Nyårsaftons morgon började lite annorlunda för mig. Den började med att jag var ledsen. Kudden var alldeles blöt efter drömmen jag nyss haft och orden ”Nå-nåååååååååås, Nå-nååååååååås” ekade i mitt närminne.
I drömmen satt jag i baksätet på en svart bil med tonade rutor och bredvid mig satt min yngsta brorsdotter som även i verkligheten är det sötaste barn med den coolaste personlighet jag någonsin träffat, mina egna inkluderade. I drömmen visste vi båda att bilen skulle sprängas och hon tittade upp på mig med stora rädda sorgsna ögon och sa med sin ljusa röst ”Nå-nååååååååås”.
Jag har dragit mig för att se Eldflugornas grav. Filmen har legat och skvalpat i mitt medvetande sen den kom det där rungande finfina filmåret 1988 men det har liksom aldrig blivit av att jag sett den. Jojjenito, Fripps filmrevyer och The Nerd Bird har skrivit otroligt gott om filmen ( 3 X 5/5!) och Movies-Noir tyckte om den (3,5/5). Jag litar verkligen på deras omdömen, det är mer mig själv jag inte har ordentlig koll på.
Historien om syskonen Seita och hans lillasyster Setsuko som försöker överleva bland bombningar, hemlöshet och svält i andra världskrigets Japan är på pappret ingen skrattfest a la Disney direkt. Jag har medvetet väntat in rätt mental form för att orka se filmen, för att kunna bedöma den på rätt sätt. Att vakna en ledig dag med huvudet på en gråtblöt kudde och en liten flickas ledsna blick på näthinnan, kan det komma en mer rätt dag att se denna film? Troligtvis inte. Det är nu eller aldrig.
Jag bullar upp i soffan med en blå kopp te och nyinköpta näsdukar med minionerna på. Andas sakta in genom näsan, ut genom munnen och trycker på play.
Jag dog på kvällen den 21 september 1945.
Sofia från Rörliga bilder och tryckta ord har också sett filmen och skriver om den idag. Klicka här för att komma till hennes recension. För egen del är jag tvungen att uppdatera min årsbästalista från 1988, den nya finns här.
Usch då, vilket filmval för en nyårsafton! Men hade du feelingen då, där på morgonkvisten, så förstår jag dig. Den är ju brutalt sorglig, men det finns kanske något renande i den känslan också?
Tack för pingen!
PS, du såg väl den med japanska röster?
Henke:
Jag såg den under helt perfekta förhållanden kan jag känna. Det blev bra, jag kunde hantera den men jag vet inte om jag uppfattade det som renande? Jo, kanske för hornhinnorna och bihålorna 😉
Jag såg den versionen jag hittade på SF Anytime, dvs engelska röster.
Att känna sig jätteledsen och sedan gå vidare kan ge mig en renande känsla. Det mest extrema men typiska fallet är känslan efter en begravning, om du förstår vad jag menar.
Ouch, engelska röster… Hmm, jag tror att den är bättre med de japanska. Jag lyssnade lite på den engelska varianten och det föll inte i god jord hos mig i alla fall. Speciellt Setsuko lät bättre på japanska.
Henke:
Jag förstår hur du menar, speciellt om man jämför med en begravning. Att ha klarat av något oöverstigligt jobbigt, att tårarna liksom….tar slut, att man går vidare. Det kan absolut vara renande.
Gråten i halsen varenda gång jag tänker på filmen. Setsukos röst finns i mitt huvud lika tydlig som någon som jag känt hela mitt liv. Skönt att höra att du omfamnade filmen på samma sätt som vi övriga blödisar 🙂 Jag såg också filmen med japanska röster, det funkade väldigt bra, men det gjorde uppenbarligen de engelska också!
Cecilia:
Blödisar, vilket bra ord, stämmer på pricken. Å andra sidan, jag har svårt att se att jag _inte_ skulle reagera såhär, fan, det finns inte en enda ljusglimt i hela filmen. Så satans svart! Samtidigt känns det som en sann och tydlig bild av verkligheten och då vill man bara börja böla igen.
Jag hade gärna sett filmen med originalröster men det tåget har gått nu, jag kommer aldrig se om den här filmen. Inte än på trettio år i alla fall.
Ingen högoddsare att du skulle känna så här inför filmen men det verkar om inte annat ha varit en renande upplevelse på många plan. Jag såg den ju också på engelska (återigen, tack för tipset, där gick den sista vouchern!) och tyckte det funkade ok men det är klart att jag hellre hade tagit den på japanska.
Sofia:
Jag hade vouchers som gick ut 2014-12-31 och trodde mig kunna använda dessa men se, det gick ICKE. Superkonstigt. Mejlade SF Anytime och snabbt som en virvelvind fick jag svar och nya vouchers. Jätteschysst!
Kommer du se om filmen med japanska röster någon gång tror du?
Snabbt jobbat på en nyårsafton! Jag skulle definitivt kunna tänka mig att se om med originalröster.
Sofia:
Verkligen. Imponerande!