FILMÅRET 2023

Åren går fort vare sig man har roligt eller ej men om NÅT från 2023 varit riktigt roligt så är det väl ändå filmerna?

Det började ganska segt men herreguuuud vad filmåret 2023 tog sig ”på slutet”. Det var tufft att välja ut mina tio favoriter även om topp-tre är absolut solklar. Bubblarna är toppen allihop och borde egentligen vara på listan dom också men nu finns det bara tio platser så nuuuu köööööör viiiiii.

Uppdaterad 241025: The Iron Claw lämnar listan.

10. Miraklet i Gullspång
Regi: Maria Fredriksson

Det finns en amerikansk film som antagligen borde ha hamnat på den här platsen (min bubblare #1) men filmårslistan baserar sig mest på magkänslan och den säger mig att Miraklet i Gullspång är varken mer eller mindre än en smått magisk film som bör få all uppmärksamhet den kan få. En Guldbagge för Bästa dokumentär säger kanske inte så mycket men den var nominerad även till Bästa film och DET borde den också ha vunnit. En film som ännu en gång bevisar att verkligheten överträffar fiktionen alla dagar i veckan. Även fiktionen som stavas med c.

9. Lärrarrummet (Das Lehrerzimmer)
Regi: Ilker Çatak

Av samma anledning som Miraklet i Gullspång så hamnar den tyska oscarsnominerade filmen Lärrarummet på min lista. Det här är en film som skulle kunna utspela sig på precis vilken skola som helst i vilken svensk stad som helst, eller var som helt i Europa och hela världen faktiskt. Fast den ”bara” handlar om helt vanliga ”triviala” saker som säkert händer och pågår precis överallt just nu så är den så jävla spännande och ångestframkallande att det är omöjligt att värja sig.

8. Reptile
Regi: Grant Singer

Benicio Del Toro, Justin Timberlake och Alicia Silverstone i en långsam mörk thriller som är så snygg och så tajt och så välskriven och så välspelad och så spännande att den tog sig innanför skinnet. Påminner om Prisoners och får mig att ännu mer längta efter att Denis Villeneuve ska göra en vanlig film igen, en film helt utan närvaro av ökensand.

7. Sharper
Regi: Benjamin Caron

Sharper hade premiär på AppleTV+ redan i början av januari 2023 och det är coolt att minnet av den är så starkt att det aldrig var nåt snack om ifall den skulle vara på topplistan eller inte. För det ska den. Den här filmen vrider och vänder på sig som en daggmask bredvid en marshmallow på en grillpinne över öppen eld. Ingenting är som det ser ut att vara. Ingenting alls.

6. Snöns brödraskap (La sociedad de la nieve)
Regi: J.A. Bayona

När jag såg den här filmen på Netflix var det snöoväder utanför. Jag satt i soffan och öppnade fönstret för att hamna i helt korrekt stämning och det visade sig vara ett lyckokast för FYFAAAAN vilken ångest jag hade i kroppen. Och jag frös. Samtidigt hade jag ju en filt och satt i en mjuk skön soffa med vetskapen om att det var bara att stänga fönstret – problem solved. Killarna i det krashande flygplanet genomlider ett helvete av sällan skådat slag. Även om filmen manusmässigt är väldigt lik Alive (från 1993) så har denna film lite mindre fokus på kannibalbiten och mer fokus på den övergripande paniken i att vara fast under snön i Anderna, i ett vitt plan som inte syns från skyn. En otroligt servärd och snygg film!

5. When evil lurks (Cuando acecha la maldad)
Regi: Demián Rugna

I en liten by nånstans i Argentina får två bröder nåt att bita i. ”Nåt” kanske det borde stå eftersom det är en granne som på något sätt fått en demon i sig och behöver förpassas bort från byn. Långt bort. Men där bröderna tror att dom gör alla en tjänst visar sig vara motsatsen efter nåt med demonen ”smittar”. Skräckfilmer som ger mig som luttrad skräcktittare scener jag aaaaaaaldrig sett förut – och inte kan avkoda – det är JULAFTON. Den här filmen är inte för alla MEN den är för alla som är som jag.

