man kommer att gilla återbesöket hos dårarna. Det här kanske är en sådan rullen där egentligen själva handlingen inte är så viktig?
Iaf inte för oss ”old-timers”…?
Steffo:
För att vara en film där handlingen inte är så viktig så har denna film faktiskt en bra handling, en som funkar från början till slut. Det är man inte så bortskämd med i denna typ av film. 😉