Jag växte upp i en tid då information om nya filmer var likställt med TV-programmet Filmkrönikan. Om en film var bra eller dålig bedömdes av Filmkrönikans programledare, recensenten Nils-Petter Sundgren. Det var hans åsikt och hans åsikt allena som rådde. Betygen han satte på filmerna var odiskutabla, det var inget snack om saken för det fanns inget alternativ. Jag kunde inte klicka över på en annan kanal och höra någon annan prata om samma film för det fanns inget annat filmprogram, fan, det fanns inte ens en annan möjlig kanal, det fanns knappt fjärrkontroller!
Ville jag läsa recensioner var jag hänvisad till kvällstidningarnas korta beskrivningar, några plus eller getingar och sen var det bra. Det var inte förrän jag började läsa DN i början på nittiotalet som jag fattade att det kunde skrivas lite längre texter om olika människors syn på film och det var en härlig upptäckt. Några år senare började jag prenumerera på allsköns engelska och amerikanska filmtidningar och i perioder läste jag inget annat än dessa. Jag märkte att jag brydde mig om vad filmjournalisterna skrev, jag lärde mig massor om film den vägen och nånstans hittade jag essensen av mitt eget filmintresse där bland dom blanka sidorna.
Jag vet att det finns många som är ointresserade av film och aldrig skulle läsa en recension även med en rostig morakniv mot strupen. Jag vet att det finns en del som är måttligt intresserade av film men som njuter av att läsa recensioner och lär sig plocka ur sina egna russin ur kakan den vägen. Jag vet hysteriskt filmtokiga människor som förkastar recensioner som pesten då dom inte är det minsta intresserade av vad andra tycker och tänker och jag vet väldans många lika filmgalna tokar som tycker det är spännande, kul, underhållande och lärorikt att läsa andras åsikter om film och kanske få lite nya infallsvinklar, tips och idéer. Personligen är jag såklart väldigt tacksam över den sistnämnda gruppen och jag tillhör den själv.
Massmedia har förändrats så mycket dom sista tio-tjugo-trettio åren att det knappt är fattbart. För tjugo år sedan fanns inga sociala medier, det fanns radio, TV, tidningar och snigelpost. Nu är det aningens annorlunda. Den största skillnaden som jag ser det är att nyheter sprids blixtsnabbt och att det är otroligt lätt att både leta upp och sprida information, perfekt för mig som är både filmnörd och bloggare. Många insatta i filmbranschen har förstått grejen, att det här med intörnätt inte alls är en fluga och att vi som dagligen befinner oss där är fler än dom som investerar i en morgontidning. Men hur är det nu, hur mycket makt över filmerna har filmbloggare – egentligen?
På måndag börjar Malmö filmdagar. Jag ska åka dit och vara med i en paneldebatt där bland annat filmbloggarnas inflytande över filmkritiken ska diskuteras. Det är superkul såklart och en jättecred inte bara till mig utan till alla oss som dag ut och dag in tittar på film, skriver texter, läser, kommenterar och diskuterar, inte för att tjäna pengar utan för att vi tycker film är viktigt och det roligaste som finns.
För att reka lite inför måndagen vore det kul att höra din åsikt. Tycker du filmrecensioner är viktiga? Om du vill läsa om en film, var letar du upp information? Har du någon favoritrecensent du litar blint på? Tycker du att filmbloggare är en maktfaktor i filmbranschen? Var det bättre förr? Saknar du Nils-Petter i rutan?
Skriv en kommentar eller skicka ett mejl om du hellre vill det. Jag vet ju vad jag själv tycker men det vore skönt med lite kött på benen.
Filmrecensioner i tidningar/massmedia är i regel:
1) en kortfattad summering som konsumentupplysning
eller:
2) akademiskt pretentiös rappakalja
Filmbloggare som inte figurerar i andra medier står i regel för
3) opretentiös nedteckning av subjektiva tankar
4) lättsamma diskussioner med läsare
”Tycker du filmrecensioner är viktiga? Svar: ” Endast som ”nr 1” ovan
Jag ogillar själv att skriva renodlade ”recensioner” av den enkla anledningen att jag inte vet hur man jämför filmer med varandra och att jag har svårt att för att inte falla tillbaka till nummer 2.
”Tycker du att filmbloggare är en maktfaktor i filmbranschen?”
Svar: Ursäkta mig, men LOL! Inte det allra, allra lilla minsta. Vem tror på det?
