Herregud. Så tänkte jag när eftertexterna till den här filmen rullade. Herregud alltså. Hur läskigt kan det inte vara ibland att titta på film, hur nära verkligheten kan fiktionen snudda utan att det blir olidligt? Sen tänker jag herregud igen och inser att anledningen till att jag tänker herregud inte bör skrivas ut i ord i min recension av en mängd olika anledningar. Jag tänker alltså skriva A, ta en paus, hoppa över B men fortsätta med C.
Så nu blir det paus.
Paus.
C!
Enough said handlar om Eva (Julia Louis-Dreyfus), skild, mamma och massös som är rätt less på att bära runt på sitt ihopfällbara massagebord, montera upp och montera ner det hos kunder. Hon skulle kanske vilja träffa nån men hur gör man det? Var finns en man värd att satsa på?
På en fest slumpträffar Eva två personer som kommer förändra hennes liv en hel del. Marianne (Catherine Keener), en piffig poet med småstel kropp som skulle kunna fixas till av en handfast massös som Eva och Albert (James Gandolfini), stor, bullrig, charmig, rolig – och singel. Resten är som man säger….historia. Det är dessutom en historia som hoppar upp och sätter sig på en liten egenhändigt täljd träpil och jag ser framför mig att en Dobby-liknande liten figur sitter på en mossig sten i skogen och skjuter pilen rätt in i mitt hjärta. Vad Dobby har med saken att göra har jag ingen aning om men det är vad jag ser framför mig.
Enough said är en vuxen film i ordens allra bästa bemärkelse och det är en fullträff i ordens mest respektfulla betydelse. Att vilja se om en film i samma sekund som den är slut måste vara det bästa betyg en film kan få och det var precis vad jag gjorde med Enough said. Jag såg om den och kände samma sak efter andra gången. Jag vill se den igen.
Hatten av till filmens manusförfattare och regissör Nicole Holofcener. Det blir inte mycket bättre än såhär.
Och till sist, sov gott James Gandolfini.
Henke och Christian har också sett filmen och i Fredriks sammanfattning av filmerna från 2013 skriver han väldigt fina ord om Enough said.
Ja denna film är otroligt bra. Det är den film jag tänkt mest på av alla filmer jag såg på filmfestivalen i november. Denna kommer ligga högt på min årsbästalista var så säker. Misstänker att jag skulle vilja jacka upp den ett steg vid en omtitt.
Henke:
Ja den är verkligen otroligt bra. Så jäkla….simpel…egentligen men allt bara funkar. Superhärligt!
Utan tvekan en liten pärla till film det här. Hade en del förväntningar redan innan, trots allt två favoriter som ställdes mot varandra, och kan inte säga att jag blev besviken på något sätt. Louis-Dreyfus och Gandolfini fixade biffen galant!
Förmodligen en film även för min topplista så småningom.
Plox:
Hur bra som helst ju, både Louis-Dreyfus och Gandolfini. Kanonkemi mellan dom två.
FInt att vi är så många som tycker om den så mycket!
Fredrik:
Ja, visst är det 🙂
Oops, såg den här i helgen och tyckte den var lite sisådär… 🙂
Gustav:
Vafalls? 😉
Oj, idel lovord – och Gustav. Ska ses!
Pladd:
Hoppas få se en text på en blogg jättenära dig och halvnära mig inom en inte alltför avlägsen framtid. 🙂
Det hoppas jag också!
Wow, toppbetyg till denna? Intressant. Såg den på filmfestivalen och tyckte väl den var ganska ordinär, även om den skönt nog berättar en vuxen historia med vuxna människor. Men mer än en trea/stark trea blev det inte. Gandolfini var nästan filmens behållning, även om flera karaktärer funkade.
Movies-Noir:
Jupp, klart det blir toppbetyg! Finns absolut ingenting att klaga på och filmen kändes i precis hela kroppen. En kanonfilm helt enkelt 🙂