Ibland när jag ser vissa filmer får jag som en reflexmässig reaktion att jag vill stoppa ner fingrarna djupt i halsen. Jag vill krafsa lite på gomseglet och sen se resterna av dagens lunch liksom glida ner längs sanitetsporslinets insida och ut till reningsverket. Dom gånger detta händer är när jag ser idiotfilmer och samtidigt har den intelligenta, tänkande delen av hjärnan satt på ON.
Sen händer det, visserligen mycket sällan men ja det händer, att kräkreflexerna liksom sätts igång men att jag verkligen inte kan spy för det är otroligt svårt att kräkas och skratta samtidigt. Kanske något du känner för att prova? Jag lovar dig, det ÄR svårt.
Att se Easy A är att mentalt utmana allt jag tror på. Easy A spelar på alla klyschor jag egentligen avskyr, den radar upp (amerikanska) kristna höga-häst-ryttare som moralpredikar, den pendlar mellan att ha en syn på sexualitet som ansågs pryd på 1700-talet för att i nästa sekund prångla ut den lukrativa idén med prostitution i high school-miljö och den spelar bra länge på den unga kvinnan som offer.
Men. Easy A är en asrolig film! Där skiter sig alla mina argument. Jag kan sitta här och vara vuxen och klok och tycka si och tycka så men fan, jag garvade läppen av mig! Emma Stone är ett komiskt geni och även om jag inte för en sekund tror på att hon är 17 när hon använder ett språk och har ett röstläge som påminner om en whiskyhinkande storrökande 40-plussare med 680 högskolepoäng och eget direktnummet till CSN så krattar jag gången, jag skottar uppfarten, jag putsar skorna, ja, jag lägger mig platt ner och erkänner att jag är typ KÄR i hela hennes uppenbarelse.
Easy A är helt enkelt en skitjobbig feel-good-film. Hur det är praktiskt möjligt att förena detta vet jag egentligen inte men det är sannorlikt där filmens storhet ligger. Stanley Tucci, Patricia Clarkson, Thomas Hayden Church, Amanda Bynes, Dan Byrd, Lisa Kudrow, hela ligan hjälper till att göra Easy A till mer än en vanlig collegefilm.
Jag tar upp fingrarna ur halsen, torkar skrattårarna och dristar mig till att applådera en smula. Collegefilmer är inte någon av mina favoritgenres men det här är en collegefilm med eftersmak och det funkar på mig.
Hur ska jag tackla denna film, verkar vara avskyvärd & bra. Nyfiken blev jag i alla fall
filmitch:
Den är mer bra än avskyvärd, det är nog mest jag som är känslig för dumma/korkade/elaka människor – både på film och i verkligheten.
Jag är väldigt nyfiken på denna film!
Sara:
Ska bli kul att läsa vad du tycker när du har sett den 🙂
Vill också se den här! Emma Stone är bra, det ska bli kul att se henne i den kommande Spider-Man-filmen.
Jag tyckte hela filmen sög ordentligt faktiskt, inte bara för att hela storyn känns, med risk för att låta på tok för politiskt korrekt, osmaklig. Utan också då jag inte tyckte den var ett dugg rolig. Visst Emma Stone är söt som socker, men det gör inte filmen speciellt mycket bättre i mina ögon.
Tacka vet jag oskyldig humor som i En Fisk som heter Wanda. 😉 Den funkar den.
Haha, skönt skrivet. Filmtittande kan väcka de mest motstridiga känslor 🙂
RJ:
Håller med. Ska bli intressant att se hur hon står sig i den filmen 🙂
Plox:
Grejen är den att jag tycker också att filmen sög – egentligen. Jag kunde bara inte värja mig från fnissen och skratten som OCKSÅ bubblade upp, tillsammans med irritationen, suckarna och bismaken.
Känner mig som en fucking schizo när den gäller hela filmen 😉
Sofia:
Helt klart kan det det. 😀