”Var det bättre förr?” Svar: Hundra ggr. bättre. Politiken var bättre, recensenterna var bättre, filmerna. Vi hade en rätt bra filmkultur tidigare och riktigt kloka, kunniga intellektuella höjdare både bland filmlärare och recensenter. Det finns några få kvar, men snart har alla de riktigt stora elefanterna slutat dansa.
”Saknar du Nils-Petter i rutan?” Nej, inte särskilt. Han tillhörde aldrig de stora elefanterna.
Och så lite vad jag skrivit om sifferrecensioner tidigare: http://filmmedia.se/2012/06/12/om-filmrecensioner-varfor-sifferbetyg/
David:
Tack för att du delar med dig av dina åsikter. Jag tar med mig dom i mina funderingar inför måndagen. Jag har en följdfråga, vad är det som gör att du tar dig tid att läsa filmrecensioner skrivna av bloggare även om du inte tycker recensioner är viktiga? Är skillnaden enbart det opretentiösa eller finns det något annat där?
Tack Fiffi. Jag ser det inte som ”recensioner”, utan jag läser vad andra skriver om film och diskuterar. Jag läser sedan många år tilbaka aldrig svenska tidningsrecensioner och inte heller bloggar eller andra texter av ”filmrecensenter”.
Tidigare försökte jag hitta recensenter som jag kunde ”lita” på, dvs vars åsikter antingen stämde överens med mina egna eller inte, i nio fall av tio. Då kunde man gå på den enes hissningar och den andres dissningar. Möjligen ska det ses som en spegling av att det på den tiden fortfarande inte fanns så stort utbud av åsikter (så länge man höll sig till svenska media).
För nu upplever jag att jag i betydligt högre utsträckning läser omdömen och recensioner av många olika personer, för att det ger en läsupplevelse, en bild av hur spridda åsikterna kan vara (eller ibland inte vara) och en palett av filmer att välja mellan. Det gör också att man läser andra typer av texter än innan, ren konsumentupplysning har intagit en bakgrundsposition till förmån för bra skribenter (oavsett vad de skriver om) och även i viss mån möjligheten till ett meningsutbyte.
Det är väl kanske en av de största förändringarna iom sociala media, att det finns en interaktivitet för de som är intresserade av det på ett helt annat sätt än tidigare. Även om jag en gång skrev brev till min favoritrecensent och faktiskt fick svar!
Möjligheten att påverka känns mer tveksam men i den mån den finns tror jag att den till största delen är positiv, som vi pratade om. Alltså att mindre filmer har större möjligheter att få en spridning via word of mouth. Vilket tyvärr oftast bara tycks fungera i samband med olaglig nedladdning.
Sofia:
Intressant infallsvinkel det där med interaktiviteten, den var det inte mycket med på den ”gamla goda tiden” (även om du lyckades få svar, vilket måste anses vara ett hallelujahmoment i sammanhanget). Personligen skulle jag aldrig kommentera på en blogg två gånger om jag inte fick nån form av svar efter den första.
Uteblir svar tappar man förstås sugen på att kommentera, det är ju det som är hela poängen med det.
Jag skrev ju en hel bloggpost häromveckan om det här, så jag har väl sagt mitt apropå filmbranschen och sociala media. Men på din fråga om det var bättre förr så är svaret entydigt: absolut inte! Jag håller inte alls med David här. Det fanns en tid när jag saknade Filmkrönikan, men den tiden är förbi nu. Jag har istället riktat blicken utåt världen och upptäckt vilka intressanta diskussioner som förs där. Jag läser och lyssnar på massor av recensioner, men sällan av etablerade svenska filmkritiker. I stället frossar jag i brittiska och amerikanska podcaster, följer bloggar från hela världen, hänger på ett internationellt forum för filmfantaster och följer en och annan på Twitter.
Det är så oändligt mycket intressantare att delta i diskussioner, att vara en samtalspartner, än att passivt suga i sig vad någon förment ”expert” anser.
Maktfaktorn: jag vill påstå att den inte är obetydlig. Framför allt tror jag små filmer kan få hjälp att hitta ut och skaffa sig ett rykte.
