ETT BRA ÅR

Om Martin Scorsese har sin Leonardo, Robert Zemeckis har sin Tom så har Ridley Scott definitivt sin Russell.

Regissör Ridley Scott har jobbat tillsammans med Russell Crowe i fem filmer: Gladiator, American Gangster, Body of Lies, Robin Hood och Ett bra år. Ganska olika filmer rent genremässigt måste man säga och ett romantiskt drama som dagens film känns väldans udda för att vara en Ridley Scott-film. Men han fixar biffen bra måste jag säga.

Max Skinner (Russell Crowe) umgicks mycket med sin farbror (Albert Finney) under sin barndom, en farbror som bodde på en vingård i Frankrike. Den vuxna Max bor i London, jobbar som chef för aktiemäklare på ett stort invenstmentbolag, kallar sina anställda för ”labbråttor” och avverkar kvinnor på löpande band. Hans liv är hans arbete och den luxuösa lägenheten med stora glaspartier och utsikt över Tower Bridge bevisar nånstans hans framgångssaga.

Så dör farbrodern. Max har inte träffat honom på många år men får ett brev där det står att Max är den enda levande släktingen och han har nu ärvt vingården och det lilla tillhörande boendet, ”slottet”. Men Max kan väl (?) inte sköta en vingård, än mindre tillbringa mycket tid eller bo där? Nej, precis. Han vill sälja och det NU. Han har viktiga möten att närvara vid.

Det är klart att man får se terrakottakrukor och solnedgångar över vinrankor och en vacker Marion Cotillard på cykel med äpplen i cykelkorg och schysst slitna utemöbler av järn och en Russell Crowe som öppnar sitt sinne och hjärta för naturen, lugnet och kärleken MEN hur lökigt det än är så är filmen underhållande.

Jag hade i och för sig önskat få se någon mer…..härlig…..man i huvudrollen än Crowe men man kan inte få allt här i livet. Ja, om man inte heter Max Skinner förstås.