Januari månads filmspanarfilm blev en film jag redan sett och redan skrivit om – Martin Scorseses knark-sex-ännu-mer-knark-å-sex-drama The Wolf of Wall Street. Den är tre timmar lång, jag gav den en trea i betyg och ändå tvekade jag inte en sekund att se om den. Bara där borde jag ha fattat att mitt betyg var aningens snålt.
Direkt filmen började kände jag att hela kroppen fylldes av en YNNEST att jag skulle få se den ännu en gång. En märklig känsla. Halva hjärnan var liksom en scen före hela tiden, förberedde mig på det som jag vet komma skall, andra halvan koncentrerade sig på att se nya saker med filmen, läsa textningen (såg den otextad förra gången) samt punktmarkera Leonardo DiCaprio med blicken.
Ibland när det visas stora fotbollsmatcher på TV följs lagens stora stjärnor med specifika kameror, dom punktmarkeras. Det går alltså att parallelltitta på just denna fotbollsspelare – enkom – om man vill. Det vill jag ibland. Det händer alltså att jag följer matchen med ena ögat, stjärnspelaren med det andra och mixar ihop det i huvudet så det känns bra. Så funkade The Wolf of Wall Street för mig den här gången. Filmen som helhet i ena ögat, Leo i det andra, mixen i hjärnan och WOW vilken jävla film det blev, vilken jävla mycket BÄTTRE film det blev!
Okej, jag blir fortfarande inte berörd av Jordan Belfort (DiCaprio) och hans utflippade leverne, hur skulle jag kunna bli det? Han är en jävla schmuck, en loser fast med stålar som beter sig som en gris fast det är en skymf mot riktiga grisar. Skillnaden mellan första gången jag såg filmen och denna gång är att jag känner filmen. Jag är med i matchen. Det händer så mycket, varje scen är maxad till bristningsgränsen och även om jag tyckte tre timmar gick fort förra gången så sprang dom iväg nu. Vilken jäkla underhållande film det här är och usch vad jag svär men det är vad man gör i brist på bättre ord.
Det Leonardo DiCaprio gör i den här filmen trodde jag inte honom om. Jag trodde inte han var kapabel till modigt, vidrigt, fysiskt och felfritt skådespeleri på den här höga nivån. Jag HOPPAS att han vinner en Oscar för den här rollen för gör han inte det kommer han aldrig att få någon.
Sen är det ju den där andra frågan. Den där jobbiga. Den som stöts och blöts. Jordan Belfort. Aset. Varför ska man gilla honom, varför ska han tjäna pengar på filmen, varför ska han bli världskändis och eventuellt glorifieras när det enda han gjort är att ha betett sig som en riktig low-life-scumbag? Han ljuger, bedrar, är kriminell och avancerad drogmissbrukare. Han skiter i allt utom i drivet att tjäna pengar.
Jag tycker såhär. Min åsikt om Jordan Belfort som snubbe och vad jag tycker om The Wolf of Wall Street som film är känslor som inte bör beblandas. Det här är en film, det här är Scorseses syn på två memoarer, det är konstnärlig frihet och en fest för ögat. Jag är nöjd. Jordan Belfort som mänsklig varelse skulle jag däremot vilja spotta en gul snorloska på och gnida in klegget med den vassa sidan på en grön Scotch Brite över båda kinderna men det hör inte hit.
För mig är filmen långt mycket bättre efter den här tittningen. Trean jag gav sist är long gone. Det blir en fyra, en riktigt svinstark fyra och jag vill se filmen igen. Snart.
.
.
Såhär tycker mina filmspanande vänner om filmen: Except Fear, Fredrik on film, Fripps filmrevyer, Har du inte sett den, The Velvet Café, Jojjenito, Filmparadiset, Movies-Noir, Moving Landscapes, Filmitch, Flmr och Rörliga bilder och tryckta ord och här kan du läsa min förra text om filmen. Lyssna även på TNE-podden när dom pratar (läs toksågar) filmen, läs Sofias sammanfattning från varglyan, Toppraffels, Do you like Phil Collins och Allvarligt talats recensioner och Oliver på Filmmusik.nu skriver om både filmen och dess musik.
Jahapp! Låter kanon FiffI!
En film som bara växer alltså! Den här ska för övrigt ses snart, så jag känner mig rätt trygg efter dina lovord! 🙂
Steffo:
Det inte bara låter kanon det ÄR kanon! Grejen är den att filmen är så nära en femma att jag banne mig blir förbannad på mig själv att jag inte bara klämmer till och ger den en, men det är nåt, nåt liiiiiiite som håller mig ifrån att göra det. Å andra sidan, det kanske blir ett inlägg till när jag ser den nästa gång 😉
Det är verkligen en film som är svår att betygssätta. Älskar också hantverket men känner den bittra eftersmaken med att hylla ett svin och hans svinigheter på det här viset. Kan ju vara den ambivalenta kännslan Scorsese vill åt. Kan också vara min bortförklaring till varför jag gillar filmen mer än jag vill erkänna.