Det har ju gjorts studier på detta för övrigt, där man visst kunnat hitta kopplingar mellan hur bra en film lyckats sälja i förhållande till hur mycket det twittrats om den. Jag tror inte att sociala medier är något man ska rycka på axlarna åt. Samtidigt är de svårstyrda. Tänker man att ”nu ska jag marknadsföra min film i sociala medier” hamnar man lätt fel. I sociala medier för man dialog. Marknadsföring kommer – i bästa fall ”på köpet” i och med att folk får en relation till en.
Jessica:
Tack för din kommentar. Jag läste ditt inlägg och det var väldigt mycket bra saker du skrev 🙂
Vad gäller små filmer så tror jag du har rätt. Uppmärksamhet på bloggar och andra sociala medier ska inte förringas när det gäller filmer som inte har all världens dollars i ryggsäcken till trailers, postrar och påkostade sajter. All reklam ÄR bra reklam.
Tycker du filmrecensioner är viktiga?
Ja, de är helt avgörande för om jag skall gå på BIO och se en film. Hemmatittning – kan jag chansa
Om du vill läsa om en film, var letar du upp information?
Kritiker.se är bra eftersom den samlar ihop samlade betyg och där kan jag då gå in och läsa mer, se vilka som hissar/dissar
Har du någon favoritrecensent du litar blint på?
Mats Johnsson i GP har jag funnit stabil och han recencerar TV.visad film, alltså film som jag ofta själv har sett. Påfallande ofta tycker jag som han. Jag har också dig som viss guideline. Trots att vi inte har likartad filmsmak, så vet jag ibland på ditt sätt att beskriva en film som du gillar – att den där… den skall jag inte springa benen av mig för 😉
Tycker du att filmbloggare är en maktfaktor i filmbranschen?
Som samlat fenomen – i viss mån. Ingen enskild som jag känner till.
Var det bättre förr?
I helvete – då fanns ju bara papperstidningar och kulturella småpåvar som satt på sin tyckmycna arslen och talade om för folk vad som var bra
Saknar du Nils-Petter i rutan?
Till viss del – saknar iaf ett riktigt filmrecensionsprogram
Nemo:
Hahaha, tack för den! 😉 Men jag förstår hur du menar. Jag har också några bloggar jag läser där jag vet att jag i princip alltid tycker precis tvärtom om filmerna det skrivs om och det är ju också en hjälp 🙂
Tycker du filmrecensioner är viktiga?
Nja, inte för mig personligen. Det kanske verkar lite motsägelsefullt eftersom jag gärna skriver och läser sådana, men speciellt viktiga upplever jag de inte som. Oftast är jag mer ute efter god läsning oavsett ämne.
När det gäller i allmänhet är saken en helt annan. Där har recensioner med stor räckvidd garanterat en viss relevans, till exempel professionella sådana. Ett unisont underkännande får nog inte folk att springa till biograferna.
Om du vill läsa om en film, var letar du upp information?
Jag har ju ett gäng bloggar som jag regelbundet besöker och dessa är i princip de enda filmsidorna jag läser. Den jag besöker allra mest är dock Filmtipset.se, som är den främsta måttstock jag har i val av film.
Har du någon favoritrecensent du litar blint på?
Jag litar bara på mig själv. Ofta har jag sett åtminstone några filmer av inblandad regissör, manusförfattare eller skådespelare innan, så en liten uppfattning har jag oftast redan.
Tycker du att filmbloggare är en maktfaktor i filmbranschen?
Som redan har nämnts så finns det flera exempel på filmer som nått oerhörd publik med hjälp av sociala medier, till exempel The Man from Earth. Däremot ger det oftast störst uttryck genom nedladdning.
Var det bättre förr?
Nej, men musiken var bättre. 😉
Saknar du Nils-Petter i rutan?
Jag hade inte tittat om han var tillbaks i rutan, så svaret är nej.
Eftersom filmdagarna det handlar om svensk film antog jag att frågan gällde svensk film. Vi ska verkligen inte jämföra vårt lilla bloggande med gigantiska amerikanska filmsajter som The Collider och Slashfilm. Svenska bloggare tillför inte ett jota till vare sig svensk filmpolitik eller svensk filmindustri = inte ett uns ”maktfaktor”.
David:
Vårt lilla bloggande kanske är litet just för att vi är ett litet land? Gigantiska filmsajter kanske finns i USA för att det är ett gigantiskt land med gigantisk filmproduktion?
Vad gäller det sista du skriver så håller jag inte med dig. Jag tror definitivt att svensk filmindustri skulle tjäna på att fler bloggar skrev om svenska filmer, som det är nu är det ganska tunnsått med den varan.