4. Leave the world behind
Regi: Sam Esmail

I en tid av oro över många saker i världen, där vi förväntas preppa hemmet med mat och förnödenheter ”ifall att” så kan det (kanske) vara både välkommet och helt jävla fruktansvärt att se en film som Leave the world behind. Behövs en sån film just nu….? VA VA VA??? Det är ju exakt det här vi går runt och är rädda för. Att NÅT ska hända så att världen som vi känner till den inte längre finns kvar. Långsam, suggestiv och med en Hereditary-känsla (och ljud) berättas historien om ett antal personer som är fast i ett hus tillsammans när ”nånting” har gått väldigt väldigt fel. Jag vet att slutet är ett vattendelare men jag tycker det är fem plus.

3. Poor things
Regi: Yorgos Lanthimos

Jag älskar Yorgos Lanthimos filmskapande hjärna. Jag älskar att se Emma Stone i rollen som Bella Baxter. Poor things är en förtjusande kreativ hemsk underbar rolig tragisk och fullständigt übervacker film om att växa upp, om att gå från bebis till flicka till tonårstjej till vuxen kvinna och allt detta i utseendemässigt samma kropp. Emma Stone förtjänar exakt ALLA priser hon fått för den här rollen och om inte Yorgos Lanthimos redan har ett torg döpt efter sig i Aten så borde han få ett nu.

2. All of us strangers
Regi: Andrew Haigh

Ingen film sedan Glädjekällan (1993) har fått mig att gråta så mycket och så länge som All of us strangers. Den här filmen spelar verkligen på alla mina känslor på en och samma gång, det är som om Andrew Haigh spelar på en 175 centimeter hög harpa med lugg och harpan är jag.

Den är så outsägligt fin, det Andrew Scott gör med sin blick genom hela filmen är till lika delar obegripligt som hjärtskärande och Paul Mescal visar återigen vilket unikum han är när det kommer till personkemi med sina kärleksintressen. Jag kommer aldrig kunna lyssna på The power of love med Frankie goes to Hollywood igen utan att bryta ihop fullständigt och jag vill så gärna se om filmen men vet inte om jag klarar det. Det tog mig många år innan jag såg Glädjekällan en andra gång. Tänk vilken ynnest det är att få uppleva filmer som dessa. Som tar sig in i hjärtat och magen och hjärnan och själen och liksom stannar där. All of us strangers är en jättestark 5/5 för mig – och ändå är den inte på plats 1…

1. Saltburn
Regi: Emerald Fennell

Ingen film under 2023 har jag sett lika många gånger som Saltburn. Ingen film på 2000-talet har jag sett lika många gånger. Jag ÄLSKAR Saltburn. Jag älskar precis ALLT med den. Manuset, musiken, fotot, galenskapen, cykelhjälmen, badvattnet, BARRY FUCKING KEOGAN som ÄNTLIGEN har fått den uppmärksamhet han förtjänar efter att ha nailat den ena weirdo-rollen efter den andra dom senaste åren. Jag tyckte Emerald Fennell gjorde det toppenbra med Promising Young Woman men Saltburn är på en helt annan nivå. Framförallt håller den för tittning efter tittning efter tittning och slutet, ja slutet, det är ju redan ikoniskt för vem vill INTE dansa till Murder on the dancefloor? <3

Bubblare: American Fiction, Fingernails, The Zone of Interest, Cobweb, Englemageren, The Holdovers, You hurt my feelings, Evil Dead Rise, The Iron Claw och Guardians of the Galaxy Vol. 3.

Som sagt, 2023 är ett RIKTIGT starkt filmår – och nej, jag har inte glömt bort Oscarsgalans största vinnare, största förlorare eller den rosa plastiga filmen som inte hade där att göra alls. Dessa filmer är helt enkelt inte mina favoriter. Alls. (Syftar alltså på Oppenheimer, Killers of the flower moon och Barbie).

Kan du inte få nog av årsbästalistor, här finns fler:
Snacka om film (podcast där pratar jag om min lista och Flmr-Steffo om sin)
Shinypodden (podcast med Henke, Jojje, Carl och Niklas)
Filmitch
Jojjenito