Jag tycker om Brad Pitt, jag tycker om Edward Norton och jag trodde jag tyckte om David Fincher men så gjorde han Gone Girl och nu är jag tveksam.
Vad kan då vara bättre än att ta reda på min sanning om Fincher med hjälp av Fight Club, en film jag minns som toppen och som jag längtat efter att se om ett bra tag.
När jag tänker på filmen så tror jag att jag minns hela vilket det visar sig att jag inte gör. Jag minns the rules about Fight Club. Hur kan man inte minnas the rules about Fight Club? Jag minns Meat Loafs bitchtits, jag minns att jag redan 1999 var less på Helena Bonham Carter, jag minns den supercoola förtexten, jag minns slutet, jag minns blodiga slagsmål och jag minns tvål. Jag minns känslan, färgerna, det skitiga, köttiga.
Nu tittar jag på filmen och undrar liiite vad all the fuzz is och was about. Jag tycker fortfarande den är bra men inte SÅ bra. Jag tycker Brad Pitt och Edward Norton är bra men inte SÅ bra. Jag tycker David Fincher gjort en cool film men inte en himlastormande klassiker.
Kanske är han helt enkelt inte någon jättefavorit för mig, kanske är det Seven som är undantaget som bekräftar regeln? Kanske är han bara en 3/5-regissör i min värld nuförtiden? Ja det verkar inte bättre.
Oh no! Ungefär så där kände jag om Pulp Fiction, fast det var första gången jag såg den och ungefär 100 år efter alla andra hade utsett den till en kultklassiker. Fight Club-vurmen har nog (för min del) att göra med att den kom när jag var 14 år och tyckte den var apball då. Har inte sett den på länge dock.
Cecilia:
Till mitt försvar, jag tyckte också den var apball – då. Men det är nåt som saknas – nu – för att jag ska klicka på alla cylidrar. Filmen är lite för kall. Finchers filmer är ofta det, kalla. Skitsnygga, nästintill perfekta på ytan men i total avsaknad av värme. Jag har nog blivit mer kylkänslig med åren 😉
Har inte sett den på länge och ber om att få återkomma men likt dig minns jag den som bra
filmitch:
Jag tycker fortfarande den är bra, en trea är verkligen ett okej betyg men ja…nåt är det som fattas för att jag ska gå ner i brygga.
Inget om filmens subversiva budskap?
dan:
Nej, ingenting alls. Jag lät bli att gå in där 😉
Okej. För mig och många är det just det som ÄR filmen. Eller gillade du inte det?
dan:
Jag gillar det, jag gillar hela filmen, den är bra. Den är klurig och smart och tål att skrapas en hel del på utan att det blir ett luftslott. En trea är inget dåligt betyg även om det kanske känns så med filmer i Fight Clubs kaliber 😉
Det var inte betyget jag reagerade på, bara avsaknad av text om en film som är lite mer än bara försöker vara ”cool” eller ”som är ett av många praktverk av Fincher”. Men, ja, kan inte få allt : P
Det var lite överraskande. Lotten faller olika…
Det var evigheter sedan jag såg den och har ingen aning om den skulle stå sig bra idag. Får se om/när det blir aktuellt att se om den…
Henke:
Var det överraskande? Ja det kanske det var. Fight Club var ingen femma för mig innan mer en stabil fyra så att den sjunker till en trea efter femton år känns inte så jättekonstigt tycker jag.
Vad gav du den för betyg när du såg den om du bara griper tag i minnet från luften?
Jag tror att jag skulle gett den en fyra, som du. Har inga planer på att se om den just nu men risken finns, och den kan nog vara avsevärd också, att jag tvingas sänka betyget vid en omtitt.
Jag är i lite samma läge som Cecilia, tror jag. Jag såg den första gången i tonåren och tyckte den var jädrigt cool (det kan vara så att jag också läste boken och tyckte den var ashäftig, också) så det färgar min bild av filmen lite. Med det sagt, jag tycker nog att den fortfarande är ashäftig! 😉
Daniel:
Då hoppas jag att den känslan håller i sig om/när du ser om den. Filmerna man tokgillar i tonåren får oftast en speciell plats i ens hjärta, det blir något annat när man ser riktigt bra filmer som ”lite äldre”.
Visst är det så! Det är ju alltid svårt att ta på sig dåtidens glasögon och riktigt förstå vad som på riktigt är grejen med klassikerna som Casablanca eller Citizen Kane (eller för den delen Pulp Fiction som Cecilia nämnde). Vad är motsvarande film för dig?
Daniel:
Jag har mångamånga såna filmer, filmer jag älskade dom tonåring och som jag aldrig skulle varken kunna eller vilja sänka betyget på även om dom skulle kännas aningens mossiga idag. Dirty Dancing är en sån film, men det finns många exempel från 80-talet 🙂
Jag såg senast om filmen för fyra år sedan och tyckte om den minst lika mycket som när den var ny. Jag tycker att det är imponerande hur man väver ihop konsumtionskritik och en förvirrad mansroll med en vild historia om galenskap och terrorism. För mig är det fortfarande intressanta ämnen, men visst har de yttre förutsättningarna förändrats bl.a. med 9/11. Däremot dyker liknande konsumtionskritik upp i Två dagar, en natt och den luddiga mansrollen ser man väl i var och varannan film (t.ex. Turist).
Sedan behöver ju inte intressanta ämnen betyda att filmen håller nivån över tid. Just Fincher tror jag underminerar sitt arv genom att göra fler filmer som känns som tomma kopior av hans bra 90-talsfilmer. Tidigare har man ju kopplat ihop hans kyliga perfektionism med det kärnfulla innehållet, men när han nu gjort några substanslösa filmer med samma estetik börjar man kanske istället koppla den polerade ytan till ett svalt ointresse.
Carl:
Det finns mycket som imponerar med Fight Club, det är snyggt gjort att få till en såpass komplex film som ändå lyckas nå fram till ”den stora massan”. Kul att den fortfarande håller lika bra för dig 🙂
Jag har länge misstänkt att Fincher egentligen aldrig är bättre än sitt grundmaterial, han hade bara en jäkla tur med grundmaterialet i sina första filmer. Och även om jag kan hålla med dig om att filmen kanske inte håller riktigt den fantastiska klass som man tyckte när den kom, tycker jag nog att den är värd i alla fall en fyra i betyg
Sofia:
Bra spaning där. Han behöver värstingmanusskrivare för att bli riktigt bra och det har han alltså inte haft sedan Seven 😉