Att industrin eller filmare kan använda bloggar i marknadsföringssyfte har absolut inte ett jota med om bloggarna är en maktfaktor eller inte. I Sverige bryr sig inte filmbloggare att blanda sig in i filmpolitiken. Och ingen skulle bry sig om så var fallet. Du ställde frågan om ”maktfaktor”, så var snäll och blanda inte ihop ”makt” med ”viral marknadsföring” eller ”hobbybloggande”.
Framförallt handlar det inte om storlek på bloggar eller filmsajter, utan om att det är svensk filmindustri som inte går att jämföra med amerikansk. I Sverige styrs politiken och riktlinjen mer av politiker än av filmbolag eller producenter. I USA är filmbolagen och industrin i övrigt helt frånkopplad politiker. Men i Sverige, inom den reella praktisks filmindustrin, är det mycket få som överhuvudtaget har något politiskt inflytande = är en maktfaktor. I Sverige handlar styrningen närmast enbart av politiska toppbeslut och om SFs kommersiella intressen som företag. Det finns ingen demokrati eller inflytande från andra håll.
Svensk filmpolitik är ett skämt och politikerna skulle inte förstå problemen om man gav dom en stämpel i pannan med bevis i punktform.
Men det finns två bra saker som nyligen hänt i svensk filmindustri och är det bästa som hänt under mycket lång tid: Nummer 1) är den nya producentföreningen, med betydligt starkare politiskt inflytande än tidigare. Nummer 2) är att vi har för första gången har en VD som faktiskt har film i sin utbildningsbakgrund. Än så länge har jag inte sett någonting som tyder på att politiken blir bättre, men det är ett mycket bra steg i rätt riktning = att ha en VD som faktiskt kan en del om film.
Det finns alltså hopp om förbättring och jag gissar att en del kommer att ske under de närmaste åren. Men förmodligen kommer inget av detta att ändra något i maktfördelning.
David:
Okej, makt är aningens fel ord mot vad jag egentligen menar. Inflytande är nog mer rätt. Självklart har varken filmbloggar eller tidningsrecensenter det minsta med filmpolitisk maktstruktur att göra, det där ligger på en nivå som – precis som du skriver – väldigt få har insyn i och kan påverka. Samtidigt är jag naiv nog att tro att med samlad kraft så går det att påverka mycket i det lilla. Jag tror att om tillräckligt många skriver och pratar om samma sak så går det att få till förändringar och det alldeles oavsett om det handlar om rasism, mobbning, cancer eller kvinnliga filmregissörer.
Okej, tack för förtydligande. Jag tror inte att du är naiv i sak. Tyvärr är allmänheten helt enkelt inte intresserad av filmpolitik.
Ps. Vad kvinnliga filmregissörer behöver är samma utbildning och erfarenheter som männen, så att de kan spela på samma villkor. DS
David:
Menar du att regissörsutbildningen i Sverige skiljer sig åt beroende på om du är man eller kvinna? Erfarenheter kommer ju inte gratis, det måste ges chanser och tas chanser för att kunna samla på sig detta och som det sett ut i svensk film så verkar kvinnliga regissörer ha haft betydligt svårare än manliga att få dessa chanser – eller att ta dom (lite beroende på vem man frågar)
David, jag förstår faktiskt inte riktigt på vilket sätt svensk filmpolitik skulle vara ett skämt. Jag tycker ändå vi har en hyfsat fin balans. Självklart måste SF och andra biografer jobba marknadsmässigt. Samtidigt finns det vissa möjligheter till kulturstöd för små och smala filmer. Om det ges för mycket eller för lite stöd till dessa projekt som ofta lyckas betydligt bättre på filmfestivaler än besökarmässigt kan man förstås diskutera.
Vilka synpunkter man än har på det tror jag absolut att bloggare har ett inflytande. Beslutsfattare i filmindustrin omvärldsbevakar precis som alla andra och tar intryck.
Du verkar så otroligt bitter. Det är inte utan att jag tycker lite synd om dig.
Wow. Bra för dig då att du kan acceptera filmens låga status och att du kan ta SFs monopol med en klackspark. Och naturligtvis har jag inga som helst kunskaper bakom det jag skriver. Sure, allt jag skrev var bara ett försök att trolla mitt i all bitterhet. Jisses, där fick du mig allt, grattis. No more comments.
