Kanske inte världens bästa höjdarår när det kommer till filmer men jävlar vilken skönt spretig topplista det blev. Måste va världsrekord i genremixning, i alla fall för mig.
10. Vi barn från Bahnhof Zoo
(Christiane F – Wir Kinder vom Bahnhof Zoo, Regi: Uli Edel)
När det på 80-talet vankades skrämselpropaganda för alkohol och droger i skolmiljö, ja då fanns det fanimej inga gränser för vilka filmer som visades på lektionstid. När det gällde skräckfilm så tänkte vuxenvärlden att alla vi som tittade på sån film skulle bli motorsågsmassakrerare men att se tyska ungdomar injicera heroin på en tjock-tv på hjul skulle inte skada oss alls – och definitivt inte göra oss till pundare. Hur som helst, det här är en bra film, även om den skriver en på näsan.
.
.
9. Nighthawks
(Regi: Bruce Malmuth & Gary Nelson)
Värstingtuffisen Rutger Hauer och snyggskäggot Sylvester Stallone i en riktigt stabil och dyster actionfilm. Den som är lagt åt det hållet kan även avnjuta Stallone iklädd vinterjacka, vit kjol, vita strumpbyxor och feminina lågskor. Allt klär en skönhet.
.
.
8. Utan ont uppsåt
(Absence of Malice, Regi: Sydney Pollack)
Sally Field och Paul Newman är två extremt GULLIGA skådisar och i den här filmen är dom så jäkla bra! Filmen har en tydlig 70-talsaura med scenerna från en tidningsredaktion, ljuden, färgerna, kläderna och musiken. Det är ingen film som rockar min värld men den är sevärd.
.
.
7. Das Boot
(Regi: Wolfgang Petersen)
Det som slår mig är hur satans lång jag minns den här filmen som. 2 timmar och 29 minuter är ju ingenting nowadays men då, då var det ju långt som en hösttermin. Tiderna förändras men Das Boot är fortfarande en otroligt bra och framförallt klaustrofobisk ubåtsfilm.
.
.
6. Fredagen den 13:e del 2
(Friday the 13th part 2, Regi: Steve Miner)
Eftersom jag tokälskade den första Fredagen den 13:e-filmen så är det klart att tvåan blev en besvikelse men nu när jag sett om den ett antal gånger tycker jag den är bra. I min värld är Jason Vorhees en av filmhistoriens allra otäckaste serie-mass-mördare och vad jag tycker om hans morsa ska vi inte prata om.
.
.
5. Den franske löjtnantens kvinna
(The French liutenant´s woman, Regi: Karel Reisz)
Nu hamnar vi i på prettoplatsen på min lista för det här är en film som mitt finkulturella yngre jag bara tokälskade! Underbara Jeremy Irons och Meryl Streep i ett intellektuellt drama efter ett manus av Harold Pinter baserad på en roman av John Fowles. Omöjlig kärlek i två parallellhistorier. Bitterljuvt, passionerat och tragiskt. Mums. Då. Men den är faktiskt mums fortfarande trots att jag inte riktigt är lika kulturell längre.
.
.
4. En amerikansk varulv i London
(An American werewolf in London, Regi: John Landis)
Oj, oj, oj! Tänk vilka visuella effekter som gick att frambringa redan 1981 och utan hjälp av datorer och annat. John Landis lyckades så väl med både manus och regi av denna mysläskiga varulvsfilm.
.
.
3. Göta Kanal – eller Vem drog ut proppen?
(Regi: Hans Iveberg)
Titta på den här bilden. Bara en av dessa skådespelare lever, dom andra tre är döda. Sjukt jobbig tanke, det här är ju min barndoms svenska hjältar. Göta Kanal är i särklass den svenska film jag sett flest gånger. Det är en film helt utan temposänkningar, det är klassisk scen efter klassisk scen efter klassisk scen, det är fanimej ”pure cinema” det här. Manuset håller, karaktärerna är underbara, det är den fina känslan av svensk sommar och den tragikomiska synen på idiotiska båtmänniskor. Det finns ingenting att inte gilla med den här filmen. Charmig, rolig, underhållande, smart och tidstypisk – men ändå håller den. En äkta klassiker åldras alltid med grace.
.
.
2. Ur dödlig synvinkel
(For your eyes only, Regi: John Glen)
Att jag skulle falla som en fura för den här filmen när jag såg om den härom året var fullständigt otippat men ändå – såklart – härligt. Roger Moore är agent 007 och han behärskar det mesta från skidåkning till kvinnolägring till dykning och oneliners. En frejdig film och en superb Bond-låt.
.
.
1. Jakten på den försvunna skatten
(Raiders of the lost ark, Regi: Steven Spielberg)
Den enda filmen på listan som fått 5/5 i nutid är faktiskt denna! Första filmen om Indiana Jones är den bästa tycker jag, det här är äventyrsaction när den är som allra bäst. Och Harrison Ford! 1981 var han varken gammal, trött eller hade hål i örat.