Johan:
Det finns ju så många svin, det finns ju svin överallt och praktsvin klarar sig alltid speciellt om dom är charmiga och vältaliga. Jag ser det hellre presenterat av Scorsese på detta blixtrande färgsprakande underhållande sätt än råkar ut för asen i verkligheten men det är klart att jag tycker synd om alla småsparare som blev av med sina sparpengar. Jag tycker även synd om Belforts manliga underhuggare som likt sektmedlemmar köpte allt han sa och gjorde utan att själva tänka och känna efter. Det är väldigt många människor som är moraliskt förkastliga i den här filmen, inte bara Belfort. (typ ALLA utom polisen)
Jag vill också se om den! Och har redan sett om flera scener i minnet. Den växte under jäsningen dagarna efter jag såg den på bio. På samma sätt som en film som Spring breakers växte. Direkt efter visningen vet man inte riktigt hur man känner. Vet inte vilket håll kompassen kommer peka när den slutat snurra, men sedan när man fått sova på saken börjar ens känsla om filmen ta form. Så var det för mig och denna film är ju hysterisk. Fasen vad kul att få bli överraskad av en gubbe som Scorsese.
Sen läste jag på webben (men har inte sparat länken) att den riktiga Jordan inte behåller pengarna från boken eller filmen. Han är dömd att ge 50% av alla inkomster i skadestånd, men för just dessa inkomster väljer han att betala 100%. De används för att betala av hans skulder till offren. Sedan om det är ett PR-knep eller ej vet jag inte…
Henke:
Ja, hurra!! Tretimmarsfilmer man vill se om på stubinen växer inte på träd. Tänk om du skulle ta sig an flera av Scorseses filmer med denna film i färskt minne, du kanske skulle bli positivt överraskad nu när han ”spräckt nollan”?
Angående återbetalningen så låter det ju bra, frågan är om det är sant. Man får hoppas det.
Kul att filmen lyfte sig ett snäpp efter omtitt! Vem vet vad som händer nästa gång?
Kan bara hålla med om att DiCaprio är lysande. Han är över hela skalan, fast allra mest i en sorts extas, han är karismatiskt som få och han sätter ribban på en nivå dit ens sneglar. Oscar? Javisst, gärna!
Jessica:
Jag tror inte den kommer att sjunka i betygsskalan när jag ser om den igen. 🙂
Vad gäller Oscarn så känns Leo så hundraprocentigt given en nominering. Jag har en till storfavorit till samma pris och blir han nominerad kan Leo få nåt att bita i när statyetten ska delas ut. Imorgon får vi se vilka som nominerats 🙂
Han fick ju en Golden Globe för sin insats. Kanske kan det vara dags för Oscarn också?
Plox:
Ja. Kanske. Förhoppningsvis. Min andra favorit för Oscarn fick en Golden Globe i en annan Bästa manliga huvudroll-kategori och om dessa två kommer slåss om Oscars blir det tufft. Fast å andra sidan, vilken trevlig Oscarsnatt det blir. Spännande som tusan till skillnad mot typ förra året.
Kul att den växte så pass mycket denna gång. Men som du skrev så var du sugen på att se om den redan efter första gången så något rätt gjorde den. Personligen var jag lite skeptisk till en början. Gillar Scorsese, men inte hans förra film Hugo. Gillar inte riktigt DiCaprio, men respekterar honom mer och mer. Så det var kul att kunna konstatera att båda lyckats pricka rätt.
Fyran känns mer och mer given.
Movies-Noir:
Hugo??? Herregud. Svårt att fatta att det är samma regissör. Hugo är verkligen en….undermålig….film. 😉
Vem kunde ana att The Wolf of Wall Street could be the beginning of a beautiful friendship mellan dig och Leo DiCaprio? Härligt tycker jag, kul att du blev positivt överraskad 🙂
Då får vi se om den växer lika mycket för mig vid en omtitt, fasen då är den ju i så fall uppe på 5 av 5 🙂 Men jag funderar jättemycket på om Leo var bättre i The Aviator eller om det bara var karaktären Howard Hughes som var mindre svinig. Tror i alla fall att jag fortfarande håller The Aviator som en bättre film.
Sofia:
Vet att du är på bion nu, eller om du precis kommit hem? Håller tummen att filmen klickar till för dig på samma sätt som den gjorde för mig. 🙂
Inte klickade det till riktigt lika mycket, men jag känner mig i alla fall mer säker på den nu…
Sofia:
Blir det ett nytt inlägg på din blogg nu eller står du fast vid betyget?
Det får nog stå fast till en tredje titt 😉
Hehe, lustigt, efter att ha läst din text så känns det nästan som att jag faktiskt har sett om filmen igen. Bra betyg till texten som lyckas få mig att se bilder från igen. I mitt huvud har jag redan ändrat mitt betyg från 3,5 till en fyra men när jag satte betyget och skrev min text så var det fortfarande 3,5. Efterdyningarna har liksom gjort att den höjts ett snäpp.
Håller med om din avslutande resonemang. Jag tror jag är ganska bra på att se filmer som filmer trots att de är BOATS.
Jojjenito:
Oj, hur är det möjligt? Vad fick du bilder av, jag skrev ju ingenting om handlingen direkt. 😉
Vad glad för din förmåga att se boats på det sättet. Med tanke på hur många filmer som är boats så får du ett långt mycket lättare filmtittande liv om du lyckas med det även i fortsättningen 🙂
Haha, insåg det precis när jag skickat iväg kommentaren. Det räckte med att läsa om filmen för att min inre bildmaskin satte igång. 🙂
DITT avslutande resonemang
Då var den sedd men sena föräldramöten kastade grus i maskineriet för att delta bland filmspanarna. Texten sväller och jag kommer ingen vart med mina kvasifilosfikaekonomiskapolitiska resonemang får se om jag kan reda ut det i natt efter lite kaffe och en film. Har samma problem med Philomena – fast av annan karaktär ;(
filmitch:
Spännande! Wolf of Wall Street VS Philomena. En av filmerna gillar du, en gillar du inte (gissar jag). Frågan är vilken som är vilken (jag gissar i huvudet) 🙂