Pladd:
Jag tycker nog inte det är så motsägelsefullt att du inte ser filmrecensioner som viktiga, jag tror att om man är genuint filmintresserad så ser man dom filmer man vill se oavsett vad som skrivs om filmerna. Bra läsning är bra läsning oavsett betyg på filmen.
Precis! Det var det jag försökte få fram. Det är ju läsningen jag är ute efter när jag besöker din blogg till exempel. På det sättet föredrar jag bloggar framför proffstyckare, eftersom bloggare inte är bundna till några mallar eller behöver ta hänsyn till något.
Tycker du filmrecensioner är viktiga? Jag måste svara ja på den frågan. Jag läser oftast filmrecensioner efter jag har sett filmen i fråga, i alla fall om det är en film som jag är riktigt intresserad av. Då vill jag veta så lite som möjligt om filmen innan jag ser den. En okänd film kan jag läsa om och då kanske lockas att se den.
Om du vill läsa om en film, var letar du upp information? Grejen är att jag vill veta ganska lite om en film innan jag ser den så det där med att leta upp info om en film är inte riktigt min grej. Fast jag förstår vad du är ute efter. Jag har börjat lyssna mycket på podcasts (Filmspotting, Slashfilm, Har du inte sett den? etc) och där får man en del tips. Och så kollar jag in mina filmbloggarkollegor
Har du någon favoritrecensent du litar blint på? Nej.
Tycker du att filmbloggare är en maktfaktor i filmbranschen? Ja, jag vill faktiskt tro det. Speciellt gäller det små filmer, som t ex Meek’s Cutoff eller Take Shelter som var filmer som jag upptäckte antingen via podcasts eller filmbloggare. Annars hade jag inte sett dem. Till skillnad från David så tror jag faktiskt att små filmbloggare gemensamt kan ha viss inverkan på hur populär en film blir. Nu kanske David tycker likadant och det där med maktfaktor är nåt som David tolkar annorlunda.
Var det bättre förr? Saknar du Nils-Petter i rutan? Hmm, nej, inte speciellt mycket bättre och nej kan inte säga att jag saknar Nils-Petter. Fast jag saknar ett seriöst filmprogram i SVT. Ganska galet att det inte finns. Fast nu har vi ju Bergmans Video i alla fall.
Hoppas du hinner läsa det här (svamlet) innan Filmdagarna.
Jojjenito:
Svammel var det ju inte alls. Ju. 🙂
Det är intressant det där att så pass många söker upp recensioner/texter _efter_ att ha sett en film. Jag är likadan, vill inte riskera spoilers på filmer jag verkligen vill se.
Först så önskar jag dig lycka till på filmdagarna och hoppas få en rapport på bloggen.
Kanske kommer mina svar i senaste laget men bättre sent än aldrig:
Jag läser gärna recensioner men oftast har jag redan innan bestämt mig om jag ska/vill se filmen. Det är sällan en recension får mig att inte vilja se en film däremot sker det omvända ganska ofta.
Filminformation letar jag oftast upp på IMBD så intressant är jag 😉
När jag har lärt känna en resencent så litar jag ganska väl på han/henne. Man får en ganska bra peijling på recensentens smak och vet därmed hur man själv skulle tycka om filmen.
Det var inte bättre förr eller ja man visste inte så mycket om filmer som kom och chansen att bli överraskad var större nu haglar rapporterna om filmen redan vid första inspelningsdagen.
Filmbloggare maktfaktor tror inte det men det är nog en uppskattad röst i etern om film, åtminstone om ser på bloggarnas besökssiffror.
NPS saknar jag inte men däremot Fredrik Sahlin en recensent som alltid förklarade väl varför han tyckte en film var bra eller dålig.
filmitch:
Tack så mycket. Jag får hoppas på att jag inte får tunghäfta eller börja hosta upp kalkoner 😉
Ska försöka sammanfatta det hela ikväll eller på vägen hem imorgon 🙂
Tveksamt om du hinner läsa detta innan seminariet men jag skriver ändå för att det är en intressant diskussion härinne.
Tycker du filmrecensioner är viktiga?
Om jag ska vara helt ärlig nej. av rädsla för spoilers läser jag sällan recensioner innan jag går och ser en film. Däremot som ivrig twitteranhängare så bygger jag ofta mitt filmval på generella tweets om filmer dvs. om fem personer oberoende av varandra säger att x film var betydligt bättre än vad de flesta andra tror så kan jag gå och se den. Sen spelar det naturligtvis in ännu mer om jag redan litar på deras film smak.