.
Bubblare: Blow out, The Prowler och Mitt i plåten.
–
Andra filmbloggare som skriver om 1981 är:
Jojjenito
Movies-Noir
Rörliga bilder och tryckta ord
Filmitch
Fripps filmrevyer
Flmr
Filmmedia
Filmfrommen
Spel och film
Klockren etta! Indy blev aldrig bättre än i den första filmen. Ytterligare tre överlapp och några jag borde funderat på, som Nighthawks – grymt bra klassiker som ofta förbises.
Magnus:
Ja, visst är den förbisedd! Du ser ju, den var bara med på EN endaste liten lista. Visst är det konstigt? 😉
Haha, klockren spaning på Christiane F där. Du belyser det skenheliga i svensk moralpredikan perfekt! Den måste jag låna av dig i framtida rödvinsgrumliga diskussioner om videovåld och översittar-folkhemmet…
Kul att se Bond så högt upp men annars är väl den största överraskningen att listan saknar både Snake och Max. Jag scrollade igenom listan två gånger extra för att dubbelkolla att jag inte bara hade missat dem någon stans där på plats 6.5 eller 7.75… 🙂
Henke:
Jupp, så fick det bli. Ingen Snake och ingen Max. Inga listvärdiga killar för mig, inte ens ett mediokert filmår som detta. Möjligtvis att Snake skulle ha kunnat få bli bubblare om jag hade tänkt efter två gånger…;)
Angående spaningen, låna på! Tycker bara det är så sjukt konstigt. Man undrar vad Siewert Öholm skulle tycka om resonemanget 🙂
Ack, bara två överlapp… Dödlig synvinkel hade säkert platsat hos mig också men jag tycker det är svårt med Bondfilmer, det finns ju så många och dom liksom mixas ihop i min hjärna.
Mikael:
Håller med dig om Bondfilmerna, förutom denna och Skyfall. Dom sticker ut för mig och blandas inte ihop i agentsörjan. 🙂
Två överlapp. Intressant lista. Att Göta Kanal skulle leta sig in och hamna så högt var en stor överraskning 🙂
David:
Finfin film det där. Göta Kanal alltså. Mysig. Listvärdig deluxe 😀
Göta Kanal?? GÖTA KANAL!??! Hu!
Annars äre ju fina grejer både här och där. 4 överlapp ändå! 🙂
Steffo:
Finfin film det där. Göta Kanal alltså. Mysig. Listvärdig deluxe 😀
Nämen, ingen Escape From NY? Nästan lika förvånande som din #2 🙂 Men yay på Absence, ett lite otippat överlapp.
Sofia:
Nix, ingen Snake Plissken. Så fick det bli. 😉
Vi barn från Bahnhof Zoo, ja, visst visades den i skolorna.
Underbar outfit på tjejen där i Bond-bilden!
Göta kanal hade jag med som bubblare. Skön rulle som jag faktiskt såg på bio när det begav sig, på numera nedlagda biografen Fågel Blå i Uppsala. Ett av mina första biominnen överhuvudtaget.
Jojjenito:
Dom där öronumuffarna är to die for! 😀
10. Högre upp på min lista, men kul att se den på din.
9. Faktiskt inte alls tokig. Rutger och Sly är sköna på varsin sida om lagen.
8. Ingen film som lämnade mig särskilt berörd, trots två bra skådisar.
7. Hmm, lite snålt. Nej, mycket snålt då detta är den givna ettan från året 😉
6. Minns att jag tyckte tvåan var en upprepning av ettan och ingen är en favorit.
5. Ej sett, aldrig varit direkt lockad, men kanske kollar in den en vacker dag.
4. Bra vid första titten, svagare vid andra när man var lite äldre.
3. Osäker på om jag sett den, tror inte det.
2. Wow, vilken trevlig överraskning! Ja, detta har alltid varit min favorit bland Bond-filmerna. Rakt igenom underhållande och gott om bra action. Dessutom en av de bättre Bond-brudarna (Carole Bouquet).
1. Inte en favorit som hos många andra, men visst gillar jag ett Indy-äventyr av det här slaget.
Movies-Noir:
Jag kan tänka mig att 5:an kan vara en film i din smak om du hamnar i rätt feeling. Den är ganska pretentiös, nästan lite uppblåst men samtidigt jättevacker och romantisk. Jag tror mer på ett bra betyg där från dig än om du ser Göta Kanal 😉
Ja där ser man vad olika smaken kan vara. Du håller 88 som jag tycker är sisådär medans detta år för mig är som Farbror Joakims pengabinge – det finns oändligt med filmer – dock inte Göta kanal 😉
filmitch:
Det finns en logisk naturlig vetenskaplig förklaring till detta. Du var (i princiiiiiip) i samma ålder 1981 som jag var 1988. Filmsmaken formas kanske när man är 15-16 år? 🙂
Mycket trovärdig förklaring