Om du vill läsa om en film, var letar du upp information?
Överallt tyvärr. Jag skulle faktiskt föredra om viss information var svårare att nås av men det är väl ett ilandsproblem när man hänger i filmblogs sfären. Generellt är min huvudkälla Twitter.
Har du någon favoritrecensent du litar blint på?
Som sagt så läser jag inte recensioner av den anledningen utan snarare tenderar jag att läsa recensioner om en film efter jag sett den och ofta då för att se vad den personen tyckte eller för att jag vet att recensenten skriver på ett bra eller roligt sätt. De flesta recensenter jag läser är filmbloggare inte sånna som är aktiva i gammel media.
Tycker du att filmbloggare är en maktfaktor i filmbranschen?
Just nu skulle jag säga nej men i framtiden förhoppningsvis. Och jag tycker det är fullt rimligt att ta upp amerikanska motsvarigheter på seminariet eftersom det är dit åtminstone jag strävar att kunna nå med mitt LAMB arbete ex. Jag tror mycket väl att exponering för en indiefilmare på /film gör en skillnad för den filmen.
Var det bättre förr?
Nej, även om jag tycker att för mycket information cirkulerar där ute så är det mycket bättre som det är nu framförallt när det gäller kommunikationen som Sofia tog upp. Återigen TWITTER!
Saknar du Nils-Petter i rutan?
NEJ
Joel:
Visst hinner jag läsa – och svara. Många timmar på tåget kvar 😉
På vilket sätt tycker du att det finns FÖR mycket info att få tag på? Är det för utlämnande detaljer om filmer, spoilers, sånt du menar eller menar du ren allmän information?
Twitter, twitter, detta twitter 😉
”På vilket sätt tycker du att det finns FÖR mycket info att få tag på? Är det för utlämnande detaljer om filmer, spoilers, sånt du menar?”
Ja precis, folk har en tendens att spoila både här där tycker jag. Den risken var ju minimal tidigare. Jag menar nuförtiden gör ju folk djupanalyser av trailers ex. Det är ju rätt absurt i jämförelse med hur det såg ut tidigare.
Du hinner fortfarande regga dig på Twitter. Anna Serner twittrade om att det kommer att finnas en enkom hashtag för seminariet.
Joel:
Dessa jädra trailers! DÄR är ett ställe där det sprids FÖR mycket information. Herregud, det är ju som att snabbspola sig igenom en hel film…
Hashtagen har jag koll på men….nej. Jag får live-instagramma istället 😉
Amen! Trailerklippning är en hel rant i sig… ser fram emot live instagrammningen.
Tyvärr missade jag denna intressanta post och diskussion. Jag måste åberopa skälet att jag ligger hemma och vilar ut efter min operation fr nästäppan. Men nåväl, mina svar:
Är filmrecensioner viktiga? Nä, läser dem oftast efter jag sett filmen så de ligger sällan till grund för beslutet att se filmen. Jag läser de bloggare som skriver roligt eller bra. Om en okänd film hyllas kan en recension få upp mina ögon för den, men sällan.
Information? Imdb.com och RottenTomatoes
Favoritrecensent? Filmspanarna, jag läser mestadel de jag har i min länklista. Någon enstaka amerikansk podcast. Plus Har du inte sett den? Såklart!
Maktfaktor? Nej. Kan påverka? Ja i det lilla. En ett trist exempel… De försökte marknadsföra filmen Serenity via viral medier och word of mouth. Det funkade inte alls. De skulle öst på med traditionella kanaler istället helt klart.
Bättre förr? Nä, vanliga recensioner ofta allt för tråkiga. Jag vill läsa personliga och roliga revyer.
Saknar NPS? Lite, han var ju cool.
Men nu har du redan gjort ditt framträdande. Det var väldigt modigt av dig. Hoppas det gick bra. Hoppas du fick fram en massa bra åsikter och ideer. Spelades det in? Kan vi få se det i efterhand? Eller lyssna?
Henke:
Operation är ett giltigt skäl att komma in lite sent. Du är absolut förlåten 😉
Seminariet spelades in och kommer att gå att lyssna på på SFI:s hemsida. Har dock inte hittat nån länk än och kommer sannorlikt inte våga lyssna själv.